Centraleuropa används som ettpolitiskt ochkulturhistoriskt begrepp, och synen på begreppet har påverkats av historiska och politiska skeenden. Termen användes sällan i politiska sammanhang från slutet av 1940-talet till slutet av 1980-talet eftersom det då fanns en skarp politisk gräns genom centrala Europa,järnridån, som i stället gjorde uppdelningenväst ochöst vanlig. Sedankalla krigets slut har begreppet dock fått förnyad uppmärksamhet.
Kulturpolitisk karta över Centraleuropa eller Mellaneuropa som används och rekommenderas av tyska kommittén för geografiska namn.
Europas mittpunkt ligger i Litauen[källa behövs]. Eftersom detta också är ett huvudsakligenkatolskt land, till skillnad från till exempel Lettland och Sverige, räknar många Litauen till Centraleuropa och inte tillNordeuropa.Slovenien har en centraleuropeisk och till viss del alpin prägel. ÄvenSerbiens ochKroatiens norra delar har en centraleuropeisk prägel och ingick historiskt i Österrike-Ungern, men inräknas oftast iSydeuropa ellerBalkan. Slovenien, Kroatien och Serbien räknas många gånger som "Balkan" eftersom länderna har tillhörtJugoslavien.
Historiskt har termen Centraleuropa vanligen avsett de områden som tillhördeTysk-romerska riket,Ungern ochPolen, vilket under sent 1800-tal innebarTyska riket ochÖsterrike-Ungern. Många städer i före detta Österrike-Ungern, exempelvisTimișoara ochLviv utanför det idag centraleuropeiska området, har ännu en stark centraleuropeisk lokal identitet av historiska skäl. Städerna räknas dock sällan som centraleuropeiska idag.
Angående definitionen av Centraleuropa skriver den svenske författaren och historikernNicolaus Rockberger: ”Att Karpaterbäckenet med omgivande bergskedjor,Alperna,Transsylvanska alperna,Karpaterna och bergskedjorna runtBöhmen ochMähren utgör kärnområdet är obestridligt, det vill säga i stort sett de landområden som ingick i denösterrikisk-ungerska monarkin. Att det söder och öster om flodernaDrina,Sava ochDonau samt deTranssylvanska alperna ochKarpaterna är Balkan kan inte heller bestridas. Norrut sträcker sig Centraleuropa tillÖstersjön och omfattar dagens Polen.”[1]
Under början på1900-talet myntadeFriedrich Naumann begreppetMitteleuropa. Hans "Mitteleuropa" handlar om idén kring en konfederation i Mellaneuropa med Tyskland som ledande stat tillsammans med bland annat dubbelmonarkinÖsterrike-Ungern och de områden som då tillhörde dessa länder. Baumann presenterade idén i boken med samma namn som kom ut1915. Delar av de områden som på den tiden kunde betraktas som "Mitteleuropa" räknas idag sällan som Centraleuropa.
Den svenske historikern ochprofessornKristian Gerner skriver: ”Under 1700-talet utvecklade upplysningsfilosoferna som en pendang till skapandet av begreppet civilisation tesen om ett avancerat Västeuropa och ett efterblivet Östeuropa. Till det vilda Östeuropa hörde Ryssland, det Osmanska väldet samt större delen av Polen och Ungern. Under 1800-talet- och 1900-talen skedde en mer nyanserad begreppsbildning med innebörden att det fanns en särskild zon mellan Västeuropa och det ortodoxa Östeuropa, nämligen Centraleuropa.” Vidare skriver han: ”Under 1800-talet etablerades begreppet Centraleuropa för att definiera gränsområdet mellan det civiliserade och kultiverade väst och det primitiva, barbariska öst. Det skedde under samma epok som det moderna nationsbegreppet växte fram. De innebar att tyskar, tjecker och slovener, polacker, litauer och ukrainare samt ungrare, slovaker och kroater blev centraleuropéer.”[2]
