Lärarutbildningen som i dag finns på Mittuniversitetet kan i sin tur härledas till att Härnösand tidigt var enläroverksstad, samt till den prästutbildning som började närHärnösands gymnasium grundades 1658. Utbildningarna inom lärar- respektive sjöbefälsyrket blev en del av Högskolan i Sundsvall/Härnösand år 1980. (Sjöbefälsutbildningen inom ramen för högskolan i Sundsvall/Härnösand lades ned kring 1986, och har senare återstartats somYrkeshögskoleutbildning.[3][4][5])
Redan vid 1900-talets början hade diskussioner förts om att inrätta en högskola iNorrland. Frågan aktualiserades i riksdagen 1946 i en motion av riksdagsmannenGösta Skoglund. De två huvudkandidaterna var från första stundHärnösand ochUmeå. Öppen rivalitet mellan Sundsvall och Härnösand om var lärosätet skulle ligga bidrog till att striden vanns av Umeå,[6] som fick tandläkarutbildning 1956.Mellannorrland fick vänta till 1970-talet med utbildning på högskolenivå, då regionala högskolor etablerades i varje län i Sverige.
Thorbjörn Fälldin, f.d. statsminister, var drivande för samgåendet mellan Sundsvalls/Härnösands och Östersunds högskolor. Han var styrelseordförande 1993–1998 och blev hedersdoktor vid Mitthögskolan 2001.
Tidigare statsministernTorbjörn Fälldin var en ledande kraft bakom det så kallade Omega-projektet, genom vilket högskolorna i Östersund respektive Sundsvall/Härnösand gick samman tillMitthögskolan. Syftet var att senare leda till universitetsstatus. Sammanslagningen genomfördes 1993.
Vårdhögskolan i Sundsvall/Örnsköldsvik samt Vårdhögskolan i Östersund inkorporerades år 1995 i Mitthögskolan. Högskolan fick därmed en fjärde campusort i Örnsköldsvik. Sjuksköterskeutbildningen i Östersund hade startat 1905. Den 1 juli 2007 togs sjuksköterskeutbildningen i Örnsköldsvik över avUmeå universitet, ochcampus Örnsköldsvik förlorade då status som Mittuniversitetscampus. Forskningsaktiviteter fortsatte emellertid att drivas av Mittuniversitetet på orten, bland annat inomdigitaltryck till följd av initiativ av regionens pappersindustri[7][8][9] och kommun.[10][11]
Denskogsteknikerutbildning som hade bedrivits vidNorra skogsinstitutet iBispgården sedan 1898 överfördes frånSLU till Mitthögskolan 1997, och gav upphov till att Mitthögskolan tidigt fickEMAS miljöteknikcertifiering.[2] Verksamheten i Bispgården avvecklades sommaren 2003 varpå utbildning flyttades till Östersund.[12]
Första etappen avcampusdelen Åkroken invigdes i september 1997, och hela campus Sundsvall förlades 2005 till Åkroken.[13]Campus Härnösand hade sitt centrum i och kringSambiblioteket, invigt 1 februari 2000, men bestod även av äldre byggnader, exempelvis Lilla Nybo som byggdes 1870 och Villa Nybo 1873.[14] Den 6 september 2002 invigdes campus i Östersund påA 4:s tidigare regementsområde, bildat 1893.
Regeringen Persson tilldelade 2001 Mitthögskolan universitetsstatus inom naturvetenskapligtvetenskapsområde inklusiveIT-området, och lärosätet fick således rätt att anordna forskarutbildning och utfärda doktorsexamen.Doktorander som anställts vid Mitthögskolan dessförinnan var inskrivna som forskarstuderande vid andra lärosäten, vanligenKTH ellerUmeå universitet, iblandÅbo akademi. Efter att 2005 ha tilldelats fullvärdiguniversitetsstatus har Mittuniversitetet generell rätt att utfärda forskarexamina, och har sedan dess tvåvetenskapsområden (fakulteter): naturvetenskap, teknik och medier respektive humanvetenskap.
