Islamiska härskare rekryterade till stor del slavar till sinarmé, vilket var ett sätt att lösa lojalitetsproblemet inomfurstens välde. Furstarna var alltid tvungna att hävda sin ställning och de enda som de ansåg sig kunna lita på varslavar varmed menades främlingar utan familjeband som personligen var knutna till fursten genom att de ägdes av honom. IEuropa undermedeltiden löste man lojalitetsproblemet genomfeodalismens trohetsförhållande mellan länsherre ochvasall, medan man i Orienten löste detta genom förhållandet ägare – slav.
Då den islamiska rätten förbjöd att den som var född muslim gjordes till slav var man tvungen att erhålla slavar från ännu icke-islamiska områden somSydryssland ochKaukasus. Slavhandeln sköttes nästan uteslutande avvenetianska köpmän och så småningom på1300-talet avgenuesarna vilkas koloniKaffa påKrim blev en av de största slavmarknaderna i Orienten. Dessa slavar utbildades till soldater och kalladesmamluker (ordagrantägd). Många av dessa steg i graderna och innehade höga ämbeten både i armén och förvaltningen och försörjdes med inkomsterna från förläningar.
