Enmotorväg är en storväg anpassad för trafik i hög hastighet. Motorvägen har enmittremsa som delar uppkörbanan i två, en i vardera riktningen. Normalt har motorvägen minst tvåkörfält i vardera riktningen, ibland fler.
Motorvägar har ocksåplanskilda korsningar och särskilda på- och avfarter, vilket gör att trafiken kan flyta utan att stoppas upp. Vägmärket för motorväg, som är standard över helaEuropa om än med något varierande utformning, symboliserar detta med skilda körbanor och planskilda korsningar i form av en bro som går över vägen.
En motorväg som förs genom en stads bebyggda delar kallas ibland förstadsmotorväg. Det finns ingen juridisk definition av det begreppet, trafikreglerna för alla motorvägar är desamma. Exempel på stadsmotorvägar i Sverige ärEssingeleden ochSödra länken iStockholm, motorvägarna genomBorås (riksväg 40) ochVästerås (E18), samtInre Ringvägen iMalmö.
Dessa regler gäller i stort sett över helaEuropa utomhastighetsbegränsningarna som varierar mellan 70 km/h och 140 km/h.Tyskland har, som enda land i Europa, som grundregelfri fart på sina motorvägar.
endastmotorfordon eller motorfordon med tillkopplat fordon som är konstruerade för och får framföras med en hastighet av minst 40 kilometer i timmen (dock ejmoped klass I) får färdas på motorväg, det vill säga ejgående,cykel,moped ellertraktor etc.
fordon får föras in på en motorväg endast vid vägens början eller på en påfartsväg och föras av motorvägen endast på en avfartsväg eller vid dess slut
fordon får inte föras på skiljeremsan eller på en tvärgående förbindelseväg mellan körbanorna
fordon får inte vändas eller backas på motorväg
fordon får inte stannas eller parkeras annat än på platser som utmärkts med ett vägmärke som parkerings- eller rastplats.Bussar ilinjetrafik får dock stannas vid särskilt anordnadehållplatser
fordon får i Sverige inte föras med högre hastighet än 120 km/h. Gällande hastighet på motorväg anges alltid på hastighetsskyltar ovanför motorvägsskylten. Vanligaste hastighetsgräns i Europa är dock 130 km/tim.
fordon får bogseras bort vid fel, men måste då färdas på vägrenen och måste lämna motorvägen vid närmaste avfart
Ett undantag till reglerna ovan ärSpanien som har en speciell vägtyp kallad Autovía med unik skylt, medan Autopista som oftast är betalmotorvägar har den normala skylten. Ett annat undantag har varitNorge som fram till början av 2006 officiellt har kallat sinamotortrafikleder för "Motorveg klasse B", i dagligt tal "Motorveg", med missförstånd i kartor som följd. Se mer om det iMotorvägar i Norge.
Skylten för motorväg används i princip enbart i Europa. I andra världsdelar finns inget speciellt märke för motorväg, vilket gör att dessa länders vägar som uppfyller kravet för motorväg saknar speciell skyltning.
Idag anses motorvägen vara en av historiens allra viktigaste uppfinningar.[1] Inför nyår 2000 placerade tidningen Ny Teknik motorvägen på plats 29 på sin lista över århundradets viktigaste innovationer.[2]
Världens första offentliga motorväg (it:autostrada) byggdes iItalien mellanMilano ochVarese (42 km) och invigningen skedde iLainate (strax norr om Milano) den 21 september 1924. Motorvägen hade endast två körfält, ett i vardera riktningen, vilket räckte för den tidens trafikmängd. 1924 var 84 687 fordon registrerade i Italien av vilka 57 000 var personbilar, 25 000 lastbilar och 2 685 bussar. IngenjörPiero Puricellis projekt kostade 90 miljonerlire och skulle finansieras med tullavgift som betalades vid infarter till motorvägen.[3][4]
Motorvägsavgiften var 9 lire för motorcyklar, mellan 12 och 26 lire för personbilar (efter antal hästkrafter) och mellan 40 och 60 lire för bussar (efter längden). 20% rabatt fanns för tur- och returresa. 1926 hade 421 406 fordon trafikerat motorvägen. Ett år senare (28 juni 1925) invigdes en annan gren från Lainate tillComo (24 km) för en kostnad av 54 miljoner Lire. Samma år byggdes även en tredje gren från Gallarate till Sesto Calende (11 km).
Motorvägen heter "Autostrada dei Laghi" (sjöarnas motorväg) eftersom den går från Milano till tre stora alpina sjöar:Lago Maggiore,Lago di Varese ochLago di Como (Comosjön). Den har beteckningen "A8" tillVarese och A9 sträckanLainate-Como som idag fortsätter över gränsen mot Schweiz med namnet "A2". Idag har motorvägen sex körfält förutom sträckan närmastMilano som har åtta körfält.
Ända till 1946 bar anställdauniform och hälsade med militärhälsning alla fordon vid in- och utfarter.
En stor del av dagens motorvägsnät i Italien planerades under 1950-talet och byggdes under 1960-talet.
I jämförelse med främst Tyskland och Italien varSverige sent ute med att införa motorvägar. Intresset vaknade först under slutet av 1940-talet. Den första väg som skulle likna en motorväg byggdes mellanFloda ochAlingsås under 1940-talet, men den vägen uppfyllde inte motorvägsstandard fullt ut trots att den byggdes mötesfri, exempelvis byggdes inga planskilda korsningar[5]. Den första riktiga motorvägen som anlades i Sverige var den som går mellanMalmö ochLund och öppnades 1953 avPrins Bertil.[6] Den byggdes från början ibetong enligt den princip som då var vanlig i Tyskland.
Under 1950- och 1960-talen byggdes främst kortare motorvägssnuttar i större svenska städer. Det fästes stor vikt vid hög standard på just dessa förbifarter vid städerna. Dessa var främst avsedda för resor till arbetet och längre sammanhängande motorvägar var det inte tal om ännu. Städerna i övrigt bands ännu ihop av vanliga landsvägar som ofta hade lägre standard. Denna tids ekonomiska anda avspeglar trafikplaneringen på så sätt att man planerade för en bred etablering av biltrafik i landet. Vägarna vid städerna var ofta starkt överdimensionerade medan fortsättningen ut i landet istället hade låg standard.
