Maktdelningsprincipen,maktfördelningsläran, är endoktrin som innebär att denoffentligamakten i enstatkonstitutionellt fördelas på olika maktpoler, för att dessa ska uppväga och utöva kontroll över varandra i syfte att förhindramaktmissbruk. Maktdelningsprincipen är ett fundamentalt begrepp i moderna parlamentariskademokratier och är en av dess grundvalar. Sverige och andranordiska länder är del av några få länder som inte tillämpar en maktdelningsprincip, då dessa istället tillämpar enfolksuveränitetsprincip vilken innebär att all offentlig makt utgår från folket (RF 1:1) och där folkets representanter iriksdagen har den slutgiltiga makten i samtliga frågor, detta då den lagstiftande och dömande makten i praktiken utgår ifrån parlamentet.USA ochStorbritannien är länder med en tydlig maktdelning och där principen om denna har fått ett stort genomslag.
Aristoteles som var lärjunge tillPlaton och därmed också förde ett arv vidare frånSokrates utvecklande Platons syn på staten som byggde på att bevara en tänkt urstat och lade ett historiskt perspektiv på konstitutioner. Aristoteles beskriver hur stadsstaterna från att ha styrts av som primitiva kungadömen i händerna på envåldshärskare utvecklats till mogna och fullfjädrade republiker. Det, menar han, var bra och gott vid en tidpunkt och utvecklingsstadium där antalet dygdiga individer var begränsat men hade spelat ut sin roll.
Den franska politiska upplysningsfilosofenCharles de Secondat de Montesquieu (1689-1755) anses vara den som utvecklade den tredelade maktdelningen, den s.k.trias politica, men tanken framträder tydligt hos hans föregångareSamuel RutherfordsLex, Rex (1644) och hosJohn Locke.
I Montesquieus stora arbeteOm lagarnas anda framställer han sin doktrin om maktdelning, och förklarar dess nödvändighet utifrån historiska och samtida statsbildningar. Verket bygger på analyser av olikastatsskick, orsaken till ofrihet, politiska misslyckanden och staters fall, utifrån ett tredelat maktbegrepp:verkställande makt,lagstiftande makt ochdömande makt. Han slår utifrån sina analyser fast att enmonarki som verkställande men begränsad makt är att föredra framför rena folkstyrelser, eftersom det senare inte skulle innebära en maktdelning. Framför alltRomerska republiken analyseras, och perioder av denna har varit föredömlig enligt Montesquieus mening. Idén till maktdelning får Montesquieu när han analyserar denbrittiska statsmakten, och ibland betraktas England som hans influens. Det är också därparlamentarismen uppstår.
Maktdelning på olika sätt hade emellertid förekommit sedanantiken, men vad Montesquieu gjorde var att ge fenomenet envetenskaplig teori med tillhörandeterminologi samt förklara varför maktdelning är det bästa styrelseskicket. Grundtankarna och terminologin är fundamental fördemokratibegreppet, även för dem som inte delar hans syn på monarki.
I Montesquieus efterföljd indelas traditionellt statsmaktens fält i tre delar: denverkställande makten (vanligenregering ellerpresident), denlagstiftande makten (vanligen ettparlament eller enkongress) och dendömande makten (ettdomstolsväsen) — dessa instanser skall sinsemellan vara oberoende för att uppfylla kriterierna på maktdelning.
Central för denna princip är en materiellkonstitutionalism, det vill säga att det skall finnas en skriven grundlag och att staten legitimeras och manifesteras genom denna lag, enligtkontraktualismen. De flesta länder i västvärlden har numera en sådan skriven grundlag (medStorbritannien som notabelt undantag). I grundlagen skall vidare de olika maktinstanserna regleras, deras befogenheter och skyldigheter klargöras, samtindividens friheter säkras.
En huvudsaklig målsättning med maktdelning är att motverka despotism ochdiktatur, och att verka för nationellmaktbalans, genom ettsamhällsfördrag. Om någon medlem i en instans missbrukat sin makt skall den personen i idealfallet avsättas, straffas, eller varnas. Därför brukar maktdelningen inbegripa kontrollbefogenheter, till exempel i form avriksrätt,riksrevision, eller i ettutskott i parlamentet. I praktiken spelarmassmedierna en betydelsefull roll genom att upplysamedborgare om maktmissbruk, så att medborgarna i allmänna val kan visa sitt missnöje eller samtycke till fortsatt förtroende för makthavarna.
Montesquieus maktdelning kallas ofta förhorisontell maktdelning. En annan maktdelning, som delar den nationella, regionala och lokala makten kallasvertikal maktdelning. Endecentraliserad stats vertikala maktdelning kan som i Sverige ta sig uttryck genom attriksdag,region ochkommun separeras.
