| Miss Marple | |
| Skapad av | Agatha Christie |
|---|---|
| Första framträdande | Miss Marples mysterier |
| Senaste framträdande | Miss Marples sista fall |
| Skådespelare | Gracie Fields Margaret Rutherford Angela Lansbury Dulcie Gray Helen Hayes Joan Hickson Geraldine McEwan June Whitfield Julia McKenzie |
| Anknytning | |
| Bostad | St. Mary Mead |
| Information | |
| Nationalitet | Britt |
Miss Marple, egentligenJane Marple, är enfiktiv person som förekommer i tolvdetektivromaner och tjugonoveller avAgatha Christie. Alla romaner har ett flertal gångeradapterats till film eller TV. Hennes första framträdande var i en novell som publicerades iThe Royal Magazine i december 1927, "Tisdagsklubben",[1] som senare blev det första kapitlet iMiss Marples mysterier (1932). Hennes första framträdande i en fullängdsroman var iMordet i prästgården 1930, och hennes sista framträdande var iMiss Marples sista fall 1976.
Jane Marple är en snäll och nyfiken gammalungmö, som bor i ett litet hus i den lilla bynSt. Mary Mead, någonstans iEngland.[2][3] Hennes favoritsysslor är att pyssla om sinträdgård och att skvallra med grannarna, som alla tycker om henne. Miss Marples närmaste släkting är en systerson, denhårdkokte, moderneförfattarenRaymond West, som vid sällsynta tillfällen kommer och hälsar på henne. Miss Marples nyfikenhet, tillsammans med hennes livserfarenhet, människokännedom, allmänna klokhet och inte minst hennes förmåga att få människor att lätta sitt hjärta för henne, har gjort henne till en lysande amatördetektiv som klarat upp flera kriminalfall, främstmord. Till skillnad från många andra fiktiva detektiver, exempelvisSherlock Holmes ochHercule Poirot, har miss Marple ingen assistent eller liknande.
Miss Marple gjorde sitt första framträdande i en serie av sex noveller som publicerades iRoyal Magazine mellan december 1927 och maj 1928, varav den första hade titelnThe Tuesday Night Club. Två år senare, mellan december 1929 och maj 1930, publicerades ytterligare sex noveller i tidningenThe Story-Teller. I juni 1932 kombinerades dessa tolv med ytterligare en novell (Death by Drowning) i antologinMiss Marples mysterier.[4] Redan innan novellerna gavs ut publicerades den första romanen med Miss Marple 1930 under titelnMordet i prästgården. Det var inte förrän 1942 som Agatha Christie publicerade den andra Miss Marple-romanen,Liket i biblioteket, som följdes av ytterligare tio romaner fram till 1976.
I sin självbiografi skrev Christie om skapandet av den första romanen: "Jag kan inte komma ihåg var, när eller hur jag skrev romanen, varför jag kom att skriva den, eller ens vad som viskade till mig att introducera en ny karaktär – Miss Marple – i berättelsen. Vad som är säkert är att jag vid den tidpunkten inte hade för avsikt att behålla den resten av mitt liv." Och: "Miss Marple smög sig in i mitt liv så snabbt att jag knappt märkte hennes ankomst." Hon såg en litterär föregångare till karaktären i Caroline Sheppard, syster till berättaren iHercule Poirot-romanenDolken från Tunis, som hon hade "tyckt så mycket om". Hon var en av favoritkaraktärerna i den här boken – en sur gammal ungmö, begåvad med stor nyfikenhet, som visste allt, hörde allt, ett komplett detektivkontor i huset."[5] När Michael Morton anpassade romanen för scenen ersatte han karaktären Caroline med en ung flicka. Denna förändring gjorde Christie ledsen och hon bestämde sig för att ge gamla ungmör en röst. Så föddes miss Marple.[6]