Under 1990-talet påbörjades en stor omstrukturering av det skånska motorvägsnätet. Byggandet avÖresundsbron påbörjades och den fick både en motorväg och enjärnväg. Samtidigt tillkomYttre Ringvägen utanförMalmö som sammanbinder Öresundsbron med de övriga motorvägarna. Då upphörde ocksåfärjetrafiken tillDragör.Yttre Ringvägen ersatte ocksåInre Ringvägen som förbindelselänk mellan de skånska motorvägarna. Öresundsbron sammanlänkade också de svenska motorvägarna med motorvägar i stora delar av övrigaEuropa, viaDanmark. Under1990-talet hade de danska motorvägarna länkats samman så att de anknöt med motorvägarna i Tyskland, genom södraJylland.
I början på 1990-talet beslöts attE4 mellanHelsingborg ochGävle skulle vara motorväg och samma sak gällde ävenE6 mellan Malmö ochGöteborg. Byggandet av nya motorvägar tog därför fart under denna tid. På E4 märktes detta då flera av de tidigare korta motorvägssnuttarna förlängdes i olika etapper så att de till slut mötte nästa motorväg, varpå de kopplades ihop och blev en längre sammanhängande motorvägsträcka.
Man beslöt vid samma tid attE18 frånSegmon (vid nuvarandeE45) och österut,E20 frånÖrebro och österut, samtE22Malmö–Karlskrona skulle byggas som motorväg, dock på längre sikt. (Nästan) alla nybyggnationer på dessa sträckor har varit motorväg sedan dess, men en del återstår (2008).
E4 norr omGävle har byggts blandat som motorväg,2+2-väg och2+1-väg. Med nuvarande byggtempo kommer nästan hela sträckan Gävle-Luleå vara mötesseparerad ca 2015, men ha motorväg bara vissa sträckor.
Sommaren 2015 invigdes[7] den sista motorvägsdelen mellan Pålen och Tanumshede och således ärE6 i Sverige motorväg ända frånTrelleborg tillSvinesund.[8]
Det finns ett fåtal undantag i Sverige från regeln att påfarter ska ha accelerationsfält. Exempelvis har påfarten från Lundavägen i Malmö väjningsplikt och ingen egentlig accelerationssträcka vid påfart till Inre Ringleden.
Det som ofta betraktas som världens allra första motorväg ärAVUS iBerlin. AVUS var egentligen från början byggd som enracerbana men tankar fanns redan från början att den även skulle kunna användas för normal trafik. AVUS började planeras 1907 avAutomobilclub von Deutschland (AvD) som enmotorsportbana och som testbana för fordonsindustrin genomGrunewaldskogen. Byggandet av AVUS påbörjades 1913, men på grund avförsta världskriget försenades bygget och banan blev klar först 1921. AffärsmannenHugo Stinnes finansierade byggnationens resterande del. AVUS byggdes enligt en princip som sedan skulle bli standard för motorvägar med separata körbanor som byggdes parallellt och mötesfritt. Skillnaden var dock att AVUS hade vändslingor i ändarna. Dessa användes enbart vid tävlingar. Efter några år byggdes AVUS ihop med övriga motorvägar i Berlin och fungerar än idag som en vanlig motorväg. Det är fortfarande en av Berlins viktigaste motorvägar. AVUS utgör idag en del avE51.
De första större motorvägsprojekten skedde iItalien under 1920-talet. ITyskland skedde det under 1930-talet. Redan underWeimarrepubliken planerades ett antal motorvägsprojekt och vissa påbörjades, bland annat mellanKöln ochBonn. Det var dock iNazityskland (efter attAdolf Hitler tagit makten) som de stora motorvägsprojekten satte igång och det var också då som det byggdes ut i större skala. Enligt planen skulle motorvägar binda samman alla störrestäder. Flera planer som fanns i Nazityskland kom aldrig att förverkligas. Bland annat planerades en motorväg från Berlin tillSvarta havet som aldrig blev verklighet.
Turister använder ofta motorvägarna flitigt.[källa behövs] Oftast används då motorvägarna mest för att de snabbt och smidigt ska kunna förflytta sig till de platser de tänker besöka. Det är dock sällsynt att själva motorvägen utgör en turistattraktion. Det finns trots detta vissa undantag. Ett sådant exempel är den tyska motorvägenAVUS iBerlin som ofta räknas som världens äldsta motorväg och som har en mycket speciell historia. Ett annat exempel på en motorväg som kan räknas som turistattraktion ärVätterleden som anses vara södra Sveriges vackraste väg,[källa behövs] och som går längs medVättern med utsikt över sjön. Andra motorvägar som är turistattraktioner är vissa broar, somÖresundsbron,Stora Bältbron ochMillaubron, vissa alpmotorvägar som Brennermotorvägen (Brenner Autobahn ochL'Autostrada del Brennero) och den 32 km långa dammenAfsluitdijk iNederländerna. Det förekommer att turister i Tyskland hyr snabba bilar för att köra snabbt på glest trafikerade motorvägar medfri fart.[källa behövs]
Motorvägar som har byggts i Sverige har olika byggstil beroende på vilken tid dessa är byggda. Kännetecken för detta är ofta exempelvis formgivningen påbroarna som finns över motorvägarna; dessa har byggts i olika stil under olika perioder. De äldsta broarna är byggda i betong i en ganska tung och kraftig stil. Oftast har broarnas öppningar över vägen rundade hörn eller i vissa fall snedfasade hörn upptill. På motorvägen mellanMalmö ochLund finns flera broar av denna äldre typ. Denna byggstil dominerade under 1950-talet och fortsatte en bit in på 1960-talet. Vissa tankar om det estetiska fanns när dessa broar byggdes vilket framgår av att de oftast är inramade med stensättningar och att de rundade hörnen gav ett lite harmoniskt utseende.
Från den senare delen av 1960-talet och sedan under 1970-talet byggdes broarna med betydligt rakare former. De började byggas med rundapelare och broarna fick raka hörn. Broarna byggdes helt och hållet med tanke på funktion och några estetiska avsikter fanns inte med dessa. Exempel på broar av denna typ kan ses omkringHelsingborg.
Broar tillverkade under 1980-talet är i stort sett lika de som byggdes under 1970-talet men från slutet av 1980-talet och framåt byggdes broarna med lite smäckrare former. Under 1990-talet skulle nya broar vara estetiskt tilltalande. Broarna kunde dekoreras och många gånger kläddes de in med exempelvistegel för att se vackrare ut. Broar av detta slag kan ses på nyare delar avE4 som till exempel en bit söder omMjölby. Ibland har nya broar tillkommit på en del äldre motorvägar vilket kan få en äldre motorväg att se yngre ut än den egentligen är. Det kan också innebära att olika broar i helt olika stil kan finnas nära varandra på samma motorväg.
