Den här artikeln handlar om klädesplaggetmantel. För andra betydelser, seMantel.
Enfrankisk ädling med en röd mantel, frånNordisk Familjebok.Kappa för kvinna av svart kläde, utan ärmar. Användes som sorgdräkt då kvinnan bar kappan över huvudet hopdragen så att bara ena ögat syntes. Möjligen från 1700-talet.
Enmantel är ett enkelt,ärmlöstytterplagg avsett att täcka större delen av kroppen.[1]
Underforntid ochmedeltid var manteln ett vanligtytterplagg för både män och kvinnor. Manteln tillverkades av ett enda stort sömlöst stycke av skinn eller tyg. Material och storlek skilde sig åt på grund av bärarens ekonomi och samhällsposition. Rikare människor bar längre mantlar av päls eller dyrbara tyger medan mindre bemedlades mantlar var avylle och kortare.[2]
Manteln bars förr till skydd mot väder och kyla, i synnerhet på resor. Manteln är ett så kallatdraperat klädesplagg. Ett dräktspänne under halsen eller över högra axeln håller manteln på plats (det senare lämnarsvärdsarmen fri).
Slängkappa,kappa ochkåpa är närastående termer som ursprungligen betydde en mantel medkapuschong (ävenhuva ellerhätta).Hätta används oftast om väldigt korta kappor som nästan bara består av kapuschong (bild). Under delar avmedeltiden var en mycket lång hätta kalladstruthätta (ty.Gugel) populär. Struthättan kunde svepas runt halsen som enhalsduk; man kunde även förvara viss packning i den.Bockstensmannen var klädd i en struthätta. Ännu kortare än hättan var den så kalladechaperongen (franskachaperon).
Manteln blev med tiden allt ovanligare till förmån för olika slagsöverrockar. En mantel, ofta fodrad medhermelinskinn, användes dock länge som tecken på kunglighet. Numera är slängkappa en slags mantel liksomcape, som är ett ärmlöst damplagg av tyg, som hängs över axlarna.
Ordet "mantel" i denna bemärkelse är belagt i svenska språket sedan slutet av1200-talet.[3]
I Sverige gör man åtskillnad mellan de olika kungliga mantlarna. Det finns denkungliga manteln i purpur som bärs av regerande kung och drottning, samt drottning. Dessutom finns denfurstliga manteln som bärs av prinsar och prinsessor, och som är färgad blå.
Dessutom fanns i Sverige särskilda mantlar förRiksråden som var ikarmosinrött med kanter och bräm av hermelin. Denna mantel kallades oftast förtalar.