Näcken är ett övernaturligt manligtvattenväsen som främst håller till iälvar, åar,tjärnar och sjöar i inlandet. Figuren är känd från gammal nordiskfolktro ochdiktning sedanfornnordisk tid, främst ifrånsägner ochfolkvisor frånNorge ochSverige. Näcken är ett förkroppsligande av farorna förknippade med vatten och uppträder i en rad olika skepnader. Ofta försöker han på olika sätt locka till sig personer för attdränka dem.
Under en mängd olika namn är Näckens olika skepnader gemensamma för allagermanska folks berättelser,[1] även om de kanske är mest kända frånnordisk folktro. Näcken avbildades i allmänhet som enmask ellerdrake, även om nyare versioner avbildar den i andra former. Kön, efternamn och olika utseenden varierargeografiskt. TyskenNix och hans nordiska motsvarigheter var manliga. Den tyskaNixe var ensjöjungfru.[1] Liknande varelser är kända från andra delar avEuropa, såsomMelusina iFrankrike, Xana iAsturien (Spanien) och deslaviskavattenandarna (t.ex.Rusalka).
Näcken är kopplad till flera olika traditioner, särskilt med ursprung igermansk mytologi och förekommer i en mängd olika lokala varianter, under olika namn i helaNordeuropa. Föreställningen och historierna om näcken är besläktade med berättelser om andra vattenlevande övernaturliga väsen och mytologiska element. I Norge och Sverige beskrivs han ofta som den fiolspelande (iblandharpspelande[2]) näcken eller kvarngubben, vilka båda är yngre än de ursprungliga föreställningarna om näcken.
Näcken lånar ibland även drag av mer klassiska väsen somvattennymfer, exempelvis i tyska och mellaneuropeiska sägner, frånlindormen,draugen,bäckahästen, ellerhavsmannen. I Sverige har han även beskrivits som en nordisk motsvarighet till den romerskaNeptunus eller grekiska havsgudenPoseidon. Schroderus skrev exempelvis cirka 1635Siögudens Neckens kännemäreke; Tre-uddade gaffeln. Broman skrev 1726Åt Necken, hafvets Gud, som hednisk vantro diktat.[3]
Det svenska ordetnäck härstammar frånfornnordiskansnykr. Näcken förekommer sällsynt i fornnordisk litteratur, men ordet används där för att översätta det latinskahippopotamus, det vill sägaflodhäst, och i enverslära står det att "näcken tar sig många skepnader".Näck kan ha haft grundbetydelsen "sjöodjur" och är släkt medfornengelskansnicor, ett ord som också användes om "flodhäst" och "sjöodjur", ochfornhögtyskansnihhus, som betydde "krokodil". Man antar att detta är härlett frånurgermanskans*nikwus eller*nikwis(i), som i sin tur ska ha sitt ursprung i denurindoeuropeiska roten*neigw-, som betyder "att tvätta". Ordet är besläktat mednḗnēkti, som ärsanskrit och betyder "tvätta", liksom medgrekiskansnízō ochníptō ochiriskansnigther.[4][3]
Näcken benämns lokalt mycket olika. I Skåne har han kallats förälven ellerbäckamannen. Längre norrut, upp till Uppland och Värmland förströmkarlen och ännu längre norrut förekommer namn somforskarl ochkvarngubbe.[5] Äldre dialektala varianter ärnick,nöck,nock ochnåck.[3]
Det finns flera gamlaordspråk ochtalesätt kring näcken.Att binda näck(en),slå näck(en) ellerkasta näck(en), vilket kunde fungera som en besvärjelseakt, innebar att man kastade upp en sten så att den med ett dovt plums föll i vattnet utan att det stänkte något vatten.[3] Om någon dök eller ramlade i vattnet och slog i huvudet och dog sa man attNäcken bröt halsen av honom.[3] Ettnäckbett eller att blibiten av näcken innebar en hastigt påkommen smärta.[3]
Man kunde även svära på näcken vilket var en mildare form än att svära på djävulen, exempelvisnäcken ta mig!, ellerjag ger mig näcken på...[3]
Engelsk folklore innehåller många varelser med liknande egenskaper somNix eller Näcken. Bland dessa finnsJenny Greenteeth,Shellycoat, flodhäxanPeg Powler,Bäckahäst-liknandeBrag ochGrindylow.
VidLyminster, näraArundel i det engelskagrevskapetWest Sussex, sägs det bo vattenormar som kallas 'knuckers', i en vattenansamling som kallas Knucker-hole. Den store viktorianskaförfattarenWalter William Skeat antog att ordet 'knucker' (ett namn som intygas från 1835, Horsfield)[6][7] troligen härrör från det fornengelskanicor, ett varelsenamn som finns iBeowulfkvädet.[7]
ISkåne berättades att Näcken var ouppnådd mästare i fiolspel. Han var villig att lära ut konsten till människorna, vilket för dem medförde en stor risk, eftersom de därefter kom att hamna i ett mystiskt beroende av övernaturliga krafter. En speleman som lärt sig av Näcken, kunde vid spelandet av dansmusik bli så trollbunden av en mystisk kraft, att han spelade tills han miste förståndet. Men det var lika förtrollande för de som dansade, som inte heller kunde sluta. Förtrollningen kunde bara brytas om någon av de inblandade förstörde fiolen exempelvis genom att skära av strängarna.[8][9]
| ||||||||||||||||||||||||||||