Karaktären Miss Marple är baserad på vänner till Christies styvmormor, Margaret Miller, född West.[7] Christie tillskrev inspirationen till karaktären till flera källor och uppgav att Miss Marple var "den typ av gammal dam som skulle ha varit ganska lik några av min styvmormorsEaling-kumpaner – gamla damer som jag har träffat i så många byar dit jag har åkt för att bo som flicka".[8] "Miss Marple var på intet sätt en trogen avbild av min mormor, hon var mycket mer stillsam och ungmö än min mormor någonsin var. Men hon hade det gemensamt med miss Marple, att hon alltid väntade sig det värsta av alla, vilket ofta hände." Christie har begåvat sin romanfigur "med några av mormors profetiska förmågor". Miss Marple var dock "inte illvillig, hon hade helt enkelt inget förtroende för sina samtida", men var ändå villig att "acceptera människors överseende trots deras egenheter".[5]
Det anses allmänt att Christie kan ha tagit sin ikoniska karaktärs namn frånMarple järnvägsstation, som hon passerade.[9][10] Ett brev hon skrev till ett fan verkar dock bevisa att namnet inspirerades av ett besök på en försäljning på Marple Hall i samma stad,[11] nära hennes syster Margaret Watts hem påAbney Hall.[12]
När Agatha Christie blev äldre jämfördes hon själv ofta med sin skapelse: två gamla, vithåriga engelska damer med intelligens, iakttagelseförmåga och kunskap om den mänskliga naturen. Barbara Mullen, som spelade Miss Marple i en pjäs, kommenterade: "För att spela Miss Marple måste du studera Agatha Christie. […] Jag tror att rollen är så nära ett självporträtt som det går." Men den 38-åriga Agatha Christie som blev gravid med Miss Marple var raka motsatsen till en gammal ungmö som Miss Marple: hon var gift, frånskild, mor till en dotter och en välkänd författare som tyckte om att resa runt i världen.[13]
Andra litterära figurer har också förknippats med skapandet av Miss Marple, som Amelia Butterworth,Anna Katharine Greens amatördetektiv, som hon introducerade i romanenThe Leavenworth Case från 1878. På 1920-talet blev ensamstående, äldre kvinnor allt oftare huvudpersoner i kriminalromaner, som Miss Climpson iDorothy L. SayersNo Natural Death samma år som Miss Marple skapades. Några år senare lovordade hon Miss Marple och skrev: "Kära gamla tanter är den enda möjliga rätta sortens kvinnliga detektiv".[14]
År 2022, med godkännande av Christies testamentsexekutor, publicerades tolv nya noveller. Dessa var skrivna avNaomi Alderman,Leigh Bardugo,Alyssa Cole,Lucy Foley,Elly Griffiths,Natalie Haynes,Jean Kwok,Val McDermid,Karen M. McManus,Dreda Say Mitchell,Kate Mosse ochRuth Ware.[15]
I romanerna är Miss Marple en kultiverad, lång, något blekhyad och bräcklig äldre dam med blå ögon, som kommer från den övre medelklassen.[16] I de första novellerna ser hon ut att vara omkring 65 år gammal och bär sitt vita hår uppsatt under en svart spetshätta när hon först dyker upp, samtidigt som hon också täcker sina händer med svarta spetshandskar med halva fingrar när hon stickar, hennes favoritsysselsättning.[17] Hon verkar leva sitt liv på sina föräldrars arv, men hon måste vara mycket sparsam. Hennes far tycks ha varitkanik i enkatedral.[18] I sin barndom bodde hon i ett barnrum med lila iris på tapeten, hade en syster och togs om hand av en tysk förskollärare. Redan vid den här tiden visste hon hur man använde osynligt bläck, var intresserad av trolleritrick och älskade att besökaMadame Tussauds vaxmuseum iLondon. Miss Marple hade en mormor som hette Clara, en gammelmoster som hette Fanny, en gammelmorbror som hette Thomas, som var en pensioneradamiral, en moster Helen, en farbror Henry, en farbror som var kanik iChichester Cathedral och en annan farbror som hette Thomas, som var kanik iEly. Det fanns också två kusiner, som hette Anthony och Gordon, och kusinerna Fanny Godfrey och Ethel, Lady Merridey.[18] Vid 14 års ålder fick hon lov att tillbringa en semester med sin moster Helen och farbror Thomas påBertrams hotell, som hon fortfarande minns mycket väl efter nästan 60 år. Vid 16 års ålder skickades Miss Marple till en skola iFlorens,Italien, där hon träffade två amerikaner, Ruth och Carrie Louise Martin, som skulle komma att spela en roll senare i livet.