Ibland har det även funnits en bro med utrymme för två dubbla körbanor på var sin sida om mittpelare men där bara den ena använts eller där den vanliga landsvägens filer gått på var sin breda sida om mittpelarna. Ett exempel på detta är en bro av typiskt 50-talssnitt som finns över den relativt nya motorvägen strax väster omNorrköping på E4 vidNorsholm. Den nya motorvägen följer samma sträckning som den vanliga landsvägen på E4 hade tidigare och bron fanns där redan då. Den kan kännas igen på de övre rundade hörnen vid de båda fästena på sidorna och på de fyrkantiga mittpelarna.
Utifrån av- och påfarternas utformning går det ibland att avgöra vilken generation motorvägen tillhör. På en av de äldre motorvägssträckorna i Sverige, E4:an förbi Nyköping, finns det vid trafikplatsen därRiksväg 52 motÖrebro,Katrineholm ochSkavsta viker av, av- och påfartssträckor som är kortare och snävare vanligt på senare byggda motorvägar i Sverige. Inte så helt olik gamla tyska motorvägsavfarter, även om den aktuella av- och påfarten blivit ombyggd så gott det går för att anpassas till dagens standarder och krav.
Vid vissa av- och påfarter är det två motorvägar som korsar varandra, enmotorvägskorsning. I vissa länder skyltas den typen av trafikplatser med speciella skyltar, exempelvis Tyskland där de kallas för Autobahnkreuz. Vissa länder har även en enhetlig utformning av dessa korsningar, däribland Tyskland som ofta använder sig av en typ som kallas förfyrklöver. Att den kallas så beror på att den liknar en sådan sedd uppifrån.
E4 Söderhamn-Enånger. Motortrafikleden från Söderhamn till Hudiksvall var förut skyltad motorväg fastän denna saknade både accelerationsfält och vägren.Avtagsramp på motortrafikleden mellan Enånger och Söderhamn. Avfarten saknar retardationsfält och skyltningen liknar mer en skyltning som brukar användas i vanliga korsningar.U-svängsfält på Litauens motorväg A2 (E 272)
Det förekommer, exempelvis på E4Söderhamn–Enånger, att det saknas riktiga på- och avfartsvägar med accelerations- och retardationsfält. I stället har trafikplatserna svagt vinklade anslutningsramper med stopplikt. Därtill svänger "avfarterna" så tvärt från motorvägen att trafikanter kan behöva bromsa in ganska mycket redan innan de kommit av den.Litauens motorvägar har en del anslutningar av ungefär samma typ som de på Söderhamn–Enånger. På de litauiska motorvägarna finns det dessutom trafikplatser där man för att nå vissa destinationer anvisas att göra en u-sväng genom mittremsan via ett förberedande u-svängskörfält i körbanans vänsterkant.
Ofta byggs också anordningar som förbättrar fördjur i naturen kring motorvägen.[källa behövs] En motorväg kan till exempel blockeradjurens normala vandringar. Därför byggs speciellapassager för att de ska kunna passera. Sådana kan ses på till exempel Yttre ringvägen runt Malmö i form av en bro strax söder om trafikplats Kronetorp,E4 frånÖrkelljunga och gränsen mellanSkåne ochSmåland. Även strax norr omStockholm mellan trafikplatserna Järva Krog och Sörentorp finns enekodukt över E4 för att djur och människor skall kunna passera. Denna är byggd som en gångbro men med buskar på sidorna för att inte djuren ska skrämmas av trafikens ljus. Många djurpassager kan gå en obemärkt förbi. Som exempel kan en speciell tunnel för grodor och paddor vara ett vanligt dräneringsrör, men platsen är noga utvald så att det ska bli till mesta möjliga hjälp.
När tidiga motorvägar byggdes fick omgivningen ofta ge plats åt vägen. Tydliga exempel på detta är stadsmotorvägarna, som krävde att stora hus revs för att de skulle få plats. Utanför tätorter byggdes motorvägarna oftast ganska raka och på den genaste sträckningen.E22 mellanMalmö ochLund är ett exempel på detta, likasåE6/E20 mellanMalmö ochHelsingborg. Nyare motorvägar är istället byggda för att smälta in i omgivningen. Broar byggs så diskret som möjligt. Vägen går i mjuka böjar, s.k.klotoider dels för att harmoniera med naturen, dels för att det är säkrare för trafikanterna (källa med data över olycksfrekvens med/utan klotoider behövs) då vägen på detta sätt blir mindre monoton.
Sveriges första motorväg vid Lunds södra med mittbarriär bestående av betongkanterMotorväg E26/A100 i Berlin. Järnväg ochpendeltågsbana i mittbarriären.
I många länder används det en eller ett par standardiserade typer avmittbarriärer på motorvägarna. ITyskland består till exempel nästan samtliga mittbarriärer av plåträcken uppsatta på stålstolpar. ISchweiz består mittbarriärerna för det mesta av enbetongkant. ISverige har man haft många olika modeller under årens lopp. PåE4 norrut frånHelsingborg finns många olika mittbarriärer på en och samma motorväg.
De första motorvägarna i Sverige hade oftast endast en gräsrand eller ettdike i mitten. Senare blev plåträcken vanliga. De sattes ofta upp samtidigt som belysningsstolpar i mittbarriärerna. Under 1980-talet blev det vanligt med mittbarriärer i betong liknande de som finns i Schweiz. Dessa gör att vägbygget blir billigare genom att båda sidorna kan asfalteras som en enda yta. I efterhand kan betongbarriären monteras fast på asfalten. Äldre betongbarriärer har nackdelen att de är så styva att de kan orsaka stora personskador vid kollision. Dagens betongbarriär av typ GP-Link består av styckvis styva betongelement, vilka är förbundna med en flexibel skarv. Den länkade konstruktionen gör att barriären fångar upp påkörande fordon lagom mjukt, d.v.s. med godkänt Acceleration Severity Index. Detta innebär låg risk för personskada. Dessa betongräcken är säkrare än de flesta plåt- och vajerräcken genom att de även har certifierad kapacitet att fånga upp lastbilar samt är skonsamma mot kanande motorcyklister. I vissa fall har belysningsstolpar monterats direkt på betongkanterna. Detta kan till exempel ses påE4 iJönköping. En del äldre motorvägar försågs också med dessa betongkanter, exempelvis motorvägen mellanMalmö ochLund. Det finns också specialdesignade betongkanter, bland annat påE6 förbiUddevalla.
