Ettmorfem ellerordled[1] är den minsta betydelsebärande enheten i ettspråk. Ett morfem ingår i allmänhet i ettord, och byggs i sin tur upp avfonem. Läran om ordens inre struktur, det vill säga morfemen, kallasmorfologi.
Det finns två huvudtyper av morfem:[2]
- Rotmorfem,basmorfem ellerfria morfem – ord eller ordstam med egen självständig betydelse
- Lexikalt morfem, rotmorfem som fungerar som ett eget ord, t.ex.dag,snäll,tomte,den,att
- Övriga rotmorfem ärordstammar som behöver kompletteras för att bilda ord, t.ex.häll-,flick-
- Affix ellerbundna morfem – ordled utan egen betydelse, men modifierar rotmorfem
- Prefix, t.ex.o- ochbe-
- Suffix, t.ex.-het,-isk
- Interfix ellerfogmorfem, sammanfogar ord, t.ex.u igatubarn
- fler undertyper av affix listas i artikelnAffix
Morfem behöver inte vara uttalade eller noteras i skrift. Exempelvis motsvarasnollplural av ett tomt morfem ellernollmorfem. Inomlingvistiken skrivs dessa som Ø:
Inom lingvistiken är morfotax det regelsystem som styr hur morfem används och vilka angränsande morfem de kan ha.
I svenska språket är en av de två huvudmetoderna föravstavning baserad på ordled, nämligenOrdledsprincipen.
