 | Denna artikelanses inte vara skriven ur ettglobalt perspektiv. Hjälp gärna till ochförbättra texten om du kan, eller diskutera saken pådiskussionssidan. (2014-06) |
Mandat (avlat.mandatum) är ietymologisk mening ungefär liktydigt meduppdrag.
Mandat kan vara ett avtal, varigenom en person förbinder sig att för annans räkning utföra ett rättsärende.
Ett mandat kan även innebära ett uppdrag att genom allmänna val vara medlem av ett lands eller en kommuns representation. I Sverige kallas de tillgängligariksdagsplatserna i varjevalkrets förmandat, sammantaget 349 riksdagsmandat.
Ettmandatområde (NF-mandat) var ett område som vidförsta världskrigets slut som tidigare varittyskakolonier ellerosmanska områden. Dessa mandat ställdes underNF:s förvaltning med en segrarmakt från första världskriget som ansvarig. Målet var att förbereda områdena försjälvständighet.
Ett mandat är ijuridisk mening ett uppdrag, ettavtal, varigenom en person förbinder sig att för en annans räkning utföra något av rättslig karaktär. Mandatet kan avse, att mandatarien (uppdragstagaren) ska utföra uppdraget i eget namn och således själv i stället för mandanten (uppdragsgivaren) träda i rättsförhållande till tredje man, och benämns i sådant fall mandat i egentlig mening; hit hörkommissionsavtalet, varav speditionsavtalet är en underkategori.
Men i modern rätt är det även möjligt, att uppdraget ska utföras icke bara för uppdragsgivarens räkning, utan även i uppdragsgivarens namn, så att personen omedelbart förvärvar de rättigheter och ikläder sig de förpliktelser, som kommer ur rättsärendet. Denna art, vilken var för denromerska rätten principiellt okänd, uppkommer genom mandatets förening med enfullmakt och kan kallas fullmaktsmandat (jämförFullmakt). Det är detta, som egentligen avses i lagen (seHandelsbalken 18 kap.) liksom i de flesta främmande. Även beträffande mandat utan fullmakt (kommissionsavtal) anses mandanten omedelbart berättigad genom uppdragets utförande; särskilt brukar mandanten tillerkännasseparationsrätt i mandatarienskonkurs. I motsats till den romerska ger den nyare rätten mandatarien i regel anspråk på arvode.
Viktiga användningar av det rättsliga mandatet är bland annat rättsförhållandet emellan ett bolag och dess styrelse samt firmateckningsrätten, av vilka anvisning och växel anses vara sammansatta.