Atwoods föräldrar möttes under enlärarutbildning, då Carl Edmund Atwood studeradeentomologi och Margaret Dorothy Killam studerade för att blinutritionist.[7] Bägge var frånNova Scotia. De fick tre barn: Harold Leslie 1937, Margaret 1939 och Ruth, 1951.[7] I och med faderns viktiga arbete för att trygga skogsbruket, vilket stärkte Kanadas ekonomi underandra världskriget, då han studerade insekter i norraQuébec, reste familjen till vildmarken, där de bägge äldre syskonen växte upp under sommarmånaderna. Vintrarna tillbringades i olika kanadensiska städer.[7] Under denna period blev böcker en av de få fritidssysselsättningarna. Syskonen började ocksåteckna egnaserier, men hon lärde sig även att paddla och simma, och hon lärde sig att njuta av vildmarken.[7] Hennes smeknamn var "Peggy".[7]
Margaret Atwood började i skolan iToronto vid åtta års ålder. Hennes stora utmaning var inte mobbning (trots skildringen i romanenKattöga), utan mötet med jämnåriga flickor, som var snobbigare och mindre vana vid skogslivet.[7] På grund av vanorna från sinhemskolning, avancerade hon snabbare i klasserna. Dock hade hon ett nedärvt hjärtfel som gjorde att hon ofta var trött.[7] Det var under den perioden som hon bestämde sig för att bli författare, men eftersom föräldrarna var forskare ville de att hon skulle läsa vidare och hon var förberedd på att ha ett arbete för att försörja sig. Därför studerade honbotanik,zoologi ochkemi.[7] Dessutom studerade hon vidUniversity of Toronto, och tog enBA i engelska, samtidigt som hon fortsatte att skriva – "tvångsmässigt, dåligt, hoppfyllt".[7] ProfessornNorthrop Frye lyckades övertyga Atwood om att studera vidare vid Harvard, snarare än att bo kvar i Kanada.
Under tiden i Harvard förlovade hon sig med poeten David Donnell, som hjälpte henne att ge ut hennes första diktsamling,Double Persephone (1961), men förlovningen bröts redan året därpå. Hon studerade den tidiga nordamerikanska litteraturens utveckling. Hon var sammanlagt vid Harvard i fyra år, med ett års paus, då hon arbetade med marknadsföring. De fyra åren slutade inte i någon examen, men hon skrev och fick fler dikter publicerade.
Efter fem års förhållande gifte hon sig 1967 iMontréal med den amerikanske författaren Jim Polk. Själva bröllopet sägs ha liknat den komiska bröllopsscenen iOraklet (1976).[7]
1969 publicerades hennes första roman,Den ätbara kvinnan, som bland annat bygger på hennes period med marknadsföring.[7] Den kom till i kölvattnet av det pris hon fick för diktsamlingenThe Circle Game (1966).
Polk var engagerad i ett förlag, och Atwood arbetade också där. Men hans arbetsbörda var så stor att makarna gled isär, och Atwood inledde ett förhållande med författarenGraeme Gibson, som hon flyttade till landet med 1973.[7] Paret fick 1976 dottern Eleanor "Jess" Atwood Gibson, något som fick familjen att avsluta bondelivet. Paret var mycket lyckligt.[7]
Sedan 1980-talet har Atwood försörjt sig på sitt författarskap, och har fått internationell berömmelse. Utöver det har hon engagerat sig i frågan ommänskliga rättigheter och i välgörenhetsfrågor.[7] Hon är medlem iAmnesty och var med och grundade den kanadensiska grenen avPEN. Hon har dessutom tagit strid förprivatlivet i den digitala eran.[8]
Under 1980-talet bodde Atwood en period iBerlin, då hon skrev den dystopiska romanenTjänarinnans berättelse i förhoppningen om att dystopin inte skulle bli verklighet. Boken blev film 1990 och har sedan överförts till bland annat opera (The Handmaid's Tale) och TV-serie (The Handmaid's Tale). UnderDonald Trumps första mandatperiod somUSA:s president har Atwoods författarskap och särskiltTjänarinnans berättelse fått ny uppmärksamhet.[6]
Atwood fokuserar ofta på kvinnors situationer, som hon berör i olika litterära genrer som exempelvisscience fiction,gotiska berättelser och spökhistorier. Hon påpekade 1984 att hon inte uppfannfeminismen och att den inte heller skapade henne, men att det är något som hon sympatiserar med. Hon skrev om många feministiska frågor innan de diskuterades öppet, såsomätstörningar.[7] De kvinnliga rollfigurerna är ofta lidande, men inte passiva. I en intervju förklarade hon:
”
Jag började som en fullständigt opolitisk författare, men sedan började jag göra det alla romanförfattare och vissa poeter gör: jag började beskriva världen omkring mig.
Margaret Atwood har ett stort intresse för Kanada, något som märks både då hon använder den miljön och atmosfären i det hon skriver, både inomfiktion och annat.[7] Hennes poesi kretsar ofta kring skillnaden mellan livet och konsten, och mellan mänskliga och naturens skapelser.[5] Forskare har beskrivit dualiteten mellan livet och konsten har lett till att människorna är isolerade från varandra och från naturen.[5] Böcker somOryx och Crake ochSyndaflodens år kretsar kring stora ekologiska katastrofer.[5]
^Bibliothèque nationale de France,BnF Catalogue général :öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog:11889367m, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
^Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID:jn19990009771, läst: 1 mars 2022.[källa från Wikidata]
^CONOR.Sl, CONOR.SI-ID:6408035.[källa från Wikidata]
