Huruvida man ska tolka Malaki som en person eller som en titel är omstritt, men boken bör ha tillkommit någon gång efter 515 f. kr.[1] Bokens namn betyder "minängel" eller "mitt sändebud". I det sista kapitlet utlovar den anonymeprofeten att "rättfärdighetens sol" skall gå upp, och attGud skall sändaElia på nytt; det senare tolkas iNya Testamentet som en förutsägelse omJohannes Döparen.
Mycket av texten handlar om moralisk uppryckning i religiöst och socialt hänseende hos israeliterna, speciellt prästerskapet. Boken börjar med att ifrågasätta om läsaren verkligen älskar och fruktar Gud, som Gud borde fruktas och älskas. Sedan klagar han på kvalitén på de offer som frambragds. Därefter läxar han upp läsaren för alla skilsmässor, något han anser vara både ett socialt och religiöst problem. (Om du skiljer dig, visar du att du inte håller fast vid Guds bud.) När detta är klart skuldbelägger han läsaren för att läsaren skulle ha ifrågasatt Guds rättvisa, varefter han avslutar med att hota med världens undergång. Han lovar att Elia kommer återvända.