Även om alla släktingar nämns en gång i romanerna, är de inte längre i livet vid tiden för de historier som berättas, med undantag för systersonenRaymond West, som förekommer i några berättelser, bland annatMiss Marples mysterier,Miss Marples sista fall ochSpanskt guld (där även hans fru Joyce Lemprière, medverkar). Raymond överskattar sig själv och underskattar sin mosters mentala skärpa. Miss Marple anställer unga kvinnor (däribland Clara, Emily, Alice, Esther, Gwenda och Amy) från ett närliggande barnhem, som hon utbildar för tjänstgöring som allmänna hembiträden efter att hennes gamla hushållerska, den trogna Florence, gått i pension. Hon blev för en kort stund omhändertagen av sin irriterande följeslagare miss Knight. Under hennes senare år bor hennes följeslagare Cherry Baker, som först introducerades iSpegeln sprack från kant till kant, med henne. Trots att hon hade flera kärleksaffärer blev hon aldrig gift. Raymond West tar väl hand om Miss Marple, stöder henne ekonomiskt då och då och är mycket bekymrad över hennes hälsa, vilket till och med leder till att han ger henne flera semestrar. Miss Marple är benägen att drabbas avbronkit, överlevdelunginflammation två gånger och ordinerades ögondroppar med atropinsulfat för sin försämrade syn.[16] Annars tänker hon inte så mycket på medicinering och brukar traditionella huskurer som linfröomslag, kamferolja mot hosta eller kamomillte.
Miss Marple bor i den fiktiva lilla bynSt. Mary Mead, en typisk engelsk by i det lika fiktiva grevskapet Downshire, inte långt från den större centrala staden Much Benham, där brottsutredningsavdelningen också finns. Ändå är byn ingalunda ett sömnigt näste: under en period av omkring fyrtio år har det begåtts sexton mord – fem genom gift, två genom pistolskott, två genom drunkning, två genom strypning och fem av oförklarliga orsaker. Dessutom förekom fyra försök till mord genom gift, kvävning och slag mot huvudet, samt fem rån, åtta förskingringsförsök och två serier av utpressning. De blev alla uppklarade av miss Marple. Karaktären Jane Marple i den första Miss Marple-boken,Mordet i prästgården, skiljer sig ganska mycket från hur hon framställs i senare böcker. Denna tidiga version av Miss Marple är en muntert skvallrande och inte en särskilt trevlig kvinna. Invånarna i St. Mary Mead gillar henne men är ofta trötta på hennes nyfikna natur och det faktum att hon verkar förvänta sig det värsta av alla. I senare böcker blir hon en snällare människa.
I de första novellerna var Miss Marple medlem iTuesday Night Club, en diskussionsgrupp i St. Mary Mead som handlade om olösta brott. Andra medlemmar i klubben var Raymond West, hans fästmö Joyce Lempriere, en konstnär, världsmannenSir Henry Clithering, som under tidigare år var anställd som kommissarie vid Scotland Yard, den åldrade dr Pender, den lille advokaten mr Petherick, den knubbig mrs Dolly Bantry och hennes make överste Arthur Bantry, den något begränsade skådespelerskan Jane Helier och Dr. Lloyd, som ser på allt ur en medicinsk synvinkel. Men det var alltid miss Marple som fann lösningen på brotten.
Miss Marple löser svåra brott tack vare sin skarpsinniga intelligens, ochSt. Mary Mead har under hennes tid där gett henne till synes oändliga exempel på den negativa sidan av den mänskliga naturen. Brott påminner henne alltid om en tidigare händelse, även om bekanta kan bli uttråkade av analogier som ofta leder henne till en djupare insikt om ett brotts sanna natur. Hon har också en anmärkningsvärd förmåga att haka upp sig på en avslappnad kommentar och koppla den till det aktuella fallet. I flera berättelser kan hon förlita sig på sin bekantskap medSir Henry Clithering, en pensionerad kommissarie vidMetropolitan Police, för officiell information när det behövs.
