Den här artikeln eller avsnittetlever inte upp tillWikipedias artikelstandard och behöver städas upp.(2023-11) Motivering:Noterna behöver en genomgång. Flera i de senare avsnitten verkar innehålla felaktiga uppgifter kring språk. Hjälp gärna Wikipedia med attåtgärda problemet om du kan, eller diskutera saken pådiskussionssidan.
Utvecklingen av mobiltelefoner från 1992 till 2014.
Enmobiltelefon är entelefon som används i ettmobiltelefonisystem och som sedan slutet av 1900-talet ofta är handhållen. Den motsvarar tekniskt enradiotelefon, men istället för att telefonerna skulle vara i radioförbindelse med varandra håller de kontakt med basstationer, som i sin tur är anslutna till det fastapublika telefonnätet.
Moderna mobiltelefoner använder digitalteknik för kontakten med basstationen, och kan därför fungera som endator, och kan då överföra data utöver själva samtalet somsms,videosamtal etc.
Det första mobiltelefonisystemet i Sverige kom år 1950. Det första samtalet genomfördes 1950 av ingenjör Sture Lauhrén och var tillfröken Ur.[1]
Systemet hette då MTA, MobilTelefonisystem version A. Systemet byggde på reläer, vilket gjorde att det tog upp till åtta sekunder innan samtalen kopplades upp. Elektroniken var baserad på rör. Det gjorde att apparaterna drog mycket ström och vägde omkring 40 kilo och var fastmonterade i bilarna. När MTA stängdes 1969 fanns det 69 kunder i Stockholm och 56 i Göteborg.
En transistorbaserad efterföljare MTB minskade vikten till omkring 9 kg och gav snabbare uppkoppling. MTB-nätet öppnades 1962 och fick som mest 600 abonnenter. MTB avvecklades 1983.
År 1968 började Televerkets radiosektion utvecklingsarbetet MTC vilket skulle bli världens första cellindelade automatiska mobilnät, men man insåg snart att tekniken inte fanns för att förverkliga planerna. Som en nödlösning utvecklades det manuella nätet MTD som tekniskt var ett kliv bakåt. Systemet var i drift mellan 1971 och 1987, och som mest arbetade 700 telefonister med att koppla20 000 abonnenters samtal.[1]
Den 1 september 1981 startades det första NMT-nätverket på frekvensen 450 MHz i Saudiarabien med Ericsson som leverantör, och en månad senare i Sverige. Redan efter ett år hade NMT35 000 abonnenter i Sverige, och väntelistor fick införas då efterfrågan var större än vad nätet klarare. År 1986 infördes NMT 900 vilket gav ökad kapacitet. Som mest fanns det 1996 nästan en miljon NMT-abonnenter, men därefter började den digitala nätstandarden GSM ta över. NMT 900 stängdes den 31 december 2001 medan NMT 450 fanns kvar till 2007.[1]
Syftet med mobiltelefonen var ursprungligen att den skulle användas ibilen. På svenska kallas den typen av mobiltelefon ävenbiltelefon. De första utformades med inspiration från tidigare telefoner ochradioapparater.[2]
År 1911 experimenterade svenskenLars Magnus Ericsson, grundare av företagetEricsson, och hans fru Hilda med att skapa en biltelefon via det stationära telefonnätet. Den fungerade, men bara när bilen stod stilla.[3]
Det första samtalet från en transportabel telefon ägde rum den 17 juni 1946 när det amerikanska företagetBell System genomförde en säljkampanj riktad till affärsmän. Då vägde en biltelefonenhet omkring 35 kilo och kunde installeras i bagageutrymmet på enpersonbil. Systemet hade begränsad räckvidd och samtalen kopplades då via enväxeltelefonist. IUSA användes systemet fram till 1980-talet.[4]
Fram till 1970-talet handlade det enbart om stora enheter som förvisso var flyttbara men som inte var behändiga eller lätta.[2] Den första mobiltelefonen som helt levde upp till namnet uppfanns avMartin Cooper på företagetMotorola. Tillsammans med Motorolas vicepresident och chefsingenjörJohn Francis Mitchell började Motorola under 1950-talet utveckla lättare bärbara apparater. 1967 togs deras uppfinningpolisradio i bruk. Cooper ville vidareutveckla idén och skapa bärbara telefoner som människor kunde använda var som helst. 1973 var konceptet färdigutvecklat och den 3 april 1973 ringde Cooper historiens första mobiltelefonsamtal. Den första helt handhållna mobiltelefonen var skapad och vägde omkring två kilo.[5]
Det dröjde till 1983 innan mobiltelefoner började säljas till allmänheten. Anledningen till dröjsmålet var främst priset, och att många också ansåg att mobiltelefonerna var för stora för att de skulle vara praktiska i vardagen.[6] Vid den tiden användes mobiltelefonen särskilt avyuppier och fick det skämtsamma smeknamnetyuppienalle i slutet av 1980-talet.[7] I övrigt användes vanligen traditionella telefoner anslutna till detfasta telefonnätet ochtelefonautomater i exempelvistelefonkiosker.
