| NGC 5882 | |
 Bild på NGC 5882 tagen medRymdteleskopet Hubble. Foto: HST/NASA/ESA | |
| Observationsdata | |
|---|---|
| Typ | Planetarisk nebulosa |
| Stjärnbild | Vargen |
| Rektascension | 15t 16m 49,95679s[1] |
| Deklination | -45° 38′ 58,6109″[1] |
| Avstånd | 7 700 (2 400 pc)[2] ljusår |
| Skenbar storlek | 13 - 14[3]bågsekunder |
| Upptäckt | |
| Upptäcktsår | 2 juli 1834 |
| Upptäckare | John Herschel[4] |
| Andra beteckningar | |
| IC 1168,[4] PK 327+10.1, ESO 274-PN7, GC 4066, h 3594, Dun 447, CS 12.0[5] | |
| Se även:Nebulosor,Lista över nebulosor | |
NGC 5882 är en litenplanetarisk nebulosa belägen istjärnbildenVargen ca 1,5° sydväst omEpsilon Lupi.[6] Den upptäcktes 2 juli 1834 avastronomenJohn Herschel.[4]John L. E. Dreyer beskrev den som"mycket liten, rund, ganska skarp".[7] Den befinner sig på ett ungefärligt avstånd av 7 700 ljusår frånsolen.[2]
NGC 5882 består av den avlämnade yttre atmosfären hos en åldrande stjärna. Den är ungefär elliptisk i formen med flera klumpar av joniserat material och omges av en större region med lägre utsläpp, som sträcker sig tre gånger den nominella diametern av huvudnebulosan.[3] Nebulosan expanderar med en genomsnittlig hastighet på 12,5 km/s. Den består av två skal, ett inre elliptiskt skal med en utsträckning av 11 × 6bågsekunder och ett rundare och snabbare expanderande yttre skal med en diameter på 15 bågsekunder. Det inre skalet har vad som verkar vara flera bubbelliknande former. Klumpar i det yttre skalet kan vara resultatet av instabilitet.
Nebulosans överskott av element liknar dem i solen, med undantag för en dubblerad anrikning avkväve. Den senare tyder på att centralstjärnan inte gick igenom en andradredge-up. Centralstjärnan har en skenbar magnitud på 13,43. Den lyser med 830 gånger solens ljusstyrka och har 22,7 procent av solens radie.[3] Den ligger något förskjuten från nebulosans symmetriska centrum.[8]
Wikimedia Commons har media som rörNGC 5882. | NGC 5880 • NGC 5881 • NGC 5882 • NGC 5883 • NGC 5884 |