Miss Marple har aldrig arbetat för sitt uppehälle och lever på egna medel, även om hon på sin ålderdom får ekonomiskt stöd från sin brorson Raymond. Hon kommer inte från aristokratin eller den jordägande adeln, men känner sig väl hemma bland dem. Som person kan Miss Marple därför betraktas som en kvinnlig version av gentlemannadetektiven, en stapelvara i brittisk detektivlitteratur. Hon uppvisar en anmärkningsvärt grundlig utbildning, inklusive några konstkurser som involverade studier av mänsklig anatomi med hjälp av mänskliga kadaver. ITrick med speglar (1952) avslöjas det att Miss Marple växte upp i en katedralskola i närheten, och att hon studerade vid en italiensk avslutningsskola med de amerikanska systrarna Ruth Van Rydock och Caroline "Carrie" Louise Serrocold.
Agatha Christie ångrade senare att hon hade skapat sin favoritkaraktär som en gammal dam och därför var tvungen att lämna över de "bästa fallen" till den "yngre" Hercule Poirot. Miss Marple beskrivs som "en gammal dam" i många av berättelserna, men hennes ålder nämns sällan och presenteras inte konsekvent. IBertrams hotell, publicerad 1965, sägs det att hon besökte hotellet när hon var 14 år och nästan 60 år har gått sedan dess, vilket innebär att hon är nästan 75 år gammal, men i4.50 från Paddington, publicerad nästan ett decennium tidigare 1957, säger hon att hon kommer att vara "90 nästa år".
Om man räknar bortMiss Marples mysterier gick det 41 år mellan den första och den sista skrivna romanen, och många karaktärer växer och åldras. Ett exempel skulle vara kyrkoherdens brorson: iMordet i prästgården är pastor Clements brorson Dennis en tonåring; ISpegeln sprack från kant till kant nämns det att brorsonen nu är vuxen och har en framgångsrik karriär. Effekterna av åldrande ses på Miss Marple, som att behöva semester efter sjukdom i 'Ett karibiskt mysterium, men hon är om något mer smidig iNemesis, som utspelar sig bara 16 månader senare.
Miss Marples bakgrund beskrivs ganska detaljerat, om än i glimtar i de romaner och noveller där hon förekommer. Hon har en mycket stor familj, inklusive en syster, Raymonds mor, och Mabel Denham, en ung kvinna som anklagades för att ha förgiftat sin man, Geoffrey (Sankte Peters tumavtryck).
Agatha Christie skrev 12 romaner och 20 noveller[19] om Miss Marple.
Miss Marple förekommer även i "En klenod till samlingen", en novell som ingår iHercule Poirot-samlingenÄventyret med julpuddingen (1960). Fyra av historierna iThree Blind Mice (1950) handlar om Miss Marple: "Strange Jest", "Tape-Measure Murder", "The Case of the Caretaker" och "The Case of the Perfect Maid".
En scenversion avMordet i prästgården, av Moie Charles och Barbara Toy, hade premiär iNorthampton den 17 oktober 1949.[20] Den regisserades avReginald Tate med den 35-årigaBarbara Mullen i huvudrollen som Miss Marple, och efter att ha turnerat nådde denPlayhouse Theatre i LondonsWest End den 14 december. Efter att ha spelats till slutet av mars 1950 åkte den sedan på turné igen.[21]
I juli 1974 återvände Mullen (då 60 år) till rollen i en annan nationell turné av samma pjäs, som efter 12 månader hade premiär på LondonsSavoy Theatre den 28 juli 1975.[22] I slutet av mars 1976 togs Miss Marple-rollen över avAvril Angers, varefter uppsättningen flyttades tillFortune Theatre den 5 juli. Rollen gick sedan över tillMuriel Pavlow i juni 1977[23] och till Gabrielle Hamilton i slutet av följande år. Produktionen lades slutligen ner i oktober 1979.[24]
Den 21 september 1977, medanMordet i prästgården fortfarande spelades på Fortune, hade en scenversion avEtt mord annonseras av Leslie Darbon premiär påVaudeville Theatre,[25] medDulcie Gray som Miss Marple.[26] Föreställningen spelades till slutet av september 1978 och turnerade sedan.[27]
Margaret Rutherford spelade Miss Marple i fyra filmer regisserade av George Pollock mellan 1961 och 1964. Det var framgångsrika lätta komedier, men Christie själv var besviken på dem.[28] Icke desto mindre tillägnade Agatha Christie romanenSpegeln sprack från kant till kant till Rutherford.