Mobiltelefonutvecklingen gick snabbt fram i slutet av 1990-talet då teknikens utveckling möjliggjorde att mobiltelefonerna blev både mindre och smidigare. Nackdelen var då att även skärmarna var små[8] ochmonokroma.
Mobiltelefonerna fick internetfunktioner. Den första standarden för utnyttjande avwebben varWAP, vilken började användas 1999, men blev populärt några år senare[8]. Det gjorde det möjligt att utföra vissa vardagliga ärenden via mobiltelefonen, som att beställabiljetter eller skötabankärenden.[8] Nackdelar med WAP var att hastigheten var låg och att det inte gick att prata i telefon samtidigt som man wappade.[8] Det stora genomslaget för internet via mobiltelefonen kom kring åren 2007–2008, i samband med införandet av det betydligt snabbaremobilnätet3G och lanseringen avIphone[8]. Då blev det möjligt att tala i telefon samtidigt,ladda ner fullstora bilder samtströmma ljud och video via mobiltelefonen. Man kunde då exempelvis föravideosamtal via mobiltelefoner.
Knapptelefonerna ersattes till stor del avsmartmobiler medmultipekskärm, vilka i allmänhet var större i formatet men tunnare än de tidigare knapptelefonerna. OperativsystemetAndroid fick spridning bland mobiltelefontillverkare. Smartmobilerna öppnade för nya användningsområden, som exempelvishanddator ochkamera. Utvecklingen fortsatte in på 2010-talet.
Från 2010-talet har nyutvecklingen av mobiltelefoner saktat ner. Istället har det fokuserats mer på att förbättra befintliga funktioner och anpassa mobilerna till de allt snabbare mobilnäten. Äldre mobiltelefoner har därefter stigit kraftigt i värde i förhållande till nyare mobiltelefoner på marknaden och blivit samlarobjekt.[9][10] Det har också medfört att man ofta kan lämna in eller skicka in mobiltelefoner som inte används längre till olika företag och antingen få pengar eller rabatt vid köp av en ny. I mitten av 2020-talet finns planer på ett försök i Sverige med utplacerade pantstationer för mobiltelefoner, liknandepant för förpackningar, som med hjälp avAI värderar mobilen, ger ett prisförslag och kan betala ut pengar till inlämnaren viaSwish.[11]
Smartphones har ett antal särskiljande funktioner.International Telecommunication Union mäter dem med internetanslutning, vilket de kallarAktiva mobila bredbandsabonnemang (inklusive surfplattor osv.). I den utvecklade världen har smartphones nu övertagit användningen av tidigare mobilsystem. Men i utvecklingsländerna står de för cirka 50% avmobiltelefoni.
Funktionstelefon är en term som vanligtvis används som enretronym för att beskriva äldre eller enklare mobiltelefoner som är begränsade i funktioner jämfört med en modernsmartphone; Funktionstelefoner har till exempelknappsats. De erbjuder, precis som alla mobiltelefoner, röstsamtal och textmeddelanden samt i vissa fall även grundläggandemultimedia ochinternet-funktioner och andra tjänster som erbjuds av användarens trådlösa tjänsteleverantör. En funktionstelefon kan även ha ytterligare funktioner utöver äldre eller grundläggande mobiltelefoner, som endast kan användas för röstsamtal och textmeddelanden.[12][13] Funktionstelefoner och grundläggande mobiltelefoner tenderar att använda en egenutveckladprogramvara ochanvändargränssnitt. Å andra sidan använder smartphones generellt sett ettmobilt operativsystem som ofta delar gemensamma drag över olika enheter.
