Mandalas utseende, funktion och mening varierar mycket. Mandalor är särskilt vanliga iSydasien,Centralasien ochÖstasien. Innehållet i mandalan är vanligen hierarkiskt uppställt så att det viktigaste finns i mitten.[1]
Itibetansk buddhism är det vanligt att offra en mandala som symboliserar universum till buddhor ochbodhisattvor, i syfte att samla godkarma. Det förekommer även mandalor som avser utgöra en symbolisk "levnadsstad" förgudar och/ellerbuddhor och i diversemeditationsmetoder används ibland en mandala för vägledande visualisering. Exempelvis förekommer visualisering av hela universum som en mandala i gudsyoga, en form avtantriskt övning inom tibetansk buddhism. Den fjortondeDalai Lama,Tenzin Gyatso, har till exempel använt sig av en tantrisk mandala för att sprida ett budskap om fred i världen.[1]
Diverse heliga platser eller ting kan refereras till såsom mandalor, såsom templetBorobudur, klostretSamye och det kinesiska bergetWutaishan.[1]
PsykologenCarl Gustav Jung använde mandalor som en analytisk modell för vissa av sina psykologiska teorier.[1] Att måla eller färglägga mandalor har på 2000-talet kommit att bli en populär avslappningsmetod i det stressade vardagslivet som en del avmindfulnesspraktik.
Den speciella formen av tibetansk buddhistisksandmålning är oftast gjord i form av en mandala. På tibetanska kallas de fördul-tson-kyil-Khor("Mandala av färgat pulver").
Mångfärgad sand formar där på ett stort, platt underlag en mandala. Konstruktionen tar flera dagar och mandalan förstörs strax efter att den slutförts, en metafor för alltings förgänglighet.[2]