Rutherford presenterade karaktären som en djärv och excentrisk gammal dam, olik den spröda och fågellika karaktär som Christie skapade i sina romaner. Som Christie skrev har Miss Marple aldrig arbetat för sitt uppehälle, men karaktären som porträtteras av Margaret Rutherford arbetar en kort tid som en kock-hushållerska, en scenskådespelerska, en sjöman och kriminell reformator, och erbjuds chansen att driva ett ridetablissemang-hotell. Hennes utbildning och förnäma bakgrund antyds när hon nämner sina utmärkelser i skytte, fäktning och ridsport (även om dessa tips spelas för komiskt värde).
4.50 från Paddington (1961) var den första av fyra brittiskaMGM-produktioner med Rutherford i huvudrollen. Filmen var baserad på romanenmed samma namn från 1957, och de ändringar som gjordes i handlingen var typiska för serien. I filmen är Mrs. McGillicuddy bortklippt från handlingen. Miss Marple själv ser ett uppenbart mord begås på ett tåg som kör bredvid hennes. SkådespelerskanJoan Hickson, som spelade Marple iTV-adaptionerna 1984-1992, har en roll som hushållerska i den här filmen.[29]
Mord, sa hon (1963), baserad på Hercule Poirot-romanenBegravningar är farliga (i den här filmen identifieras hon som Miss JTV Marple, även om det inte fanns någon indikation på vad de extra initialerna kunde stå för).
Det är fult att mörda (1964), baserad på Poirot-romanenMrs McGinty är död från 1952.
Snusdosan (1964). Den sista filmen är inte baserad på något Christie-verk men visar några handlingselement frånTrick med speglar (nämligen att skeppet används som en reformskola för egensinniga pojkar och en av lärarna använder dem som en brottsstyrka), och det finns en slags hyllning tillRåttfällan.
Musiken till alla fyra filmerna komponerades och dirigerades avRon Goodwin. Samma tema används i alla fyra filmerna med små variationer i varje. Musiken skrevs inom ett par veckor av Goodwin som kontaktades av Pollock efter att Pollock hade hört talas om honom avStanley Black. Black hade arbetat med Pollock påStranger in Town 1957 och hade tidigare anställt Goodwin som sin orkestrerare.[30]
Rutherford, som var 68 år gammal när den första filmen spelades in i februari 1961, insisterade på att hon skulle bära sina egna kläder under inspelningen av filmen, samt att hennes makeStringer Davis, skulle dyka upp bredvid henne som karaktären Mr Stringer. Rutherfords filmer visas ofta på TV iTyskland, och i det landet är Miss Marple allmänt identifierad med Rutherfords egensinniga porträtt.[31]
Rutherford medverkade också kort som Miss Marple i det parodiska Hercule Poirot-äventyretDen mystiska blondinen (1965).
1980 speladeAngela Lansbury Miss Marple iSpegeln sprack från kant till kant (regisserad avGuy Hamilton), baserad på Christies roman från 1962. Filmen hade en stjärnspäckad rollista som inkluderadeElizabeth Taylor,Rock Hudson,Geraldine Chaplin,Tony Curtis ochKim Novak.Edward Fox dök upp som kommissarie Craddock. Lansburys Marple var en skarp, intelligent kvinna som rörde sig stelt och talade i avklippt ton. Till skillnad från de flesta inkarnationer av Miss Marple, rökte den här cigaretter. Lansbury fick senare rollen somJessica Fletcher iMord och inga visor, en liknande roll.
Första gången Miss Marple syntes på TV var 1956, i en inspelning avEtt mord annonseras, som ingick i den amerikanska TV-serienGoodyear Playhouse. Då spelades hon avGracie Fields.
