Komposition ellertonsättning är begrepp inom musiken som kan syfta dels på ett musikverk, inom populärmusik även kallatlåt, och dels på själva handlingen att komponera eller tonsätta ett sådant verk.[1]
Begreppet har uppstått inom denvästerländska konstmusiken och förutsatte att skapande konstnärernoterade sina verk. I nutida språkbruk används begreppet även för icke noterad musik, d.v.s. musik som endast existerar i klingande form, som levande musik eller påfonogram.[1]
Termen kommer av latinetscomponere, 'ställa samman' 'ordna', och innebar ursprungligen att man kompletteradegregorianska melodier med fler stämmor till enflerstämmig sats. Ur denna praxis föddes ett regelsystem som kom att innebära att en komposition skulle vara resultatet av personlig originalitet och musikalisk hantverksskicklighet.[1]
Komposition är konsten att skrivamusik. Detta kan betyda flera saker, men avser i allmänhet att på något sätt planera och nedteckna vissa förutbestämda aspekter av ett musikaliskt flöde. Man kan skilja kompositionen frånimprovisationen, som inte är planerad i förväg. Komposition syftar till att skapa melodier ochnotskrift med instruktioner tillmusiker genom handskrift eller numera specielladatorprogram via olika slags vedertagna symbolsystem. Vissa personer skriver musik genom att provspela melodier på ett piano, en gitarr eller annat instrument, medan andra skriver likt enförfattare direkt vid ett skrivbord utan användning av instrument.
För det mesta används traditionell notskrift, men inom främstelektroakustisk musik och viss experimentell så kalladkonkret musik används olika grafiska specialformer, ibland med notskriften formad som grafiskbildkonst. Under 1900-talet har inom den konkreta musiken även särskildamatematiskt baserade kompositionsformer vuxit fram med annorlundatonskalor, särskildainstrumentvarianter och serier avhalvtoner,kvartstoner etc i till exempeltolvtonsmusik,atonal musik i motsats till traditionellharmonisk melodiskt baserad musik Dessa moderna experimentformer har ofta stått i ett motsatsförhållande till den traditionellamelodiformen, då de mer syftar till ett vetenskapligt utforskande av existensen och ljudvärlden som fenomen.
Det är vanligt att dela in personer som skriver musik i två grupper:
Dessutom används beteckningenarrangör när en musikmänniska (ofta enkapellmästare ellerdirigent) arrangerar om ett tidigare komponerat verk till en ny form, för andrainstrument, ensemblesammansättningar eller genrer, alternativttransponerar en komposition till en annantonart. Man kan också för konsertbruk sätta ihop delar av befintliga verk till samladepotpurrier, eller inom viss modern populärmusik göra liknande sammansattasamplingar eller omarrangeraderemixar. För att (särskilt förr) skriva ut och kopiera en kompositörsnotskrift används ofta särskilda assistenter till sådant tidskrävande arbete, även om detta numera oftast görs via maskinkopiering. Det samma gäller när ett orkesterverks samladepartitur ska fördelas på separat utskrivnastämmor för olika instrument eller sångare. Det finns även exempel på tonsättare utan egen kunskap inom notskrivande ellerorkestrering, varför en särskild arrangör anlitas för att genomföra detta praktiska arbete efter tonsättarens anvisningar.
Musikskapande kan också ske kollektivt eller improviserat, framför allt i ensembler inom till exempeljazz,populärmusik ochvärldsmusik. Inom klassisk musik är det mer ovanligt, med undantag somkvartettenWe Like We. All komponerad musik har inte alltid en tradition av notation utan lagras i musikernas minne och överförs mer från musiker till musiker, inte ovanligt inom till exempelfolkmusik. Tonsättare kan ibland även ge utrymmen för musikernas egna personliga improvisationer i delar av verken. Detta blev inom klassisk musik vanligt under 1700-1800-talensvirtuosepok, där olika instrumentalister och sångare (till exempelviolinistenNiccolò Paganini) kunde bli vida kända för sina speciella tillkomponerade improvisationer,kadenser. Detta slags improvisationsutrymme förekommer i dag främst inom jazzmusikformerna.
I Sverige finns renodlade tonsättarutbildningar vidmusikhögskolorna iGöteborg,Malmö,Piteå ochStockholm. Musiklärarutbildning med inriktning mot komposition finns vidMusikhögskolan Ingesund, i Piteå samt i Malmö. PåMusikhögskolan i Örebro finns påbyggnadsutbildningar i komposition.
De ämnesansvariga lärarna vid tonsättarutbildningarna bär titelnprofessor i komposition. För närvarande (2010) innehas professurerna avMing Tsao i Göteborg,Luca Francesconi i Malmö,Jan Sandström i Piteå ochKarin Rehnqvist i Stockholm.