En del motorvägar har mycket bred mittremsa – ibland mer än 10 m. Ofta lämnas träd och annan växtlighet kvar i mittremsan för att motorvägen ska smälta in bättre i naturen. Detta ökar trafiksäkerheten vid mörker, då bländningsrisken inte är lika stor. I vissa fall beror en extra bred mittremsa på att motorvägen är en f.d. normal landsväg som har byggts om till motorväg genom att en ytterligare körbana byggts vid sidan om, och ibland har det då varit enklare att bygga denna nya körbana en bit ifrån det äldre. Ett exempel på en sådan sträcka ärE4 mellanNyköping ochKolmården, där man byggde en parallell körbana bredvid den befintliga då man byggde om vägen från motortrafikled till motorväg. Längs detta avsnitt är mittremsan som regel bredare i samband med att broar korsar motorvägen, för att få plats att bygga en ny bro vid sidan om den befintliga. Mittremsans bredd längs detta avsnitt är som bredast drygt 30 meter. Motorvägar med extra bred mittremsa kräver ofta dubbla räcken.
Vajerräcke som mittbarriär på motorväg (E4, Linköping)
Från slutet av1990-talet börjadevajerräcken monteras upp på ett stort antal motorvägar i Sverige,[källa behövs] framförallt där det bara fanns en gräsrand eller ett dike i mittremsa, för att undvika att avåkande fordon flyger upp på mötande väghalva. Även vanliga breda vägar har under en tidsperiod utrustats med vajerräcke.
På 2010-talet började fasta räcken allt mer konkurrera ut vajerräcken. 2015 förbjöds vajerräcken på vägar som ingår iTEN-T-vägnätet[9] men där de redan var monterade står de än så länge kvar i de flesta fall. Nybyggda motorvägar av den smalare sorten, som exempelvisE22 genomSkåne, har ofta fått räcke med en fast överliggare som mitträcke. Dessa har även använts på motorvägar med normal mittbarriär men där har det blivit vanligare med dubbla plåträcken. En stor förändring som skett under2010-talet är att de flesta motorvägarna med mycket bred mittbarriär, som tidigare saknade mitträcken, har numera försetts med dubbla räcken och i de flesta fall, plåträcken.
Oavsett konstruktionstyp är mittbarriären alltid försedd med tvärgående förbindelseväg mellan körbanorna med jämna mellanrum. Dessa är enbart avsedda för vägarbetsfordon ochutryckningsfordon. Sedan mitten av 1990-talet rekommenderar svenskaVägverket att vägräckenas avslut utförs på sådant sätt att räcket inte fungerar som en ramp. Det har tidigare varit vanligt att sidoräckena avslutats genom en jämn nedböjning mot förankringen i marken, något som gjort att bilar vid en påkörning har riskerat att lyfta från vägbanan. I stället rekommenderas att vägräckenas avslut böjs från vägen eller förses med en energiabsorberande ände.[10]
Trefilig körbana på motorväg överHallandsåsen med grov vägbeläggning och mitträcken i plåt
Svenska och danska motorvägar har ofta en beläggning med grovkornig asfalt; typiskt med största stenstorlek 16 mm. Fördelen är att grovkornig asfalt visats tåla högre slitage och att risken för halka minskar. Nackdelen är sämre komfort, eftersom bullernivån är högre. På motorvägar med grovkornig asfalt stiger bullernivån dessutom ännu mer än på normala landsvägar, eftersom fordonen har högre fart. Roten till bullerproblemet är att vägbanan har mycket megatextur och/eller mycket makrotextur med närmare 50 mm långa vågor. Om vägen däremot har makrotextur med ca 5 - 8 mm korta vågor, leder det typiskt till minskat buller. Ett tydligt exempel på det, är "tyst asfalt". Tyst asfalt tillverkas med akustiska porer där ljudbubblan framför däcket kan tränga ned. Dessa porer är sammankopplade inuti asfaltlagret och ger hög makrotextur på vägytan, men har alltså bara korta våglängder kring ca 5 - 8 mm.
I många länder så som Tyskland, Italien och Spanien har motorvägar beläggningar av finkornigasfalt där största stenstorlek sällan ens är 12 mm. Detta ger en behaglig resa, speciellt i högre hastigheter.
I Tyskland och även en del andra länder består beläggningen på motorvägarna ofta avbetong. En del äldre motorvägar i Tyskland har betongbeläggning av äldre typ. Denna har tydliga skarvar som gör att det uppstår ett dunsande eller dunkande ljud när föraren kör över dem. Ljudet blirrytmiskt på ett sätt som påminner om ljudet av tåg på äldrejärnvägar. Många gånger kan denna beläggning vara hårt nedsliten. Förutom iTyskland kan denna äldre betongbeläggning även påträffas i till exempelBelgien ochPolen.
På motorvägen pålänsväg 273 mellanE4 ochArlanda flygplats gjordes 1990 ett test med att lägga ut betongbeläggning i ena körriktningen. Detta var betongbeläggning enligt en nyare tysk princip som innebär en slät yta utan skarvar som hörs när man åker över dem.Vägverket har funnit fördelar med denna typ av beläggning på motorvägar som har tät trafik.[källa behövs]
Essingeleden är ett typiskt exempel på stadsmotorväg.Riksväg 40 genom Borås med industribyggnader alldeles bredvid motorvägen.
Under tiden från 1950-talet och fram till en liten bit in på 1970-talet byggdes och planerades i Sverige en del motorvägar som kan benämnas som stadsmotorvägar. Dessa motorvägar går rakt genom bebyggelse som fanns redan före den tid motorvägen byggdes. För att spara plats byggdes stadsmotorvägar normalt med ganska korta av- och påfarter och med skarpa kurvor. För dessas skull och för att minska bullret har stadsmotorvägar oftast lägre hastighetsgräns.
För att bygga stadsmotorvägar krävdes att byggnader revs för att kunna ge plats åt motorvägen,expropriation. Denna typ av motorvägsbyggen förekommer knappast idag i Sverige.[källa behövs] För att kunna bygga en motorväg på motsvarande plats skulle idag krävs att entunnel byggs under bebyggelsen, särskilt om det är bostäder. Så skedde till exempel närSödra Länken ochNorra Länken iStockholm ochLundbytunneln iGöteborg anlades. Kommunerna i Sverige harplanmonopol vilket gör att de kan hindra utformningar de inte vill ha.
Exempel på stadsmotorvägar är infarten påE51 iBerlin,E75 iBelgrad, inre ringvägen runt Malmö,Essingeleden i Stockholm, motorvägsinfarter iLondon bland annat motorvägarna M1 och M4 samt ringleden Périphérique i Paris.
