| Marko Vovtjok | |
 | |
| Född | Мария Александровна Вилинская-Маркович 10 december1833 (g.s.)[1] Jekaterinskoje,Ryssland |
|---|---|
| Död | 28 juli1907 (g.s.)[1] (73 år) Naltjik[2] |
| Begravd | Naltjik[3] |
| Andra namn | Марко Вовчок[4], Я. Канонин[5] och Marko Vovchok[6] |
| Medborgare i | Kejsardömet Ryssland |
| Sysselsättning | Översättare,redaktör[6],barnboksförfattare,författare,novellförfattare |
| Make | Opanas Markovytj (g. 1851–1867)[7][8] |
| Barn | Bohdan Markovytj(f. 1853) |
| Utmärkelser | |
| Prix Montyon (1879) | |
| Redigera Wikidata | |
Marko Vovtjok (ukrainska:Марко Вовчок), egentligenMarija Oleksandrivna Markovytj (Марія Олександрівна Маркович), född Vilinska (Вілінська) 10 december1833 (g.s) iJelets, död 28 juli1907 (g.s) iNaltjik, var enukrainskförfattare.[9]
Marko Vovtjoks första alster förefaller ha tillkommit under inflytande av hennes make, den ukrainske litteratörenOpanas Markovytj. De utgjordes av skildringar ur folklivet, utgavs 1857 avPantelejmon Kulisj under titelnNarodni opovidannja (ukrainska: Народні оповідання 'Folkliga berättelser', tredje upplagan 1903–1904) och översattes (1859) avIvan Turgenjev tillryska.
En samlad upplaga av Marko Vovtjoks 26 ukrainskanoveller utgavs iLemberg 1878. I bland annatInstytutka (Pensionsdamen) skildras delivegnas bedrövliga ställning i nyckfulla och samvetslösagodsägares och deras än sämre fruars våld. Några noveller är bearbetningar efter visor och sägner. Hon var mindre framgångsrik i skildringen av det egentliga folket, som hon ej av egen erfarenhet kände; bättre känner hon godsägare och stadsliv.
Marko Vovtjok tillhörde i det hela den folkliga,realistiska riktningen i den ukrainskavitterheten. Redan 1859 utgav hon en påryska skriven novell, och efter sin mans död ägnade hon sig helt åt den ryska litteraturen. Hennes samlade skrifter utgavs i ny upplaga 1896–1898.
|