Utbildningsverksamhet vid Träakademien i Kramfors fördes vårterminen 2010 in under Mittuniversitetet och gavs i ämnetmöbel- och byggnadshantverk,[16][17] men ställdes in hösten 2018.[18]
Regeringen Reinfeldt beslutade år 2012 att minska Mittuniversitetetsutbildningsuppdrag med 10 procent fram till år 2017,[19] och ställde ökade krav på examinationsfrekvens. Verksamheten vidcampus Härnösand (vars studenter till 93 procent läste på distans år 2013) omlokaliserades därför tillcampus Sundsvall inför höstterminen 2016 enligt ett beslut som universitetsstyrelsen fattade 2013.[20] Efter 174 år avhögre utbildning i Härnösand flyttades all verksamhet från orten, inklusive lärarutbildningen. Först ut var avdelningen för humaniora som genomförde sin flytt under sommaren 2014.[21]
Med anledning av omlokaliseringen expanderades Campus Sundsvall inför hösten 2016 söderut så att det förutomÅkroken även innefattar kvarteretGrönborg (uppfört 1875 till 1877) och en ny campusdel kalladÅkanten.
Civilingenjörsutbildningar gavs sedan 1992 i samverkan medKTH, så att studenter läste första åren av utbildningen i Sundsvall och slutet i Stockholm. Inför att Mittuniversitetet fick rätt att ge egna civilingenjörsutbildningar 2003 avbröts samarbetet men återupptogs 2011. Studenter antagna fram till 2023 vid fyra av Mittuniversitetets sex civilingenjörsutbildningar har därmed möjlighet att välja mellan att läsa årskurs 4 och 5 i Sundsvall eller på KTH, där de i så fall får examen. Därefter ges endast ett av civilingenjörsprogrammen i samverkan med KTH, och ett i samverkan med Stockholms universitet.[28]
Mittuniversitetet var det universitet som hade störst volymdistansundervisning och nätbaserad undervisning läsåret 2008/09.[29] Drygt 59 procent avhelårsstudenterna läste på distans år 2022. 99 procent av studenterna registrerade i Härnösand år 2015 läste på distans, 39 procent i Östersund, 33 procent i Sundsvall och 14 procent av registrerade på övriga undervisningsorter. Detta bidrar till att universitetet är riksrekryterande.[30] Endast 9 procent av nybörjarstudenterna kommer från den lokala regionen (Jämtlands och Västernorrlands län) läsåret 2022/23.[1]
Mittuniversitetets storlek har fluktuerat mycket under årens lopp. Mittuniversitetet var både 2009 och 2010 det svenska lärosäte vars grundutbildningsvolym växte mest – såväl antalsmässigt som relativt sett – då antalet helårsstudenter under 2010 ökade med 1 530, eller 20 procent.[31] Mittuniversitetet var 2011 Sveriges 9:e största lärosäte sett till antal registrerade individer i grundutbildningen vårterminen, hade 15:e största volym undervisande och forskande personal, 16:e största volym anställda, intäkter och kostnader, och 17:e högsta antal avlagda examina. Åren 1997 till 2001 var dåvarande Mitthögskolan Sveriges 8:e största lärosäte sett till antal registrerade helårsstudenter, år 2002 13:e störst, åren 2003 till 2007 15:e störst, samt 2008 16:e störst.[32][31]
Bland de 20 största svenska universiteten år 2009 hade Mittuniversitetet lägst genomströmning (prestationsgrad) då endast 69 procent av studenterna slutförde kurserna, som en konsekvens av den höga andelen nätbaserade kurser, sommarkurser och fristående kurser.[35][36] Mittuniversitetet har sedan dess ställt in ett stort antal sommarkurser och fristående kurser och tillämpade under några år avregistrering av inaktiva studenter tre veckor efter kursstart, för att öka den procentuella genomströmningen och genomföra besparingar till följd av att regeringen begränsat universitetetstakbelopp,[37] resulterande i 82 procent genomströmning år 2016.[30] Genomströmningen har därefter sjunkit till 75 procent år 2023, till följd av ökad andel fristående kurser och distansutbildning.[1]
Under framför allt de första åren betonades att lärosätet är organiserat som multicampus- ochnätverkshögskola/-universitet. Därför har inte lärosätet ett specifikt huvudcampus, utan varje campus har status som huvudort.[6] Ledning och administration finns företrädda i två län, och har således kontaktyta mot två länsstyrelser,länsstyrelsen i Västernorrlands län ochlänsstyrelsen i Jämtlands län.Rektor och enprorektor är stationerade till Sundsvall, och en prorektor till Östersund.