Utmärkande för stadsmotorvägarna är att de ofta är försedda med belysning och att de går genom en bebyggelse. Detta innebär att man ofta måste sätta uppbullerskydd för att minska trafikbullret för närliggande bostäder. Vid nybyggnation intill stadsmotorvägar planerar man ofta in byggnader med arbetsplatser hellre än bostadshus. Dessa byggnader kan då fungera som en typ av bullerskärm. Dessa företag och organisationer sätter ofta upp lysande eller belysta skyltar med namnet som marknadsföring. Längs många stadsmotorvägar är det mycket bullerskydd.E47 genom Köpenhamn till exempel har långa sträckor med bullerskydd så att resenärer inte ser mycket av staden om de bara kör genom.
Det finns ingen juridisk definition av stadsmotorväg. Trafikreglerna är desamma på alla motorvägar, även om det ofta finns lokala trafikföreskrifter för en lägre högsta tillåten hastighet än vanligt när motorvägar går genom stadsbebyggelse. Det här innebär också att det inte går att säga precis när en motorväg skulle kallas stadsmotorväg eller ej.
Motorväg iNederländerna med höga belysningsstolpar.Äldre motorvägsbelysning av gammal klassisk modell på motorvägen E22 utanför Norrköping. Stolparna är av äldre modell av den typ som ibland kallas kanonrör. Här finns även armaturerna av originaltyp från 1960-talet kvar vilket är ovanligt i Sverige idag. Normalt finns stolpar av denna typ kvar men armaturerna är oftast utbytta.Belysning på motorvägenMalmslättsvägen. Stolpen är en s.k. ljusmast utan armar. Armaturerna är en nyare modell som är vanlig inte bara i Sverige utan även i bland annatPolen,Tyskland,Nederländerna,Storbritannien ochItalien.
Olika länder har helt olika syn på vilka motorvägar som ska förses med belysning. IBelgien,Nederländerna ochNorge är motorvägarna försedda med belysning i mycket stor omfattning och i dessa tre länder är det vanligare med än utan belysning på motorvägarna. Även iStorbritannien har man försett en mycket stor del av motorvägarna med belysning.
ITyskland är det ovanligt att motorvägar har belysning. Det förekommer endast där motorvägarna går genom de större städerna, och i vissa fall inte heller där. Till exempel är många av motorvägarna iMünchen ochBerlin försedda med belysning. I Tysklands näst största stad Hamburg är det lite mindre vanligt med belysning, då bara stadsmotorvägarna (Stadtautobahnen) in till centrum har belysning.
Symbolen för motorväg ska finnas vid motorvägens början.[källa behövs] Påfarter ska också ha skyltar med denna symbol som visar att trafikanten kör in på en motorväg. Vid en motorvägs slut ska ett likadant märke finnas fast med ett rött streck som ska visa att motorvägen tar slut. Även avfarter från motorvägen ska vara försedda med en skylt som markerar motorvägens slut.
Skylten innebär att trafikregler för motorväg gäller. Det innebär bland annat att gående, cyklister, mopeder och långsamtgående fordon inte får framföras på vägen. Sitter ingen hastighetsskylt vid motorvägsskylten gäller bashastigheten för motorväg inom landet. Denna kan variera till viss del och trafikanten bör vara informerad vilken bashastighet som gäller inom landet som skylten finns i. Vanligtvis varierar dessa mellan 110 och 140 km/h.
Dessa skyltar finns främst i Europa men också i en del länder i Europas närhet som till exempelIsrael,EgyptenMarocko,Tunisien ellerLibanon. Längre bort från Europa används den däremot inte. Länder som USA och Kanada saknar skylten (men delstaten Kalifornien använder en skylt med textenFREEWAY ENTRANCE vid samtliga påfarter).[11] Även några europeiska länder somEstland,Island,Lettland saknar den, trots att de har vägar som kunde skyltas som motorväg.Albanien har nyligen (på 2000-talet) byggt och skyltat motorvägar, innan dess fanns ingen sådan väg.
Skylten finns med ikonventionen om vägtrafik i Europa. Enligt konventionen tillåts att skylten antingen finns i grönt eller blått. Nyansen kan variera något, ibland lite mörkare. Förr i tiden fanns de också i några länder i mörkblått eller svart. Skylten föreställer två körbanor och en bro. Den finns i samtliga europeiska länder som har motorväg. Färgen på skylten ska avvika från den färg på skyltar som används på landsväg i det land skylten finns uppsatt. Förutom färgen kan små skillnader förekomma. Det handlar mest om formatet. Skillnaderna framgår på bilderna som visar en grön skylt frånSverige och en blå skylt frånStorbritannien. Vissa länder har mer rektangulär form på skylten och figuren har ofta då ett lite långsträckt utseende, medan andra länder kan ha en skylt som är mer kvadratisk och ett utseende på figuren som är lite mer ihoptryckt; se bilderna. Skillnaden anses som betydelselös eftersom symbolen är densamma och är förståelig oavsett vilken variant som trafikanten är mest van vid.
Förberedande information om en avfart på en motorväg
Skyltning på motorvägar följer en speciell standard iEuropa. Eftersom trafikanterna färdas i högre fart än på normala landsvägar är det större krav på läsbarhet. Skyltarna ska därför vara större än de är på de normala landsvägarna. Även texten är normalt sett större på skyltarna på motorvägar. Det är också större krav på detaljerad information eftersom en motorväg oftast är mer trafikerad än de normala landsvägarna. Symboler på skyltar ska också vara tydliga och dessa utgår från europeisk standard.
Eftersom det är minst två körfält kan man under omkörning missa en skylt. Därför finns normalt tre vägvisningsskyltar per avfart. Två före avfarten och en vid avfarten. Där det är tätt mellan avfarterna är det oftast två, men då sitter oftast minst en ovanför körbanan så den syns.
Vägvisningsmärkena och skylten som påbörjar motorväg ska enligt FN:s vägmärkeskonvention vara blå eller gröna och inte samma som vanliga landsvägar. Länder som till exempelSverige ochSchweiz använder gröna skyltar medan andra som till exempel iTyskland ochStorbritannien har blå skyltar på motorvägar. Se ävenFärger på lokaliseringsmärken för en tabell.
Normalt ska ett vägvisningsmärkena för en avfart på en motorväg ange dels vart man kommer om man svänger av motorvägen samt vart man kommer om man fortsätter på motorvägen utan att svänga av.
