Masterexamen är en svensk akademisk examen som uppnås efter fullgörande av 120högskolepoäng (motsvarande två års heltidsstudier) påavancerad nivå. Den formella engelska översättningen av masterexamen ärDegree of Master (120 credits).
En tvåårig masterexamen infördes iHögskoleförordningen från 1 juli 2007 som en påbyggnad på enkandidatexamen eller annan treårig examen pågrundnivå, i enlighet med den europeiskaBolognaprocessen. Denna masterexamen kräver alltså totalt fem års högskolestudier, vilket motsvarar 300högskolepoäng (ECTS credits) eller 200 poäng i det gamla svenska systemet. Detta till skillnad från denmagisterexamen som kräver totalt fyra års studier, och som fortfarande kommer att finnas kvar i Sverige, dock i något modifierad tappning med krav på att man först tar ut en treårig examen.
En masterexamen ska enligt den europeiskaBolognaprocessen kunna byggas på med tre års studier till doktorsexamen. För en svensk doktorstitel krävs emellertid, vanligtvis, fyra års doktorandstudier även i fortsättningen, oavsett om man har masterexamen eller magisterexamen sedan tidigare. Masterutbildningen kan trots detta beskrivas som en magisterutbildning kompletterad med studier som tidigare inleddeforskarutbildning.
Internationellt betraktas studier på masternivå som post-graduate studies, dvs som del av en forskarutbildning, medan magisterstudier i Sverige traditionellt har betraktats som del av grundutbildningen.
Högskoleförordningen 2007 fastställer att Masterstudier sker påavancerad nivå, till skillnad från kandidatstudier som sker pågrundnivå och doktorandstudier som sker påforskarnivå. Detta betyder att majoriteten av de kurser som ingår i en tvåårig masterexamen ska vara på avancerad nivå. Hur stor andel som måste vara på avancerad nivå bestäms av varje lärosäte, men kan ofta vara 90högskolepoäng inklusive 30högskolepoängs examensarbete.
Till examensbenämningen kan läggas ett för- och/eller efterled som anger examens inriktning. Vilka för- och efterled som skall användas bestäms av respektive universitet eller högskola.Sveriges universitets- och högskoleförbund - SUHF har lämnat rekommendationer om för- och efterled[1]. SUHF rekommenderar att följande förled används:
| Förled | Engelsk översättning |
|---|---|
| Agronomie | of Agricultural Science |
| Ekonomie | of Science in Business and Economics |
| Farmacie | of Pharmaceutical Science |
| Filosofie | of Arts; of Social Science; of Science |
| Juris | of Legal Science |
| Medicine | of Medical Science |
| Naturvetenskaplig | of Science |
| Odontologie | of Dental Science |
| Politices | of Political Sciences |
| Skoglig | of Science in Forestry |
| Teknologie | of Science |
| Teologie | of Theology |
| Veterinärmedicine | of Veterinary Medicine |
Som efterled rekommenderar SUHF uttrycken:
| Efterled | Engelsk översättning |
|---|---|
| med huvudområdet ... | with a major in ... |
| med inriktning mot ... | with specialization in ... |
| med ... inriktning |
Masterexamen översätts till engelska medDegree of Master (120 credits). Om examen på svenska har ett förled ska översättningen av förledet placeras före "(120 credits)", medan översättningen av efterled placeras efter "(120 credits)".[2] Exempelvis översättsFilosofie masterexamen med huvudområdet Ekonomisk historia medDegree of Master of Science (120 credits) in Economic History.
Konstnärlig mastererexamen översätts med 'Degree of Master of Fine Arts (120 credits).[2]
Förledetteknologie används för examen med huvudområde inom det tekniska utbildningsområdet, vanligen utbildningar som enligt tidigare regelverk låg under tekniskfakultet. En teknologie masterexamen har ett tekniskt ämne som huvudområde och matematik som biämne.
En teknologie magister (översätts vanligen Master of Science, MSc) har stora likheter med encivilingenjörsexamen (översätts ofta Master of Science and Engineering, MSE). Båda kräver totalt fem års universitetsstudier. Många civilingenjörsprogram möjliggör båda dessa examina, eller så samläser teknologie master- och civilingenjörsstudenter i hög grad. Teknologie master är dock en generell akademisk examen, ofta öppen för internationella studenter, medan civilingenjörsexamen är en svensk yrkesexamen. Civilingenjörsutbildningen har därför mer specifika förkunskapskrav och krav på innehåll för att uppfylla högskoleförordningens nationella lärandemål, och lärosätenas utbildningsplaner, som brukar specificera ett stort antal obligatoriska kurser under de fem åren. Båda utbildningsvägarna skall enligthögskoleförordningen förmedla kunskaper och färdigheter som krävs för både forskningsarbete och utvecklingsarbete. Båda skall ge kunskaper och färdigheter inom teknikområdet och matematik, men även i muntlig och skriftlig kommunikation, och beröra forskningsetik och relevanta samhälleliga aspekter. En civilingenjörsutbildning ska dessutom säkerställa kunskaper och färdigheter inom naturvetenskap, ekonomi, miljö, arbetsmiljö och hållbar utveckling.[3]
| ||||||||||||||||||||||||||