Efter 1951, då det blev lagligt i Sverige att ha fria lutherska kyrkor, har det vuxit fram några så kallade konfessionella lutherska kyrkor. De söker noga hålla fast vid Konkordiebokens innehåll och Luthers lära, i motsats till Svenska kyrkan som liksom andra folkkyrkor blivit mer liberal och där många, men inte alla, i reformationen främst ser en historisk bakgrund.
Martin Luther är en central gestalt för lutherdomen och hela reformationen och brukar ses som dess grundare på1500-talet. Den ursprungliga orsaken till Luthers verksamhet var att han ansåg attromersk-katolska kyrkan lärde fel vad gällderättfärdiggörelseläran, då den accepterade penningdonationer som botgöringslättnader ("avlat"), vilket kunde misstolkas som att "köpa syndernas förlåtelse". Luther framhöll att den kristne blir frälst "genom tro allena, av nåd allena". Luther motsatte sig starkt all form av lära som hävdade att goda gärningar skulle kunna frambringa frälsning åt människan. Denna punkt i den lutherska läran hade alltsedan dess en central roll i lutherskteologi.
Som startpunkt för reformationen och lutherdomen anses vara år1517, då Luther presenterade sina 95 teser i vilka han kritiserade katolska kyrkan för dess avlatshandel. Efter detta kom gapet mellan Luther och den katolska kyrkan att bli allt bredare och djupare. Vidriksdagen i Worms år1521 fick Luther försvara sin lära införkejsaren för detTysk-romerska riket. Luther varexkommunicerad och förklaradesfredlös i riket.
Martin Luther översatteNya testamentet till tyska1522 och hela bibeln1534. Senare kom en del delstater i det Tysk-romerska riket att omfatta Luthers lärosatser. Lutherdomen fick en säkrare ställning i samhället. IKurfurstendömet Sachsen erhöll Luther furstligt skydd, och gudstjänstlivet i Sachsen bearbetades: En första mässordning,Formula Missae utfärdades1523, och en andra,Deutsche Messe,1526. När andra furstendömen och kungariken senare skulle få lutherska majoritetskyrkor, kopierade de inte den sachsiska kyrkoordningen och mässordningarna i obearbetat skick, utan författade självständiga kyrkoordningar och mässordningar, som därför kunde variera ganska kraftigt mellan Europas olika regioner. Under 1500-talets lopp växte gudstjänstsånger på folkspråken fram inom de lutherska kyrkorna. Till skillnad från de reformert kristna hade lutheraner ingenting emot att sjunga nydiktade psalmer (psalmer i den vidare bemärkelsen), medan de reformerta endast kunde tänka sig att sjunga psalmer ur bibelbokenPsaltaren (egentliga psalmer).
Inledningsvis fördes trevande samtal mellan lutheraner och företrädare för denreformerta kristendomstypen, men sedan det visat sig attHuldrych Zwingli företrädde en symbolisk nattvardssyn, bröt lutheranerna, som trodde på Kristi kropps och blods verkliga närvaro i nattvarden, vid samtalen iMarburg1529 med de reformerta. Klyftan fördjupades efter1536 över frågan om Jesus dött för alla människor (som lutheranerna hävdade), eller om Jesus endast dött för ett fåtal förutbestämda personer (som de reformerta hävdade). Medan lutheraner var benägna att bevara medeltida kyrkokonst, ville reformert kristna tömma kyrkorna på konstverk (ikonoklasm).
För att klargöra vad lutheranerna (även om de inte kallade sig så vid den här tiden) stod för utarbetade lutherska teologer medPhilipp Melanchthon i spetsen denAugsburgska bekännelsen 1530 ochAugsburgska bekännelsens apologi 1531. På detta följde att Luther och lutherdomen blev fördömda avpåven. Monarken iDanmark-Norge (som även härskade överIsland) bröt medheliga stolen1526, medan monarken av Sverige och Finland slutgiltigt bröt med heliga stolen först1536. Dock varGustav Vasa ochSveriges riksdag sedan 1521 bannlysta somkättare av politiska skäl avpåvenLeo X genom sin ärkebiskop ochinterdikt (kyrkostrejk) var utlyst, Sverige saknade en fungerande kyrka.Gustav Vasa återskapade aldrig en relation tillVatikanen, påbörjadereformationen i Sverige och införde Lutherskaprotestantismen i Sverige. Under 1530-talets lopp tog båda länderna intryck av lutherdomen i Sachsen, men i båda länderna var reformationen en långvarig process i många steg. Ordningar fördop,vigsel,de sjukas smörjelse ochbegravning på svenska utkom1529. En luthersk kyrkoordning antogs i Danmark1537, i Sverige först1572. Mässa på svenska infördes1536, mässa på danska först1556. Bibeln på svenska publicerades1541 (Nya testamentet redan 1526), på danska1550. Augsburgska bekännelsen antogs i Sverige1593, i Danmark först1665.
