Ställningen som monark är vanligen inte tidsbegränsad och ofta ärftlig. Om monarkensmaktutövning begränsas och regleras avlagar är denne enkonstitutionell monark och i annat fall enabsolut monark. Monarken i envalmonarki, som var den ursprungliga formen i Sverige, har oftast inte[källa behövs] tillsatts främst genom släktskap och kan väljas för en bestämd mandatperiod eller på livstid. I litteraturen förekommer även att endrottninggemål kallas för monark även om hon själv inte har spelat någon politisk roll. Detta är särskilt vanligt idualis då ett kungapar som framträtt tillsammans ofta har kallats förmonarkerna.
I sin natur är monarki politisk eller sociokulturell, och är i allmänhet associerad medarvmonarki. De flesta monarker, både i dagsläget och historiskt, har fötts och uppfostrats i enadlig familj (om familjen regerar över en längre tid kallas det för endynasti). Olika system för arv har använts, såsom närhet av blod,primogenitur,agnatisk tronföljd,saliska lagen, med mera.
En kung kan också vara en drottnings man, och en drottning kan vara en kungs fru. Om båda i paret regerar, anses ofta ingen vara en gemål. Traditionellt sett har de flesta monarker varit manliga, men kvinnliga monarker har också styrt. Termenregerande drottning används för att skilja på en härskande monark och en kungs gemål.
Malaysia är enkonstitutionellvalmonarki ochYang di-Pertuan Agong (vanligen kallad "kung") ärstatschef. Styrelseskicket har baserats på det parlamentariskaWestminstersystemet, ett arv från detbrittiska koloniala styret. Yang di-Pertuan Agong väljs var femte år av de nio ärftliga härskarna i de malaysiska staterna (nio av Malaysias trettondelstater kungliga härskare som ärver delstatens tron), de övriga fyra staterna, som har ordinarie guvernörer, deltar inte i valet. Kungens roll är till stor del ceremoniell sedan en ändring av konstitutionen 1994, att utse ministrar och medlemmar av överhuset.[2]
Tio av dessa monarkier räknas som suveräna stater därstatschefen (monarken) ärver sitt ämbete. De två som inte räknas som suveräna stater är Andorra och Vatikanstaten. Sverige, Norge, Danmark, och Storbritannien har de äldsta kungahusen i Europa som fortfarande sitter på tronen, medan Luxemburg och Nederländerna varit monarkier sedan 1800-talet.[3]
Av de existerande monarkierna idag är Sveriges en av de äldsta.[4] I Sverige har ätten Bernadotte regerat sedan 1818[5] vilket därmed gör huset Bernadotte till landets mest långlivade dynasti.
Den nyaste monarkin i Europa är Vatikanstaten som blev självständig frånItalien1929. Sedan dess är påven den valda monarken över stadsstaten.Kyrkostatens nuvarande monark ärFranciskus.
Fram till 1870 var påven furste över Kyrkostaten som täckte en betydande del av denapenninska halvön, men i samband medItaliens enande införlivades dess territorier i det framväxandeKungariket Italien. Påven gick från att ha varit en suverän furste till att vara beroende av det italienska kungadömet, och förklarade sig då som varande "fånge i Vatikanen".[6] Under Benito Mussolinis period som regeringschef kunde konflikten lösas genomLateranfördraget. Fördraget återgav Heliga stolen kontroll över viktiga kyrkobyggnader iRom, där Vatikanen fick bilda en suverän stadsstat, samt att kyrkor och administrationsbyggnader utanför Vatikanens område tillerkändesexterritorialitet motsvarande som för utländska staters ambassader.