| Messier 44 |
|---|
 |
| Öppna stjärnhopen Messier 044. |
| Observationsdata |
|---|
| Stjärnbild | Kräftan |
|---|
| Rektascension | 08t 40m 24,0s[1] |
|---|
| Deklination | 19° 40′ 00″[1] |
|---|
| Klass | II,2,m |
|---|
| Avstånd | 610 (187 pc)[2] ljusårlj |
|---|
| Skenbar storlek | 95 bågminuter' |
|---|
| Skenbar magnitud | 3,7[3] |
|---|
| Fysiska egenskaper |
|---|
| Massa | 500 - 600 solmassor |
|---|
| Radie | 12,5 ljusår (3,5 pc) |
|---|
| Antal stjärnor | >1 000[4] |
|---|
| Uppskattad ålder | 600 -700 ± miljonerår |
|---|
| Upptäckt |
|---|
| Upptäcktsår | antiken |
|---|
| Upptäckare | Ptolemaios |
|---|
| Andra beteckningar |
|---|
| M44, Praesepe,NGC 2632, C 0837+201, OCl 507, Mel 88, Cr 189, Lund 468 |
| Se också:Öppna stjärnhopar,Lista över öppna stjärnhopar |
|---|
Messier 44 (Bikupan,Praesepe,M44) även känd somNGC 2632, är enöppen stjärnhop i stjärnbildenKräftan.
Messier 44 befinner sig 610ljusår bort från jorden och är en av de närmaste öppna stjärnhoparna, som innehåller en större population av stjärnor än andra närliggande ljusa öppna hopar. Under mörk himmel ser den för blotta ögat ut som en liten diffus fläck och har varit känd sedanantiken. Den klassiske astronomenPtolemaios beskrev den som en"nebulös massa i Kräftans bröst". Den var bland de första objekten somGalileo studerade med sittteleskop.[5]
Med en vidd av 1,5° tvärs över ryms hopen lätt inom synfältet för en handkikare eller ett litet teleskop med låg förstoring.
Ålder ochegenrörelse sammanfaller medHyaderna, vilket tyder på att de kan dela liknande ursprung.[6][7] Båda hoparna innehåller ocksåröda jättar ochvita dvärgar, som representerar senare stadier av stjärnutveckling, tillsammans med mångahuvudseriestjärnor.
Avståndet tillMessier 44 anges ofta till att vara mellan 160 och 187 pc (520-610 ljusår),[8][4][9] men revideradparallax enligtHipparcos (2009) för stjärnor i hopen och det senaste färg-storleksanpassade diagrammet överinfraröd strålning tyder på ett avstånd av 182 pc.[10][11] Det finns ålderuppskattningar på omkring 600 miljon år[7][4][12] (jämfört med omkring 625 miljon år för Hyaderna).[13] Diametern av hopens ljusa inre kärnan är omkring 23 ljusår.[12]
Liksom många stjärnhopar av olika slag harMessier 44 genomgått massegregering,[4][12][14] vilket betyder att ljusa massiva stjärnor koncentreras i hopens kärna, medan svagare och mindre massiva stjärnor finns i dess halo (ibland kallatkoronan). Hopens kärnradie uppskattas till 11,4 ljusår, dess halvmassradie är ca 12,7 ljusår och dessRoche-gräns är ca 39 ljusår.[4][12] Roche-gränsen innesluter emellertid också många stjärnor som bara "passerar igenom" och inte är äkta medlemmar i hopen.
Sammantaget innehåller hopen minst 1 000gravitationsbundna stjärnor, för en total massa på ca 500–600solmassor.[4][12] En ny undersökning räknade 1 010 stjärnor, där 68 procent ärröda dvärgar, 30 procent ärsolliknande stjärnor av spektralklasserna F, G, och K, och omkring 2 procent är ljusa stjärnor av spektralklass A.[4] Vidare finns femjättestjärnor, fyra av spektralklass K0 III och den femte av G0 III.[6][4][15]
Hittills har elvavita dvärgar identifierats, vilket representerar den sista evolutionära fasen av hopens mest massiva stjärnor, som ursprungligen tillhörde spektralklass B.[7]Bruna dvärgar är extremt sällsynta i denna stjärnhop,[16] förmodligen för att de på grund avtidvattenkrafter har förlorats från halon.[4]
Messier 44 har en visuell ljusstyrka av magnitud 3,7. Dess ljusaste stjärnor är blåvita och med magnitud 6 till 6,5.42 Cancri är en bekräftad medlem.
I september 2012 upptäcktes tvåexoplaneter som kretsar kring separata stjärnor i Messier 44. Fyndet var betydelsefullt för att de var de första planeterna som upptäcktes i omloppsbana kring stjärnor somJordens sol som var belägna i stjärnhop. Planeter hade tidigare upptäckts i sådana hopar, men inte i omloppsbana runt stjärnor som solen.
