Meyers konstgjuteri, formelltOtto Meyers Konst- Metall- & Zinkgjuteri, grundades 1875 avOtto Meyer. Gjuteriet var beläget på olika adresser i Stockholm. Från och med år 1900 låg rörelsen i gårdshusetVästmannagatan 81 iVasastan iStockholm och fanns kvar till 1973. Merparten av det tidiga 1900-talets svenska stora konstgjutningar tillkom här, bland annatSankt Göran och draken iGamla stan,Karl IX:s ryttarstaty i Göteborg ochUppståndelsemonumentet påSkogskyrkogården.
.jpg) | .jpg) | |
I källorna förekommer flera olika årtal för grundandet av Meyers konstgjuteri, både 1873, 1874 och 1875 nämns. Det mest sannolika året är 1875. Det var den 23 mars 1875 som Otto Meyer lät registrera en firma vilken beskrevs somFabrik för gjutning och förfärdigande till afsalu af allehanda slags metallarbeten.[1] EnligtStockholms adresskalender från 1876 låg Meyers första egna gjuteri vidNybrogatan 13.
Efter några år vid Nybrogatan flyttade firman till Löjtnantsgatan 2 (dagensArtillerigatan), med ingång från Ladugårdslands strandgata (dagensStrandvägen). Här skrev sig Meyer även vissa tider och kallas i adresskalendern omväxlande gjutare, metallgjutare och gelbgjutare. År 1884 var det dags att flytta igen, denna gång till närbelägnaKaptensgatan 7 i kvarteret Klippan där man stannade till 1896. Då hade Otto Meyers näst äldste bror, Julius, inträtt i firman under kort tid och företaget kalladesOtto Meyer & K:i.[2] Man flyttade en gång till inom samma kvarter; mellan 1897 och 1898 låg gjuteriet vid Kaptensgatan 6.
Efter ett kort mellanspel påKungsholmen ochAktie Bolaget Förenade Konsgjuterieren f.d. Otto Meyer & Komp öppnade Meyer år 1900 sin verksamhet påVästmannagatan 71 (nuvarande 81) under namnetOtto Meyers Konst, Metall- & Zinkgjuteri.[3] Tomten hade han förvärvat av Stockholms stad och själv bodde han med familjen på Västmannagatan 26 (dagens 38) och från 1909 till sin död 1933 på dagensFrejgatan 53 (dagens 73).
Fabriksanläggningen med gjuteri och kontor låg på bakgården och uppfördes år 1900 efter ritningar av arkitektkontoretUllrich & Hallquisth.[4][5] Anläggningen var specialritad för verksamheten och bestod av en lägre fabriksdel i två våningar och en högre kontorsdel i fyra våningar. Stora fönster släppte dagsljus in i tillverkningslokalen och via en hög port kunde större föremål lyftas in i fabrikens övre våning som hade takfönster. Fasaderna utfördes putsade och smyckades med mönstermurade tegeldetaljer. Gathuset med bostäder byggdes 1909–1911 efter ritningar av arkitekt David Janzon. För båda stod Otto Meyer som byggherre.[6]
Under sina glansdagar på 1900-talets början sysselsatte Meyers gjuteri ett 50-tal medarbetare. 1919 gick Otto Meyer i pension och hans närmaste man, Arne Spanier (1885–1971), fortsatte verksamheten under namnetOtto Meyer:s eftr. fram till 1973. Efter konstgjuteriets nedläggning förföll byggnaderna och rivning hotade. 1981 användes lokalerna tillMeyerateljéerna; bland annat speladesPrivatdetektiven Kant ochRes aldrig på enkel biljett in här.
Förfallet fortsatte till slutet av 1980-talet då en omfattande upprustning och restaurering av gårdshuset och Otto Meyers före detta konstgjuteri till arkitektkontor, ateljéer och liknande genomfördes.[7] För ritningarna stod arkitektkontoretBergström & Nilsson som även flyttade sin verksamhet hit. Idag är fastigheten blåmärkt avStadsmuseet i Stockholm vilket innebär att den utgör "synnerligen höga kulturhistoriska värden".[8] PåCentrum för Näringslivshistoria finns ett omfattande arkiv om Otto Meyers liv och produktion.
.jpg)
.jpg)
Redan innan Meyer startade sin egen verksamhet hade han varit delaktigt i färdigställandet avJohan Peter MolinsKarl XII:s staty ochMolins fontän som göts av statygjutarfirmanLenz-Heroldt iNürnberg där Meyer var springpojke och lärling.
