.jpg)
| Underklass till | blick,objektifiering | |
|---|---|---|
| Motsats till | kvinnliga blicken | |
Denmanliga blicken (engelska:the Male Gaze) är enteori myntad 1975. Det skedde iessän "Visual Pleasure and Narrative Cinema",[1] av den brittiska filmteoretikernLaura Mulvey som främst varit verksam inomfeministisk filmteori.[2]
Begreppet den manliga blicken myntades avJohn Berger i hansBBC TV-serieWays of Seeing från 1972[3][4][5] som en del av hans analys av nakenhet i europeisk konst. Snart började feminister, som kritikern Laura Mulvey, använda konceptet för att kritisera hur kvinnor framställdes i filmer.[6]
Begreppet syftar på det sätt skapandet av visuell konst struktureras kring manliga betraktare. Det beskriver tendensen att i visuell kultur visa världen och kvinnor utifrån ett maskulint synsätt, på mäns villkor och med manliga attityder. Det handlar ofta om ensexuellobjektifiering av kvinnan.[1]
Namngivningen som "denmanliga blicken" ärheteronormativ, eftersom den förutsätter objektifiering åt enmanlig betraktare. Samma perspektiv syns i den alternativa teorin om denkvinnliga blicken, konstruerad kring förekomsten av en osynligkvinnlig betraktare.
Den manliga blicken sägs bestå av tre typer av blickar:[1]
Enligt teorin presenteras kvinnor i den visuella berättelsen som passiva objekt, ägnade att ses utifrån en heterosexuell mans blick. Publiken tvingas av dramaturgin in i denna betraktarroll, även när betraktaren är en heterosexuell kvinna ellerhomosexuell man. Utifrån ettfeministiskt perspektiv berör teorin kvinnor på tre olika sätt – mäns syn på kvinnor, kvinnors syn på sig själva och kvinnors syn på andra kvinnor.[1]
Mulvey skriver i sin essä attkönsmaktsasymmetrin är en kontrollerande kraft inom film, att den är konstruerad att behaga den manlige tittaren och att den är djupt rotad ipatriarkalaideologier ochdiskurser. Begreppet har därefter varit vanligt förekommande inom feministisk filmteori, mediestudier samt studier inom kommunikation ochkultur. Begreppet kan även kopplas samman med modeller avvoyeurism,skoptofili ochnarcissism.[7] Teorin är influerad avFreuds ochLacans tankar.[1]
Teorin om den manliga blicken utgår från filmindustrins (särskilt iHollywood och inompornografisk film) tradition och produktion, med manligamanusförfattare,regissörer ochdramaturgi. Ännu på 2010-talet upplever vissa att traditionens makt är stark, med cirka 99 procent av marknadens beskrivningar av sexualitet på film anpassat till den manliga blicken.[8]
Som en motpol och komplettering till Mulveys teoribygge har man senare framkastat tanken om denkvinnliga blicken. Denna modell kan bli aktuell, när en film behandlar kvinnliga möten (exempelvis enligt kriterierna förBechdeltestet), där produktionsteamet består av kvinnor och filmen genom sin tematik riktar sig till en kvinnlig målgrupp.[8] FilmvetarenElizabeth Cowie har utvecklat en egen teori om bildbetraktande som bygger på en växling mellan passivt och aktivtfantiserande.[9]
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
.svg)
