Moab var underjärnåldern (1200–500 f.Kr.) ett område i berglandet öster omDöda havet. Handelsvägen mellanMesopotamien ochEgypten förde genom landet och huvudstaden var Dibon, nuvarandeDhiban cirka 20 kilometer söder omJordaniens huvudstadAmman.
Moabiterna var ettvästsemitiskt folk och deras språk var närbesläktat medhebreiskan. Moabiter ochisraeliter var i oupphörlig konflikt med varandra om området.
Mycket lite är känt om moabiternas bakgrund, men landet Moab nämns på en staty iThebe i övreEgypten avRamses II som regerade 1279–1213 f.Kr. Landet styrdes avassyrierna på 700-talet f.Kr. och upphörde troligen att existera som stat vidbabyloniernas erövring omkring 600 f.Kr.Mesastenen som hittades 1868 vid utgrävningarna av huvudstaden[1] skildrar den moabitiske kungenMesa och hans krig mot israeliterna cirka 850 f.Kr. Denna stenrelief förvaras iLouvren iParis.
Moabiterna omnämns iGamla Testamentet iBibeln,Ruts bok handlar om hur en moabitisk kvinna lägger grunden tillkung Davidsdynasti efter att ha omvänt sig till Israels Gud. Moabiterna härstammade, enligt Bibeln, från Moab,Lots son med sin äldre dotter efter deras flykt undanSodoms förstörelse (1 Mos 19:30-38).