Meyers första större uppdrag var en byst avFrithiof Kjellberg visandeManillaskolans grundarePär Aron Borg. Bysten invigdes på Borgs 100-årsdag den 4 juli 1876.[9] Meyers konstgjuteri har gjutit ett fyrtiotal offentligastatyer bland andra ryttarstatyernaKarl IX i Göteborg,Magnus Stenbock iHelsingborg samtKarl XV,Karl X Gustav,Carl Wilhelm Scheele ochOlaus Petri. TillStockholms slott göt Meyer den så kalladeEnleveringsgruppen, som består av fyra skulpturer placerade i nischer på slottets södra fasad.
Ytterligare arbeten ur Meyers gjuteri ärDjurgårdsbrons fyra fornnordiska gudar, diverse utsmyckningar tillKungliga operan,Linnémonumentet iChicago,Gustaf Vasa-statyn avAnders Zorn iMora och omkring femhundrabyster och en mängdporträttmedaljonger, därav 21 förRiksdagshuset i Stockholm.[10] FörNils Ericsons statyn erhöll han 1893Vasaorden urOscar II:s hand.[11]
Sankt Göran och draken påKöpmantorget i Stockholm var ett av de mest komplicerade arbetena i konstgjuteriets historia. Uppdraget att gjuta drakens alla horn och taggar innebar en avsevärd teknisk prestation. Själva avgjutningen av originalet iStorkyrkan gjordes i lera och blev klar i november 1911. Sedan tillverkades gipsdelar i bland annatTobias Sergels gamla ateljé, slutligen startade bronsgjutningen på Västmannagatan under januari 1912 och sysselsatte ett 20-tal man. Meyer själv hade aldrig varit med om något liknande arbete vare sig i Sverige, Tyskland, Frankrike eller Italien. ”Sankt Göran och draken” avtäcktes den 10 oktober 1912 och fick stor uppmärksamhet i pressen.[12]
En viktig del i Meyers verksamhet var även tillverkningen av byggnadsornament och dörrbeslag. Firman erbjöd ett standardsortiment av över hundra inredningsdetaljer i olika metaller, mest zink och mässing, bland dem figurer, konsoler, ljusstakar, vaser, maskaroner, krokar, dörrhandtag, balusterdockor, rosetter, pilasterkapitel och diverse ornament. Allt förtecknades i en utförlig illustrerad varukatalog som utkom 1884.[13]
Första världskriget medförde svårigheter för firman, dels på grund av materialbrist, främst koppar, och dels på grund av minskade orderingångar. FrånTyska riket kom ett uppdrag att gjuta två bronsbyster visande den tyska kejsarenVilhelm II och generalErich Ludendorff. Skälet för den ovanliga beställning var att även i Tyskland rådde brist på koppar som var krigsviktig och inte fick användas för utsmyckningar.[14]
Bristen på råvaror under kriget försökte Otto Meyer att möta genom en egen uppfinning, en legering som han kalladefritzi efter sin son Fritz. Receptet förfritzi var hemligt och avslöjades aldrig av Meyer. Legeringen liknade tenn och smälte vid 700°C. Den var hård, gick att svarva och kunde poleras. En statyett avGusten Lindbergs liggande kvinnofigurVågen tillverkades i det materialet. Legeringen fanns bara färdigblandad att köpa för utomstående och försäljningens omfattning är okänd.[15]
År 1919 övertogs rörelsen av Meyers tidigare medarbetare Arne Spanier. Firman hävdade rätt sig väl i konkurrensen.[16] Bland större uppdrag undermellankrigstiden kan nämnasJenny Lind-statyn påKärleksudden,Södra Djurgården (1924),Kvinna vid havet iGöteborg (1933),Svenska lejonet i Narva (1936, förstörd 1944) ochUppståndelsemonumentet påSkogskyrkogården (1941). År 1940 färdigställdesFredrik Frisendahls skulpturTimmerflottare som placerades på en hög sockel iÅngermanälven näraSollefteå. Den tunga figurgruppens transport genom Stockholm tillStockholms norra station väckte viss uppmärksamhet, den lastades på släde och drogs av en lastbil genom stadens snöfria gator.[17]
Under andra världskriget krympte verksamheten till endast två anställda, men underefterkrigstiden gick det bättre igen och en strid ström av traditionella byster, gravmedaljonger och modernare porträtthuvuden göts.[18] Efter Spaniers död 1971 fortsatte hans son Ove ytterligare två år till 1973. Den sista gjutningen på Meyers utfördes 1973 och blev statyettenDen gyllene hästen skulpterad avMärta Améen som hade beställts av Stockholms kapplöpningssällskap för deras stora pris i 4 000 meter hinderlöpning.[19]
Lista över svenska lampfabriker
Wikimedia Commons har media som rörMeyers konstgjuteri.%2c_1940b.jpg){kind=link}