Motorvägarna har i många länder separata nummer, i andra länder gemensamma nummer med andra vägar. De numreras enligt några olika principer:
I många länder är motorvägarna ett eget nät med egna nummer. Om motorvägen har en lucka får man leta upp en alternativ landsväg ur kartan. När en ny motorväg byggs behåller landsvägen sitt nummer. Denna princip används i en del länder såsomTyskland,Frankrike,Italien,Storbritannien,Rumänien,Österrike. Principen passar bäst för länder med sammanhängande nät men det förekommer även i länder där det finns gott om icke sammanhängande stumpar. För att hålla skillnad på näten i skrift brukar de anges med en bokstav före såsom A iTyskland,Frankrike ochItalien till exempel A1, eller M iStorbritannien. Det är inte säkert att denna bokstav skyltas. I till exempel Tyskland ser man skillnad på ett motorvägsnummer och riksvägsnummer enbart på färgen. Motiveringen till detta system är oftast att man inte vill ändra landsvägsnätet, och man vill att det syns vad som är motorvägar, eftersom de är mycket snabbare än landsvägar. Eftersom man satsat en stor del av byggpengarna på motorvägar, så har landsvägarna ingen bra standard, särskilt går de ofta genom städer. I en del av länderna är motorvägarna betalvägar och då kan det vara lämpligt att ha ett riksvägsnät vid sidan om.
I andra länder finns ett gemensamt nummernät, men med en särskild bokstav före för motorväg. Om motorvägen har en lucka finns en landsväg med samma nummer, men annan eller ingen bokstav först. Så har till exempelNederländerna,Irland,Polen,Schweiz,Tjeckien,Ungern. IStorbritannien numreras riksvägarna med (M) efter om de är motorväg, samtidigt som det finns ett separat nät motorvägar. Detta innebär att när en motorväg byggs tas numret bort eller byts på landsvägen.
I en del länder finns ett gemensamt nummernät, och ingen skillnad på motorvägar och landsvägar. Så har till exempelSverige,Danmark,Nordmakedonien,Norge ochSerbien. För europavägar skyltas inte heller något nationellt nummer.
Belarus,Finland,Litauen ochRyssland har precis som Sverige m.fl. inga särskilda motorvägsnummer. En skillnad mot Sverige är att europavägarna skyltas också med separat nationellt nummer, oberoende av om det är motorväg eller inte.
Belgien har ett lite eget system. Man har ett separat nummernät för motorvägar, men det skyltas inte för europavägar, vilket är majoriteten av motorvägarna. Skyltningen ser därför ut som i bland annat Sverige.
IUSA finns ett särskilt motorvägsnät (Interstate Highway System) med särskild skyltning, men långt ifrån alla motorvägar är med i detta system. Övriga motorvägar skyltas som vanliga vägar, med federala (United States Numbered Highways) eller delstatliga nummer eller i vissa fall inga nummer alls.
Motorvägar har ibland förekommit både inommusik och påfilm. Motorvägarnas betydelse har där varierat. Ett tydligt exempel är den tyska musikgruppenKraftwerk som1974 släppte ut ett album som heter justAutobahn (motorväg på tyska). Ett annat lika tydligt exempel är den brittiska artistenTom Robinson som1977 släppte ut låten2-4-6-8 Motorway som blev en mycket stor hit.
Inom filmen förekommer ibland motorvägar med varierad betydelse. IBondfilmenOctopussy finns ett inslag därJames Bond kör på den välkända tyska motorvägenAVUS i Berlin. Bland svenska filmer kan nämnasSmultronstället från 1957 därVictor Sjöström kör på motorvägen mellan Stockholm och Södertälje. I filmenFröken April från 1958 finns en scen därGunnar Björnstrand ochJarl Kulle tävlingskör med varandra på en motorväg samtidigt som de sjunger uroperanRigoletto avVerdi. I filmenSune – Best Man finns en scen där Sunes pappa gör galna körningar på en motorväg nära Göteborg. Han missar en avfart och istället för att ligga kvar på motorvägen eller köra ut på avfarten kör han sönder avfartsskärmen och sedan ut på gräset mitt emellan motorvägen och avfarten. Det finns också en scen där Sune själv kör bil på motorvägen, trots att han är 10-11 år.
Förtydliganden[12]: 1 100 km/h på vintern 2 110 km/h vid regn 3 150 km/h enbart för vissa trefiliga motorvägar 4 Sedan 2008 har ungefär 300 km motorväg hastighetsbegränsningen 120 km/h. 5 På alla tyska vägar utan hastighetsbegränsning råder dock en rekommendation att inte ens vid goda förhållanden överskrida 130 km/h. Den som kört fortare kan anses medansvarig för olyckor till exempel om någon byter fil och blir påkörd. 6 Speciellt tillstånd krävs 7 Bil med tung släpvagn: 100 km/h, lastbil med tung släpvagn: 80 km/h
I Europa finns planer på att alla länder ska ha motorvägsnät som länkar ihop alla länder med varandra och att åtminstone de viktigaste städerna i alla länder är sammansatta i detta motorvägsnät. I vissa fall utgörs dessa av motortrafikleder eller andra lite enklare lösningar som inte riktigt är motorväg fullt ut men nära motorvägsstandard. Ett större antal länder är redan sammansatta i detta gemensamma motorvägsnät, men ett antal länder har ännu inte länkats ihop. Det pågår utbyggnader för att länka ihop även dessa länder.
Storbritannien är inte fysiskt sammanlänkat med övriga Europa. Någon plan att göra det finns inte heller. Istället finns färjor som ansluter mellan motorvägsnäten i Storbritannien och Frankrike. Det finns också speciella biltåg som ansluter mellan båda länders motorvägsnät. På det viset anses ändå Storbritanniens motorvägsnät ha kopplingar till övriga Europa. Bland de dyraste projekten att knyta ihop motorvägsnäten i Europa med varandra varÖresundsförbindelsen. Genom denna tillsammans medStora Bältbron byggdes medvetet Sveriges och Danmarks motorvägsnät ihop med Tysklands och övriga Europa och ytterligare en förbindelse förbereds genom en tunnel mellan Rödby i Danmark och Puttgarden i Tyskland. Idag har flera länder hunnit långt med att länka ihop sina viktiga städer med varandra och med grannländerna. Ändå återstår en del.Albanien,Estland ochLettland är länder som ännu inte knutit ihop sina motorvägsnät med övriga Europa. I dessa länder pågår dock detta för fullt. Motorvägsbyggen pågår i dessa länder som ska länka ihop sina motorvägar med grannländerna och det är meningen att de ska bli en del i det större europeiska motorvägsnätet. Albanien har ännu inte kommit så långt med detta men de allra senaste åren har ändå en del hänt. Länder somBelarus ochRyssland hänger ännu så länge inte ihop med övriga Europa när det gäller motorvägar. Men iPolen pågår bygge av motorväg mot Belarus som en del i en tänkt längre motorväg mellan bland annatBerlin ochMoskva. Finland ingår heller inte i det sammanhängande motorvägsnätet. På längre sikt kan de dock göra det. Det finns en motorväg från Helsingfors som når fram ända till gränsen till Ryssland. Från denna är det upp till Ryssland att fortsätta med motorvägsbygge inom landet och då kan det på sikt bli möjligt att från Finland åka på motorväg via Ryssland till övriga Europa.