Vidreligionsfreden i Augsburg 1555 beslutades principenCuius regio, eius religio, det vill säga att statsledarens religion i en region ska anses som folkets religion. Därmed förlorade påven definitivt sin paneuropeiska makt. Det var samtidigt en förutsättning för att krigiska uppgörelser mellan katoliker och reformationsanhängare skulle upphöra.
Vid slutet av 1500-talet hade lutherdomen blivit erkänd statsreligion i ett flertal tyska och nordiska stater (se tabell). Dessa länder blev lutherska, men förvandlingsprocessen var långsam och kyrkorna hade under hela 1500-talet på sina håll ännu många drag från det medeltida kyrkolivet.Reformationen i England från och med kungHenrik VIII påverkades inte nämnvärt av Luthers tankar, däremot avErasmus av Rotterdams,Philipp Melanchthons,Martin Bucers,Jacobus Arminius ochGeorg Calixtus.
1600-talet brukar kallas förortodoxins tid inom luthersk teologihistoria. Under denna tidsperiod framhölls framför allt lärans renhet i de lutherska kyrkorna. Ett flertal av ortodoxitidens teologer har satt sitt spår i lutherdomen, däribland tyskarnaJohann Gerhard,Abraham Calovius ochJohann Andreas Quenstedt.
En luthersk mystik växte fram under 1610- och 1620-talet under inflytande avJohann Arndt ochJacob Böhme.
Religionskrigen kulminerade med dettrettioåriga kriget, som utkämpades mellan den katolskaHabsburgska monarkin och företrädesvis protestantiska furstar och kungar (de senare med stöd av det katolska Frankrike). Initialt hade kriget utmålats som ett religionskrig, men kom med tiden att handla allt mer om världsliga frågor såsom maktfördelningen mellan Frankrike ochHabsburg.
För tyskt vidkommande avslutades reformationen1648 medWestfaliska freden,[1] men en mer än 130-årig period av Europeiskareligionskrig slutade inte förrän1651, när det engelska inbördeskriget tog slut. Den engelska reformationen, som tog andra vägar än den lutherska, skulle inte nå sin slutfas förrän1662 när denengelska restaurationens religiösa utformning fixerades.
Under 1650- och 1660-talet pågick stridigheter mellan lutherska konfessionalister som önskade en läromässig enhet än mer detaljerad än vad Konkordieboken ensam kunde erbjuda, och så kalladesynkretister som önskade återförening med både den romersk-katolska kyrkan, de reformerta kyrkorna och de anglikanska kyrkorna. En känd tysk synkretist varGeorg Calixtus, och i Sverige företräddes samma hållning avJohannes Matthiæ Gothus.
1700-talet brukar beskrivas som enpietismens tid i lutherskkyrkohistoria, även om pietismen började växa fram i Frankfurt redan 1675 och i Halle 1695. Speciellt i Tyskland, men också iNorden, betonades den enskilda kristnes vaknande till tro. Olikaväckelserörelser växte fram.Herrnhutismen (i Sverige företrädd av Evangeliska brödraförsamlingen i Norden) var en väckelserörelse, som bestått ända till idag. Denna rörelse har sina rötter i bynHerrnhut i östraTyskland. En framträdande gestalt inom rörelsen vargreveNikolaus Ludwig von Zinzendorf. En annan strömning under 1700-talet varneologin, som ifrågasatte sådana delar av den kristna tron som ansågs stå i strid med förnuftet, exempelvis underverksberättelserna och treenighetsläran. Tidiga pionjärer förtextkritisk bibelforskning var de lutherska pietisternaJohann Albrecht Bengel ochJohann Salomo Semler.
Under1800-talet växte den klassiskaliberalteologin (inte att förväxla med det som i dag kallas liberalteologi) fram bland lutheranerna i främst Tyskland. Universitetsteologin präglades av textkritik ibibelforskningen ochexegetiken.Bibelns texter och tillkomstsätt ifrågasattes. Som kända teologer från den här tiden kan nämnas bland annatAdolf von Harnack ochAlbrecht Ritschl. Man kunde säga att bibelkritiken i viss mån var resultat avdarwinismens påverkan på teologin.[källa behövs]
I Tyskland splittrades lutheranerna mellan sådana som villigt ville ingå i kyrkogemenskap med reformerta kristna inom den s.k. "Preussiska unionen" (och kompromissa i lärofrågor) och sådana som betonade sådana exklusivt lutherska läror som att Jesus dött för alla människor, att Kristi kropp och blod anses vara verkligt närvarande i nattvarden, och att Jesu mänskliga natur erhöll gudomliga egenskaper av Jesu gudomliga natur.
