Asus A8N VM CSM moderkort. Till vänster i bild syns socklar förminne ochprocessor.
Ettmoderkort eller ettmoderbord (äldre benämningar ärsystemkort ochbakplan) är ett centraltkretskort försett med ett antal uttag där mindre kretskort kan kopplas in. Ett moderkort binder på så vis samman delarna i ett elektroniskt system, exempelvis i endator, där uttagen till stor del utgörs avbuss-anslutningar, strömförsörjning och anslutningar för andra kablar.[1]
Denna artikel behandlar moderkort fördatorer, närmare bestämt,x86-baserade persondatorer.
Det finns ett antal standarder för moderkort till persondatorer. Det vanligaste idag ärATX (Advanced Technology Extended) och varianter av denna, sommini-ATX ochmicroATX. ATX är alltså en industristandard som definierar hur alla de olika anslutningarna till moderkortet skall se ut, både elektriskt och mekaniskt. Standarden definierar också måtten på kortet och infästningarna till en tänkt låda. En föreslagen ersättare ärBTX, som dock inte har slagit igenom.
Den förstade-facto standarden för moderkort tillx86-baserade persondatorer varAT-formatet som såg dagens ljus i och med attIBM lanserade IBM PC-AT1984. AT är den direkta föregångaren tillATX. En del företag använder dock egna format, trots att de numera till stor del använderx86 processorer, det gäller bland andraSun,Apple, ochDell.
I en typisk dator monterasprocessorn samt andra grundläggande komponenter på moderkortet. Dessa kan monteras fast (lödas och/eller limmas) när moderkortet tillverkas, eller monteras i efterhand i ensockel på moderkortet. Det finns ett stort antal olika socklar eftersom typen varierar med såväl tillverkare som typ och generation av processor. Det är alltså inte samma sorts sockel för en AMD-processor som för en Intel-processor, inte heller samma för en Pentium III som för en Pentium 4.
Ytterligare datorkomponenter så somhårddiskar,cd-rom-enheter och liknande, ansluts med kablar till moderkortet.
Moderkort i persondatorer har ett antal uttag kallade kortplatser (eng:slots) för att installerainstickskort av olika slag. Det kan varagrafikkort,ljudkort,nätverkskort och ett flertal andra sorter. Moderna moderkort har nästan alltid nätverks- och ljudfunktioner inbyggt på kortet vilket gjort att det vanligaste instickskortet är grafikkortet.
Ett moderkort för en modern persondator har även ett antalportar för anslutning till yttre enheter. Några portar har färdiga kontakter lödda direkt på kortet, avsedda att vara mekaniskt åtkomliga från lådans utsida, medan andra ansluts via kablar. Det har traditionellt rört sig om serieportar (RS-232) ochparallell-portar (Centronix), men de mest använda typerna är numeraUSB ochFirewire.
ISA-kortplatser markerat i rött. Den vänstra delen av ISA-platserna är den ursprungliga 8-bitarsdelen, och den högra, kortare, delen är 16-bitarsutbyggnaden. Ovanför ses fyra PCI-platser. Detta är ettSocket 5-moderkort från mitten av1990-talet.3 st. VESA Local Bus, de bruna kontakterna till vänster om 16-bitars ISA-bussarna. Detta är ettSocket 4, (486/487)-moderkort från början på1990-talet.Ett moderkort från2007 medPCI-Express- ochSATA-kontakter.
Grafikkort och expansionskort har anslutits på ett flertal olika sätt genom åren:
För 8088-datorer användes XT-kontakten (som var 8088-bussen direkt). Även kallad8 bitarsISA-bus (4,77 MHz).
286- och 386-datorer använde den 16-bitar breda men lågt klockade AT-bussen som blev en flaskhals då den inte följde med processorernas allt högre frekvenser. Även kallad16-bitars ISA-bus (8 MHz). Bakåtkompatibel med den föregående eftersom det var en utbyggnad med ytterligare kontaktbleck bakom 8-bitarsporten.
De flesta av IBM:s PS/2:or användeMCA-bussen, vars största fördel var att man i princip kunde ha ett obegränsat antal kortplatser. Den var 32 bitar bred, stöddebus mastering ochplug and play.
EISA-bussen var en 32-bitarsbuss som under några år var populär på framförallt servrar. EISA var en förkortning för Extended ISA.
486-datorer kunde ha bådeAT- ochPCI-kontakter och ofta en särskild kontakt för anslutning av grafikkortdirekt till den för tiden snabba (och 32 bitar breda) 486-bussen, något som gick under namnetVESA Local Bus - vilket var ytterligare en påbyggnad på ISA-bussen rent fysiskt (korten blev därför mycket långa). På sådana typer av 486-kort kunde ofta ISA-bussen dessutom överklockas för bättre prestanda. VLB (som den ofta förkortas) var designad för 486-datorer och försvann när Pentium-datorerna kom.
Pentium-datorer erbjöd i början endast den 32-bitar breda men relativt långsamma PCI-bussen för grafik (och övriga expansionskort). Det var vanligt att Pentium-moderkort även hade en eller flera 16-bitars ISA-kortplatser för bakåtkompatibilitetens skull.
Senare fick grafikkorten en dedikeradAGP-kontakt med högre överföringshastighet. AGP finns i versionerna och hastigheterna 1x, 2x, 4x och 8x.
Det skall också nämnas att icke-standardiserade moderkort, i till exempel bärbara datorer eller inbyggda system, kan ha anslutit (fastlödda) grafikkretsar på andra sätt, ofta direkt till processorbussen.
