Det är den enda orden inom sufismen som för sin härkomst till den islamiska profeten Muhammed, viaAbu Bakr as-Siddiq, den förste kalifen och en avMuhammeds första följeslagare. Några grenar av orden för emellertid sin härkomst tillbaka tillAlī ibn Abī Tālib, kusin till Muhammed.[1]
Orden fick sitt namn efter Baha-ud-Din Naqshband Bukhari (1318–1389) och hade sin tidiga spridning i denpersisktalande världen.[2] Ordens grundregler är författade påpersiska.
Under 1600-talet och 1700-talet gjorde naqshbandi-orden i inbrytningar i nordvästraKina. I mitten på 1700-talet splittrades naqshbandi två starkt rivaliserande ordnar, den "tysta"khufiyya-orden och den "ljudliga"jahriyya-orden, vilka hade olika syn på omdhikr skulle utföras i tystnad eller högröstat.[3]
^David G. Atwill,The Chinese Sultanate: Islam, Ethnicity, and the Panthay Rebellion in Southwest China, 1856-1873 (Stanford, Calif.: Stanford University Press, 2005), ss. 131-2.