År 1970 spelades Miss Marple avInge Langen i en västtysk TV-version avMordet i prästgården (Mord im Pfarrhaus).[32]
Den amerikanska skådespelerskanHelen Hayes spelade Miss Marple i två amerikanska TV-filmer mot slutet av sin långa skådespelarkarriär, båda förCBS:Ett karibiskt mysterium (1983) ochTrick med speglar (1985).Sue Grafton bidrog till manuset till den förstnämnda. Hayes Marple var godartad och kvittrig. Hon hade tidigare medverkat i en TV-filmatisering avMord är lätt, där hon spelade en äldre dam som liknade Miss Marple.
Från 1984 till 1992 anpassadeBBC alla de ursprungliga Miss Marple-romanerna till en serie med titelnMiss Marple. Joan Hickson spelade huvudrollen. På 1940-talet hade hon uppträtt på scenen i en Agatha Christie-pjäs,Döden till mötes, som sågs av Christie som skrev i ett meddelande till henne: "Jag hoppas att du en dag kommer att spela min kära Miss Marple".[29] Hon spelade ett hembiträde i filmenLove from a Stranger från 1937, medAnn Harding ochBasil Rathbone i huvudrollerna. Förutom att porträttera Miss Marple på TV, läste Hickson in Miss Marple-historier förljudböcker. I artikeln "Binge!" iEntertainment Weekly nummer #1343–1344 (26 december 2014 – 3 januari 2015) valde författarna Hickson som "Best Marple" i tidslinjen för "Hercule Poirot & Miss Marple".[33]
Lista över TV-serien med Joan Hickson:
Från och med 2004 sändeITV en serie adaptioner av Agatha Christies böcker under titelnAgatha Christies Marple, vanligtvis kalladMarple.Geraldine McEwan spelade huvudrollen i de tre första säsongerna.Julia McKenzie tog över rollen i den fjärde säsongen.[34]
Adaptionerna ändrar handlingen och karaktärerna i de ursprungliga böckerna (t.ex. genom att inkludera lesbiska affärer, ändra identiteten på vissa mördare, byta namn på eller ta bort viktiga karaktärer och till och med använda berättelser från andra böcker där Miss Marple ursprungligen inte var med). I Geraldine McEwan-serien avslöjas det att när hon var ung (spelad avJulie Cox i en tillbakablick) hade Miss Marple en affär med en gift soldat, kapten Ainsworth, som dödades i strid iförsta världskriget i december 1915. Det sägs också (iEtt mord annonseras) att hon tjänstgjorde som ambulansförare under första världskriget. Totalt har det gjorts tjugotre filmer i denna serie. Samtliga tolv böcker har filmatiserats. Därutöver har de två Marple-novellernaThe Blue Geranium samtGreenshaw's Folly filmatiserats. Övriga nio filmer bygger på Agatha Christie böcker där Miss Marple inte är med.[35]
Lista över TV-serier med Geraldine McEwan och Julia McKenzie:
År 2015 planerade CBS en "mycket yngre" version av karaktären, ett barnbarn som tar över en bokhandel i Kalifornien.[36]
År 2018 porträtterades Miss Marple avYunjin Kim i den sydkoreanska tv-serienMs. Ma, Nemesis.[37]
Från 2004 till 2005 producerade den japanska TV-kanalen NHK enanimeserie på 39 avsnitt med titelnAgatha Christie's Great Detectives Poirot and Marple, där både Miss Marple och Hercule Poirot medverkar. Miss Marples röst görs av Kaoru Yachigusa. Avsnitten anpassade både noveller och romaner.
Anime-serien dramatiserade följande Miss Marple-historier:
June Whitfield spelade huvudrollen som Miss Marple iMichael Bakewellsdramatiseringar av alla tolv romanerna, som sändes på BBC Radio 4 mellan 1993 och 2001.[38]
Tre noveller med Whitfield ("Tape-Measure Murder", "The Case of the Perfect Maid" och "Sanctuary") sändes senare under den gemensamma titelnMiss Marple's Final Cases 16–30 september 2015.