Sedan politikens fält under 1900-talet vuxit och i flera länder kommit att närma sig den privata sfären med sociala frågor, har stater modifierat och förändrat maktdelningen i sina styren.[1] Maktdelning ställs numera ibland i motsats till parlamentarismen.Jörgen Hermansson i ”Om att tämja folkmakten”,Maktdelning (SOU 1999:76), beskriverSveriges system som motsats till den maktdelning som är förefintlig iUSA, och menar att Sverige i sin parlamentarism inte har annat än en arbetsfördelande maktdelning; maktdelningen är inte lika renodlad som i USA. Den dömande makten har en starkare roll i presidentstyren, i och med att det finns en författningsdomstol. I presidentstyren manifesteras maktdelningen genom att de tre maktområdena har var sitt oberoende organ vilka även har till uppgift att kontrollera och balansera varandra. Mot denna traditionella definition av maktdelning, ställer Hermansson begreppet i ljuset av maktspridning genom valsystem,proportionellt valsystem som till exempel Sverige har, kontra detmajoritetsvalssystem som finns i till exempel USA, och resonerar för att en sådan renodlad maktdelning som USA har inte är en nödvändig förutsättning för demokratin. Den avgörande skillnaden ligger i ansvarsutkrävandet som är lägre i parlamentariska system.
Hermansson beskriver även hur maktdelningens konstitutionalism och krav pårättssäkerhet kan komma i konflikt medfolksuveränitetsprincipen. Så tolkar även Sven-Ola Lindeberg grundlagen — att all makt utgår från folket är enligt honom oförenligt med maktdelning.[2] I USA, vars grundlag brukar framhållas som urtypen för en konstitution som bygger på maktdelning, menas tvärt om att både folksuveränitetsprincipen och maktdelning är deras grundval, och att dessa båda principer är kompatibla eftersom folket delegerar sin makt genomrepresentativ demokrati.[3] Att parlamentarism skulle av nödvändighet utesluta maktdelning, har också vederlagts av Cameron och Falleti vid American Political Science Association (2004), där Storbritannien menas ha en maktdelning, men utan checks-and-balances som kännetecknar USA. Enligt denna uppfattning uppstod felläsningen av Montesquieu vid tillkomsten av USA:s konstitution och av politiska skäl.
Mot bakgrund av teorier som Hermansson delvis redogör för, diskuterarJoakim Nergelius i samma utredning som denne, och hävdar att i Sverige har folksuveränitetsprincipen, tvärt emot andra västerländska länder, stipulerats i grundlagen till att gälla all offentlig makt på ett direkt sätt, varför det vuxit fram en skepsis mot att den dömande makten skall växa sig för stark. Detta bör inte belysas genom att demokratin kan tolkas utifrån ett individ- eller samhällsperspektiv. Maktdelning, menar Nergelius, handlar om förhållandet mellan offentliga organ, och om att fastställa gränsen för statens makt mot individens friheter.
I USA anses maktdelningsprincipen vara en garanti mot egenmäktighet,tyranni ochenvälde, och därmed en av demokratins mest centrala förutsättningar. Om principen innebär att folkviljan underkuvas, är maktdelningen ändå lika ovedersäglig som demokratin.
- Pär-Erik Back, ”Den skrivna författningens roll”,Modern demokrati, Lund 1980
- Constitution Center
- Gray, Leslie and Wynell Burroughs. "Constitutional Issues: Separation of Powers."Social Education 51, 1 (January 1987): 28-30, på The U.S. National Archives and Records Administrations (NARA) hemsida
- Cameron/Falleti, Federalism and separation of powers at the subnational level, Prepared for delivery at the 2004 Annual Meeting of the American Political Science Association, September 2 - September 5, 2004. (pdf)
- Jörgen Hermansson, ”Om att tämja folkmakten”,Maktdelning, Demokratiutredningens forskarvolym I (SOU 1999:76), red. Erik Amnå(pdf)
- Sven-Ola Lindeberg, ”Individen och rättsskyddet”,Modern demokrati, Lund 1980
- Charles de Secondat, Baron de Montesquieu,Om lagars anda
- Joakim Nergelius, ”Grundlagsmodeller och maktdelning”,Maktdelning, Demokratiutredningens forskarvolym I (SOU 1999:76), red. Erik Amnå(pdf)
- Ordlista, Statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet
- ”powers, separation of.” (2006). IEncyclopædia Britannica. Sidan besökt 8 september 2006, från Encyclopædia Britannica Premium Service
- ^Encyclopædia Britannica
- ^Sven-Ola Lindeberg, ”Individen och rättsskyddet”, s.248
- ^"Popular Sovereignty", Constitution Center