Planeterna har benämningPr0201 b ochPr0211 b. "b" i slutet av deras namn anger att objekten är planeter. Upptäckterna är vad som har kallatsheta Jupiter, massivagasjättar som, till skillnad från planeten Jupiter, kretsar mycket nära sin moderstjärna.
Tillkännagivandet som beskriver planetfynden, gavs avSam Quinn som huvudförfattare, publicerades iAstrophysical Journal Letters. Quinns team samarbetade medDavid Latham frånHarvard-Smithsonian Center for Astrophysics, vidSmithsonian Astrophysical Observatory Fred Lawrence Whipple Observatory.[17] År 2016 kom ytterligare observationer fram till att det i Pr0211-konstellationen faktiskt finns två planeter, den andra ärPr0211 c.[18]
M44 kallasBikupan på många språk. Namnets ålder är inte känd, men det finns inte i gamla skrifter.[19]
NamnetPraesepe fanns däremot under antiken. Praesepe betyderKrubba på latin. Man tänkte sig stjärnhopen som en krubba, som två åsneföl äter från, ett på var sida. Åsnefölen är stjärnornaAsellus Borealis ochAsellus Australis.[3][19]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material frånengelskspråkiga Wikipedia,Messier 44,6 april 2021.
- ^ [ab]http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=Messier+44. Hämtad 6 april 2021.
- ^”NGC 2632”. sim-id.http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?mescat.distance=on&Ident=%401110595&Name=NGC++2632&submit=display+selected+measurements#lab_meas. Läst 11 juni 2020.
- ^ [ab]”Messier 44”. SEDS.http://messier.seds.org/m/m044.html. Läst 10 december 2009.
- ^ [abcdefghi]Kraus AL (2007). ”The stellar populations of Praesepe and Coma Berenices”. Astronomical Journal 134 (6): sid. 2340–2352.doi:10.1086/522831.https://arxiv.org/abs/0708.2719.
- ^”Messier 44: Observations and Descriptions”. Arkiverad frånoriginalet den 13 april 2016.https://web.archive.org/web/20160413184911/http://www.maa.clell.de/Messier/Mdes/dm044.html.
- ^ [ab]Klein-Wassink, W.J. (1927). ”The proper motion and the distance of the Praesepe cluster”. Publications of the Kapteyn Astronomical Laboratory Groningen 41: sid. 1–48.
- ^ [abc]Dobbie PD (2006). ”New Praesepe white dwarfs and the initial mass-final mass relation”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 369 (1): sid. 383–389.doi:10.1111/j.1365-2966.2006.10311.x.https://arxiv.org/abs/astro-ph/0603314.
- ^Pinfield DJ (2003). ”Brown dwarfs and low-mass stars in the Pleiades and Praesepe: Membership and binarity”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 342 (4): sid. 1241–1259.doi:10.1046/j.1365-8711.2003.06630.x.https://arxiv.org/abs/astro-ph/0303600.
- ^WEBDA
- ^van Leeuwen, F."Parallaxes and proper motions for 20 open clusters as based on the new Hipparcos catalogue",A&A, 2009
- ^Majaess, D.; Turner, D.; Lane, D.; Krajci, T."Deep Infrared ZAMS Fits to Benchmark Open Clusters Hosting delta Scuti Stars",Journal of the American Association of Variable Star Observers, 2011
- ^ [abcde]Adams JD (2002). ”Structure of the Praesepe Star Cluster”. Astronomical Journal 124 (3): sid. 1570–1584.doi:10.1086/342016.
- ^Perryman M (1998). ”The Hyades: Distance, structure, dynamics, and age”. Astronomy & Astrophysics 331: sid. 81–120.https://arxiv.org/abs/astro-ph/9707253.
- ^Portegies Zwart SF (2001). ”Star cluster ecology IV. Dissection of an open star cluster: Photometry”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 321 (2): sid. 199–226.doi:10.1046/j.1365-8711.2001.03976.x.https://arxiv.org/abs/astro-ph/0005248.
- ^Abt HA (1999). ”Binaries in the Praesepe and Coma star clusters and their implications for binary evolution”. Astrophysical Journal 521 (2): sid. 682–690.doi:10.1086/307569.
- ^Gonzalez-Garcia BM (2006). ”A search for substellar members in the Praesepe and Sigma Orionis clusters”. Astronomy & Astrophysics 460 (3): sid. 799–810.doi:10.1051/0004-6361:20065909.https://arxiv.org/abs/astro-ph/0609283.
- ^”First Planets Found Around Sun-Like Stars in a Cluster”.http://www.jpl.nasa.gov/news/news.php?release=2012-289. Läst 14 september 2012.
- ^Malavolta, L. (2016). ”The GAPS programme with HARPS-N at TNG”. Astronomy & Astrophysics 588: sid. A118.doi:10.1051/0004-6361/201527933.http://www.aanda.org/articles/aa/abs/2016/04/aa27933-15/aa27933-15.html. Läst 19 april 2016.
- ^ [ab]”Praesaepe”. Constellations of Words.https://www.constellationsofwords.com/stars/Praesaepe.html. Läst 2 april 2020.