Bland Europas länder saknarAndorra,San Marino,Liechtenstein,Malta ochMoldavien motorvägar. Detta beror på att de flesta av dessa ärmikrostater med liten befolkning samt att det i många fall finns geografiska hinder, till exempelberg. Vad gäller Moldavien är skälet dock landets ekonomi.Rumänska byggbolag har dock visat intresse men inte visat resultat. Det finns dock motorvägsliknande vägar som går runt huvudstadenChișinău. Den viktigaste vägen ärR2 som går ifrån Chișinăus centrum till flygplatsen. Det finns också Europavägar i Moldavien, men de har dock en dålig vägstandard som många andra i Moldavien.
Denna artikelsfaktauppgifter kan vara felaktiga på grund av föråldrad information. Hjälp gärna till attförbättra artikeln genom att uppdatera den. Sediskussionssidan för mer information.(2023-10)
Afrika har en mycket varierad vägstandard. Flera av de fattigaste länderna saknar motorvägar helt och hållet och i vissa av dessa länder är det till och med ovanligt om vägarna är asfalterade. Andra länder har byggt ut ett omfattande system av motorvägar runt de större städerna. Bland de länder som har byggt ut motorvägar kan nämnasSydafrika som i vissa delar har ett vägnät som är väl utbyggt och har byggt ut flera motorvägar. Städer som t.ex.Pretoria ochJohannesburg har väl utbyggda motorvägsnät. Även vissa nordafrikanska länder har byggt ut motorvägar. Bland dessa kan nämnasTunisien som har en motorväg som går frånTunis och söderut längs med kusten. Från Tunis till gränsen motAlgeriet är däremot vägstandarden betydligt sämre och där saknas motorvägar.Marocko har närmare 800 kilometer motorväg och det planeras bli över 1 400 kilometer innan 2011.[uppföljning saknas]
Asien har en mycket blandad vägstandard. Som exempel kan nämnasKina som har en del motorvägar. Kina har ett system av motorvägar (numrerade med A-prefix). Utanför större städer är vägarna utbyggda som betalvägar med standard jämförbar med många europeiska vägar. I nuläget finns cirka 43 000 km motorväg i Kina. Det finns planer på att detta system inom trettio år skall omfatta över 85 000 km motorväg. Japan har ett väl utbyggt nät av motorvägar som når ut till de flesta viktiga delar av öriket. Samtliga större japanska städer är sammanslutna med motorvägar.Pakistan inledde1997 en offensiv satsning på motorvägar, genom att bygga M2 mellanIslamabad ochLahore.Thailand har en del motorvägar runtBangkok men saknar detta på landsbygden. Flera fattigare länder i Asien saknar motorvägar helt eller har enbart byggt några mycket korta sådana runt huvudstäderna eller andra viktiga städer.
Mellanöstern har i likhet med övriga Asien en varierad vägstandard. Ett land som är viktigt att nämna ärIrak. Under 1970-talet byggdes en del motorvägar som anslöt tillBagdad. Dessa motorvägar var på sin tid välbyggda och påkostade. Idag är dessa motorvägar i betydligt sämre skick. Underhållet har de senaste 20 åren varit nästan obefintligt och en del av dessa är dessutom skadade avkrig ochattentat.Syrien byggde också förut ut ett motorvägsnät. Men Syrien har sedan 2011 varit utsatt för krig och därmed har motorvägsutbyggnader stannat av. Skicket på de syriska motorvägarna idag är okänt. Bland länder i Mellanöstern som har högre standard kan nämnasLibanon ochIsrael. Libanon byggde ut sin vägstandard föreinbördeskrigen som inleddes på1970-talet. Idag har landet till stora delar återställts och även vägstandarden har därmed förbättrats och återfått sin standard. RuntBeirut finns ett utbyggt nät av motorvägar. Det andra viktiga landet att nämna här är Israel. Israelerna har under många år byggt ut ett vägnät med hög standard som främst ansluter tillJerusalem. Från Jerusalem utgår motorvägar till viktiga israeliska städer som till exempelTel Aviv. Det finns också motorvägar som går till de s.k.bosättningarna. Dessa motorvägar går genompalestinska områden men vägarna är enbart upplåtna förisraeler. Runt dessa motorvägar finns det ibland ävenmurar som ska skydda de som använder vägarna.
ITurkiet är vägnätet till största del inriktat på kopplingar till Europa. Därför finns detEuropavägar i Turkiet som dessutom skyltas tydligt. Landet har även anslutningar till sina östra grannländer i Asien, men dessa prioritera lägre. De turkiska motorvägarna ansluter går från gränsen tillBulgarien viaIstanbul ochAnkara till sydöstra Turkiet. I väst ansluter de till de bulgariska motorvägarna vilket i sin tur gör de turkiska motorvägarna till en del i det sammanhängande europeiska motorvägsnätet. Däremot saknas motorvägsanslutningar till andra länder.
Vägmärke förInterstate 95 som går ungefär parallellt med USA:s atlantkust.Interstate 270 strax nordväst omWashington DC. Vägen delas upp i express- och lokalkörbanor, där lokalkörbanorna har anslutning till av- och påfarter. Eftersom det är en barriär mellan express- och lokalkörbanorna måste man veta i god tid att man ska svänga av.Interstate 81 strax norr omBinghamton idelstatenNew York. Avståndet mellan körbanorna är långt och vägen smälter fint in i landskapet.
USA hamnade i starten långt efter Tyskland och Italien i motorvägsbyggande. Så sent som 1937 invigdes den första motorvägen, "The Pennsylvania Turnpike". Men landet har senare byggt ut ett större antal, även om regelverket för dem inte stämmer med vad som gäller för motorvägar i Europa, vilket får en del att ifrågasätta om USA har motorvägar.