På grund av dessa telefoners enkla uppbyggnad är de, tillsammans med enklare smartmobiler, populära bland många äldre och synskadade. Under mitten av 2020-talet har dock framförallt grundläggande mobiltelefoner utan extrafunktioner åter fått en viss popularitet bland ungdomar[14] och andra som inte vill överösas av information från desociala medierna utan hellre vill ha en telefon som är till för just det som en telefon i grunden är till för – att ringa och SMS:a på. I och med dessa telefoners enklare funktion och uppbyggnad har de fått smeknamnendumbphone ellerdumtelefon –antonymer till smartphone och smartmobil – för att skilja dem från de mer avancerade smartmobilerna.
Även om det inte är en specifik typ av telefon eller en officiell benämning finns det mobiltelefoner som marknadsförs till äldre och andra med nedsatt syn, nedsatt hörsel och trygghetsbehov, både smarttelefoner och knapptelefoner. Det är enkla telefoner som ska vara lätta att lära sig, har stora knappar eller stor skärm, tydligt ljud och tydlig text. De kan även ha inbyggd trygghetsfunktion som underlättar att slå larm vid behov. Vanliga funktioner är ofta anpassade för att underlätta just för seniorer. På smarttelefonerna kan det finnas förinstalleradeappar för exempelvishörapparat. Telefonerna brukar i övrigt sakna vanliga extrafunktioner.[15]
Aktiva mobila bredbandsabonnemang per 100 invånare.[16]
Mobiltelefoner betraktas som en viktig mänsklig uppfinning eftersom de har blivit en av de mest använda och sålda konsumentteknikerna.[3][17] De har också blivit kulturellt symboliska. I japansk mobiltelefonkultur till exempel är mobiltelefoner ofta dekorerade med amuletter. De har också ibland blivit modesymboler.[18] Motorola Razr V3 och LG Chocolate är två exempel på enheter som var populära för att vara modemedvetna utan nödvändigtvis fokusera på mobiltelefonens ursprungliga syfte, det vill säga en enhet för mobiltelefoni.[19]
Vissa har också föreslagit att mobiltelefoner eller smartphones är enstatussymbol.[20] Till exempel föreslog en forskningsrapport att ägande av specifikt en Apple iPhone ansågs vara en statussymbol.
Textmeddelanden som skickas via mobiltelefoner har också lett till skapandet av "SMS-språk", liknandeinternetslang. Det har också lett till den ökande populariteten avemojier.[21][22]
Observera: Leverantörernas leveranser är varumärkta leveranser och exkluderar försäljning avOEM för alla leverantörer.
Q2 2023 var de fem främsta tillverkarna i världen Samsung (20%), Apple (17%), Xiaomi (12%), Oppo (10%) och Vivo (8%).[23]
Historia
Från 1983 till 1998 varMotorola marknadsledare inom mobiltelefoner.Nokia var marknadsledare inom mobiltelefoner från 1998 till 2012.[24] Under Q1 2012 överträffadeSamsung Nokia, med försäljning av 93,5 miljoner enheter jämfört med Nokias 82,7 miljoner enheter. Samsung har behållit sin toppposition sedan dess.
Förutom Motorola hade europeiska varumärken som Nokia,Siemens ochEricsson en gång stor påverkan på den globala mobiltelefonmarknaden, och många nya teknologier utvecklades i Europa. Fram till 2010 hade inflytandet från europeiska företag minskat avsevärt på grund av hård konkurrens från amerikanska och asiatiska företag, till en punkt där de flesta tekniska innovationer inte längre skedde i Europa.[25][26] Apple och Google, båda från USA, kom också att dominera mobiltelefonprogramvara.[27]
Världens största enskilda mobiloperatör sett till antalet abonnenter ärChina Mobile,[28] som i september 2023 hade över 990 miljoner mobiltelefonabonnenter.[29] År 2022 fanns det totalt 8,6 miljarder mobilabonnemang, vilket är något mer än jordens befolkning som samma år angavs till 7,9 miljarder.[30]
År 2019 fanns det 24 mobiloperatörer med över 100 miljoner abonnenter vardera.[31]
Världens 10 största mobiloperatörer (2019)efter antal abonnenter (miljoner)[31]
^ [ab]Harris, Arlene; Cooper, Martin (2019). ”Mobile phones: Impacts, challenges, and predictions”. Human Behavior and Emerging Technologies 1: sid. 15–17.doi:10.1002/hbe2.112.
.jpg)