Mittuniversitetet gick den 1 april 2013 från en trenivå- till tvånivåorganisation, bestående av två fakulteter (som leds avdekaner, vilka sedan dess ingår ilinjeorganisationen) uppdelade i avdelningar (som leddes av avdelningschefer).[38] 2019 ombildades avdelningarna tillinstitutioner (som leds avprefekter) och HUV-fakulteten slog samman några avdelningar till större institutioner. Den 1 januari 2023 ersattes på liknande vis NMT-fakultetens tio institutioner med fyra större institutioner, i syfte att kunna stärka institutionernas administrativa stöd, samt att bättre avspegla forskningens organisation, och inte bara återspegla grundutbildningens struktur:[39][40]
Fakulteten för naturvetenskap, teknik och medier: (NMT)
Institutionen för data- och elektroteknik (DET), Sundsvall
Institutionen för ingenjörsvetenskap, matematik och ämnesdidaktik (IMD), Sundsvall och Östersund
Institutionen för kommunikation, kvalitetsteknik och informationssystem (KKI), Sundsvall och Östersund
Institutionen för naturvetenskap, design och hållbar utveckling (NDH), Sundsvall och Östersund
Fakulteten för humanvetenskap: (HUV)
Institutionen för ekonomi, geografi, juridik och turism (EJT), Östersund och Sundsvall
Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap (HSV), Sundsvall och Östersund
Institutionen för hälsovetenskaper (HOV), Östersund och Sundsvall
Institutionen för psykologi och socialt arbete (PSO), Östersund
Institutionen för utbildningsvetenskap (UTV), Sundsvall och Östersund
Gemensam förvaltning,[41] innefattande bland annat
Forskningen är till stor del koncentrerad till åtta forskningscentra inom universitet:[42]
Fakulteten för humanvetenskap: (HUV)
European Tourism Research Institute (Etour, Turismforskningsinstitutet, grundad 1997) i Östersund — inom profilområdeTurism och upplevelser
Centrum för forskning om ekonomiska relationer (CER) i Sundsvall — inom forskningsområdeBank, försäkring, pension
Nationellt Vintersportcentrum (NVC) och Sports Tech Research Centre i Östersund — inom profilområdeHälsa, idrott och sportteknologi
Risk and Crisis Research Center (RCR) i Östersund — inom forskningsområdeKris, risk och hållbarhet
Fakulteten för naturvetenskap, teknik och medier: (NMT)
Fibre Science and Communication Network (FSCN, startat 1999) i Sundsvall — inom profilområdeSkogen som resurs
Sensible Things that Communicate (STC) i Sundsvall — inom profilområdeIndustriell informationsteknologi och digitala tjänster
Sports Tech Research Centre (Sportstech) i Östersund — inom profilområdeHälsa, idrott och sportteknologi.
Demokratiinstitutet (DEMICOM) i Sundsvall — inom forskningsområdeMedier och kommunikation
Dessutom bedrivs ämnesforskning vid flera institutioner[43] och forskningssatsningar görs inom ytterligare forum och forskargrupper[44]. En av dessa forskargrupper är det universitetsgemensammaForum för genusvetenskap (FGV), som bedriver forskning omnormaliseringsprocesser, arbetsmarknad för utrikes födda samt om våld i nära relationer.[45]
Universitetet har ett nära samarbete med det regionala näringslivet i Östersund genomPeak Innovation ochKarriärveckan, samt i Sundsvall genomBizMaker och föreningen och innovationssystemetBron (som bland annat arrangerar IT-utvecklarkonferensenGood Tech Conference), med flera industrinätverk inhysta iGrönborg.
Vid Mittuniversitetet finns det två godkändastudentkårer:Studentkåren i Sundsvall[46] ochStudentkåren i Östersund[47]. Vid sidan om studentkårerna finns det även ett stort antal linjeföreningar och andra studentföreningar. Studentkårerna arbetar med studiefackligt påverkansarbete och arrangerar sociala aktiviteter på respektive ort, men ska även representera distansstudenter.
Emelie Öhrstig, tävlingscyklist, längdskidåkare och verkställande direktör
SeAlumner från Mittuniversitetet för exempel på kända personer som studerat vid Mittuniversitetet eller de högskolor och seminarier som senare blev Mittuniversitetet.
_(cropped).jpg)
.jpg)
Wikimedia Commons har media som rörMittuniversitetet.