IUSA är det är mycket vanligt att benämna en väg somhighway. Detta ord dyker ofta upp i amerikanskafilmer och i svenska översättningar översätts de många gånger felaktigt till motorväg. Detta stämmer inte alls då många highways har en standard som i Europa motsvarar en normal landsväg. Däremot finns detInterstate highways ochfreeways i USA:s vägnät som ofta har jämförbar standard med Europas motorvägar; de har med en del undantag, kontrollerad på- och avfart, oftast inga korsningar, och separation av mötande trafik. Det är dock inte alltid säkert att de skulle kunna klassas som motorvägar, exempelvis så tillåts fotgängare, cyklister och långsamtgående fordon på en del avsnitt. I USA finns egentligen inga vägar som är klassificerade som motorvägar, men klassificeringfreeway motsvarar närmast motorväg där "free" syftar på frihet från mötande och korsande trafik, men inte nödvändigtvis frihet från vägtullavgifter. Varken den europeiska trafikförordningen för motorväg eller motorvägsskyltar av europeisk typ finns i USA, men den totala längden väg som uppfyller den europeiska standarden för motorväg är ändå mycket stor. Det är dock inte lätt att se på t.ex. kartor vilka vägar som helt liknar europeiska motorvägar, och vilka som kan ha avvikande regler, såsom mötande trafik eller tillåter fotgängare med mera.
Interstate highways har en särskild nummerserie, ungefär som motorvägarna i bland annat Tyskland. De brukar dessutom ges ett namn av lokala myndigheter, där det ingår beteckningar som till exempelfreeway ochexpressway; dessa varierar från delstat till delstat. Vägar med biltullar kallas ofta förtollway ellerturnpike.
Interstate highways är oftast motorvägsliknande, men alla motorvägsliknande vägar i USA är inte Interstate highways. Motorvägsliknande vägar som inte är federalt finansierade har i allmänhet vanliga delstatsvägnummer. Framför alltKalifornien har byggt ett antal motorvägsliknande vägar som inte har Interstate-nummer. Dessutom finns det en del vägar som har vägnummer från det äldreUnited States Highway System; detta gäller i princip bara mindre vägar som byggts om till motorvägsliknande väg stegvis; US-101 är motorvägsliknande på de flesta ställen i Kalifornien, men inte iOregon ochWashington, som den också går igenom.
Ytterligare en term ärparkway, som ursprungligen användes flitigt i New York under 1930-1950-talet. Från dessa vägar var kommersiell trafik förbjuden, och området kring vägarna kantades ofta av parklandskap med lekplatser och dammar. Många av broarna var och är för låga för att låta lastbilar passera. Många av de större vägarna iNew Yorkområdet är av denna typ. De byggdes innan planerna på Interstate Highway-system kom i verket, men en del av dessa har senare tilldelats Interstate-numreringar. Några få av dessa har vägtullar, många saknar vägren och är idag väldigt tungt belastade.
Skyltstandarden för de motorvägsliknande vägarna avviker egentligen inte från vanliga landsvägar. I motsats till Europa har man i USA ingen avvikande färg för skyltarna för motorvägsliknande vägar. Däremot är ofta skyltarna större i formatet på större vägar och kan därför upplevas som motorvägsmässiga.
Väg 401 i Toronto med mycket höga belysningsstolpar. Vägen är uppdelad i express- och lokalkörbanor, där lokalkörbanorna har anslutning till av- och påfarter.
Kanada har en hel del motorvägsliknande vägar, men inte ett rikstäckande nät. Precis som i USA finns inte heller i Kanada (utom Quebec) några motorvägsskyltar av europeisk typ och inte den trafikförordning som gäller i Europa. Reser man kust till kust är vägstandarden blandad med betydande sträckor vanlig landsväg. I de mer tätbefolkade delarna av landet finns det nät av motorvägsliknande vägar, kalladeexpressways ellerfreeways. I provinsenQuébec kallas deautoroutes, samma ord som i Frankrike, och de har särskilda skyltar som liknar de europeiska för vägnummer som är motorvägar. I övriga Kanada brukar det inte finnas en särskild klass för motorvägsliknande vägar. I Ontario kallas de 400-serie-vägar, då numren är 400-429 (plus QEW förQueen Elizabeth Way, som saknar annan skyltning), även om skyltningen i övrigt inte skiljer. Kanadas motorvägsliknande vägar liknar USA:s. Det fanns 16 500 km enligt statistik från omkring år 2002, visserligen mer än i Tyskland eller Frankrike men betydligt mindre i förhållande till landets yta.
I Toronto finns både en av världens bredaste och mest trafikerade vägsträckor. Längs väg 401 mellan korsningarna med väg 410/403 och väg 427 består vägen av 18 körfält, där av- och påfarter inte är inkluderade. Vägen är uppdelad i fyra delar, där varje del består av antingen 4 eller 5 körfält. Varje del separeras av räcke där två av de fyra delarna går i varje riktning. Strax öster om korsningen med väg 427 är en av världens mest trafikerade vägsträckor, med en trafikmängd på ca 500.000 fordon per dygn[13] i genomsnitt per år (ÅDT).
Australien har välutbyggda nät av motorvägsliknande vägar runt de större städerna. Precis som i USA och Kanada finns inte heller i Australien några motorvägsskyltar av europeisk typ och inte den trafikförordning som gäller i Europa. MellanSydney ochMelbourne finns en motorväg som kallasHume Highway (iNew South Wales) och Hume Freeway (iVictoria). Den är fyrfilig, det finns dock vissa plankorsningar, och cyklar brukar vara tillåtna, och är 812 km lång. En gren når huvudstadenCanberra. MellanSydney ochBrisbane gårPacific Highway, en motorväg som är 960 km lång. I dagsläget har vissa bitar av vägen två filer men hela sträckan håller på att byggas om till fyrfilig väg.I övrigt finns motorvägsliknande vägar mest kring storstäderna.
Landet är annars i helhet mycket glesbefolkat. Därför är det det vanliga att huvudvägarna istället är ganska smala och ofta mycket rakalandsvägar. Som i USA betecknarhighway oftast landsväg, medan motorvägar kallasfreeways.
I likhet med Afrika och Asien har ävenSydamerika en mycket varierad vägstandard där stora kontraster finns. Även här saknar de fattigaste länderna motorvägar medan de större städerna i rikare områden kan ha välutbyggda motorvägssystem.
I samband med debatten på 1970- och 1980-talen om kolonisering, kalhyggen och vägbyggen iAmazonas regnskog iBrasilien gick det rykten om att man byggde motorvägar där det var renregnskog. Men det är inte helt sant, det är landsvägar, en felöversättning av "highway" från amerikansk engelska.
