Morgongåva är en gåva som en man ger till sin hustru på morgonen efterbröllopsnatten. Ursprungligen var morgongåvan något som skulle tryggahustruns eventuellaänkedom. De senaste 200 åren har morgongåvan oftast bestått av ettsmycke som bärs om kvinnans hals.
Morgongåvan finns omtalad hos de flesta germanfolk redan i dess äldsta lagar, och hade ursprungligen till syfte att trygga kvinnans försörjning efter mannens död. På grund av alltför stor frikostighet vid morgongåvegivandet inskredlagstiftningen med bestämmelser på640-talet hosvisigoterna, och år 1350 iMagnus Erikssons landslag, ochförordningar år 1577 iDanmark samt år 1664 i Sverige. Från år 1644 erhöll i Sverige änkan endast nyttjanderätt till morgongåvan i jordagods men hade äganderätten tilllösöret.[1] I 1734 års lag kvarstod regleringar av morgongåvorna med bibehållen skillnad mellan stads- och landsrätt. När lika arvsrätt mellan man och kvinna infördes 1845 infördes även samma regler rörande morgongåvor i stad som på landsbygden, det vill säga att endast barnlösa änkor fick rätt att njuta avkastningen av en morgongåva.[2]
1920, när änkor gavs arvsrätt efter maken, om det inte fanns bröstarvingar eller adoptivbarn, avskaffades regleringarna av morgongåvorna i lagtext.[2] Vissafideikommissbrev medger dock fortfarande utanordnande av morgongåvan för fideikommissaries änka.[1]
I landskapslagarna fastslogs att morgongåvan skulle utlovas redan på fästningsstämman, då äktenskapsavtalet slöts mellan parterna.[2]
På1700-talet och framåt blev det vanligt med en öppningsbarmedaljong med mannenshårlock inuti, eller en handmålad miniatyrbild av mannen. Närfotografierna blev vanliga kom de att ersätta hårlockar och handmålade miniatyrbilder.
Idag består morgongåvan oftast av etthängsmycke meddiamanter och färgstenar eller ett pärlband med odladepärlor. Det kan även vara enring att bära på höger handsringfinger ellerlillfinger. I äldre tider åtnjöt hustrun ej lott i mannens bo och syftet med morgongåvan var att nödtorftigt sörja för hennes underhåll efter mannens död. Morgongåvan bestod på den tiden vanligen av etttorp eller liknande, med ett mindremarkområde för att kunnaodla det viktigaste, och det var en gåva på bröllopsdagen från mannensföräldrar.
De iforntidens Grekland och iGamla Testamentet omtalade gåvorna,diaparthenia,mohar, har ibland översatts med morgongåva, men torde i själva verket syfta på en form avbrudpris.[1]