Arten är bara lite större än entamkatt, med en kroppslängd på 45–62 cm och därtill en 35,5–55 cm lång svans. Den väger vanligtvis 2,4–3,7 kg. Med sin långa svans påminner den om en litenträdleopard och ibland förväxlas marmorkatten med ungdjur av trädleopard.[5] Till storlek och kroppsform liknar den ävenleopardkatten, som förekommer i samma utbredningsområde. Marmorkatten har dock kortare och bredare skalle.[5] Pälsen hos marmorkatten är tjock och har ett mörkare marmorerat mönster på gråbrun till gulgrå botten. Dessa oregelbundna mörkgrå till svarta fläckar eller ringar finns även på den yviga svansen. Ögonen är bärnstensfärgade eller gyllene och öronen är jämförelsevis korta och avrundade.[6]
Marmorkatten placerades tidigare i underfamiljenPantherinae, tillsammans med andra mycket större katter.[7]Fylogenetiska studier indikerar dock att den utgör enevolutionär utvecklingslinje tillsammans medasiatisk guldkatt (Catopuma temminckii) ochborneoguldkatt (C. badia) som genetiskt avskiljde sig för ungefär 12,77 to 7,36 miljoner år sedan. Marmorkatten i sin tur urskiljde sig genetiskt från de övriga två för ungefär 8,42–4,27 miljoner år sedan.[8][9] På grund av detta placeras marmorkatten idag i underfamiljenFelinae.
Marmorkatten placeras idag som ensam art i släktetPardofelis, ett namn som härstammar från latinetspardus, som betyder “leopard” ochfēlis, som betyder “katt”. SläktetPardofelis beskrevs 1858 avNikolai Severtzov.[10] Tidigare placerades de två närbesläktade arterna beskrivna ovan, också till detta släkte, men idag förs de istället till släktetCatopuma.
Marmorkattens levnadssätt är mindre känt. Den kan vara både dag- och nattaktiv men verkar föredra att vara aktiv under dygnets mörka timmar. IThailand vistas den vanligen i ett revir som är lite större än 5 kvadratkilometer.
Arten lever främst istädsegröna tropiska skogar, oftast i kuperade områden eller iHimalayas lägre delar. På grund avavskogning är utbredningsområdet uppdelat i flera från varandra skilda regioner.[1]
Fortplantningscykeln är bara känd från individer i fångenskap. Ungarna, ofta två, föds under våren eller hösten,dräktigheten varar enligt observationerna 66 till 82 dagar och ungarna blir könsmogna efter 21 till 22 månader. Den äldsta kända individen levde något längre än 12 år.[6]
Marmorkatten är sällsynt, kanske så få som 10 000 vuxna individer, och populationen splittrad. Arten räknas somnära hotad (NT) på grund av detta och omfattande habitatförlust. Den är fridlyst i de flesta stater i utbredningsområdet.[1]
^Werdelin, L.; Yamaguchi, N.; Johnson, W. E.; O'Brien, S. J. (2010). ”Phylogeny and evolution of cats (Felidae)”. i Macdonald, D. W.; Loveridge, A. J.. Biology and Conservation of Wild Felids. Oxford, UK: Oxford University Press. Sid. 59–82.ISBN 978-0-19-923445-5.
^Blainville, H. M. D. (1843). ”Os du squelette des Felis”. Ostéographie ou description iconographique comparée du squelette et du système dentaire des cinques classes d'animaux vertébrés récents et fossils pour servir de base a la zoologie et la géologie. Volume 2: Mammifères. Carnassiers. Paris: Arthus Bertrand. Sid. 1–196.