Ocksånationalismen påverkade starkt de lutherska statskyrkorna i Nordeuropa under 1800-talet. En del röster inom kyrkorna framhöll att kyrkan var till för just det folket och att till exempel Danmarks folk skulle vara ett ”gudsfolk”. I Danmark försökteNikolaj Frederik Severin Grundtvig lösa tvisten mellan olika bibeltolkningar och mellan motsägelsefulla delar av bibeln genom att sätta "det levande ordet" högst, det vill säga Guds verksamma ord i dopformuleringen hämtad ur Matt. 28:19, nattvardens instiftelseord i 1Kor. 1:23-25 och Guds ords sammanfattning i den apostoliska trosbekännelsen bekänd av menigheten. En annan viktig gestalt inomDanska folkkyrkan på 1800-talet, var kyrkokritikern och existentialistenSøren Kierkegaard.
Ocksåväckelsefromheten var stark i speciellt de nordiska länderna under 1800-talets senare hälft. Till exempel har denevangeliska väckelsen iFinland ochSverige sina rötter här. Ocksåmissionen prioriterades starkt under den här tiden, med flera missionsorganisationer från de lutherska kyrkorna som sände sina missionärer främst tillAfrika.
I kritik mot det de upplevde som väckelserörelsernas polarisering mellan kyrkomedlemmar i omvända "sanna" kristna och oomvända kristna (trots att de senare var döpta nattvardsgäster), betonade de lutherska "högkyrkliga" konfessionalisterna (exempelvisEbbe Gustaf Bring ochGottfrid Billing i Sverige, ochWilhelm Löhe i Tyskland) alla kyrkomedlemmars enhet inom en kyrkoinstitution skapad av Gud själv genom dopet, nattvarden, avlösningen, bibelläsningen och bönen. Denna konfessionella högkyrklighet återinförde diakonatet i de lutherska kyrkorna – inledningsvis i form av så kallad moderhusdiakoni.
Det är svårt att ge en enhetlig bild av hur lutherdomen sett ut under1900-talet. 1800-talets religionskritik, bibelkritik, vetenskap och humanism präglade prästutbildningen, och ledde till utbreddliberal teologi, och i vissa församlingar ävenliberalteologi. Inom Svenska kyrkan har det pågått en kyrklig förnyelse vilket man kan iaktta även i andra länder.Uddo Lechard Ullman (1837–1930), biskop i Strängnäs stift 1889–1927 arbetade för gudstjänstlivets förnyelse och främst med inflytande genom sin bok Evangelisk-luthersk liturgik.[2] Århundradet präglades av en starksekularisering och upplösningen av det starka band som funnits mellanstat ochkyrka under de tidigare seklen. Även om flera länder fortsättningsvis har en luthersk stats- eller folkkyrka, fungerar dessa i stort sett som separata enheter skilda från staten. Missionen har i likhet med vad som var fallet under 1800-talet haft en central roll framför allt i de lutherska väckelserörelserna.
Under inflytande av bland annatNathan Söderblom ochFriedrich Heiler växte i början av 1900-talet fram en ny typ av evangelisk-lutherskhögkyrklighet i Tyskland, Sverige och USA, som, till skillnad från sin föregångare på 1800-talet, snarare varekumeniskt inriktad än konfessionell. I mitten av 1900-talet splittrades emellertid strömningen i flera delar, på grund av inbördes skilda åsikter om bland annat bibelsyn och prästvigning av kvinnor.
I slutet av första världskriget (1918) avskaffades statskyrkosystemet i alla tyska delstater.
För de evangelisk-lutherska kyrkorna i Tyskland utgjorde dennazityska tidsperioden en djup kris, som föranledde en omprövning av den tidigare oproblematiskt positiva synen på statsmakten. Lutherska och reformerta teologer samarbetade1934 med att författaBarmendeklarationen, som tog avstånd frånnazismen, och både de evangelisk-lutherska och reformerta kyrkorna i Tyskland splittrades i den anti-nazistiskaBekännelsekyrkan och den nazivänligaDeutsche Christen. De evangelisk-lutherska kyrkorna hade under hela sin tidigare historia saknat något samordnande internationellt organ, men under Europas återuppbyggnad efter kriget,1947, grundadesLutherska världsförbundet – inledningsvis under starkt norskt och svenskt inflytande. Vid bildandet avKyrkornas världsråd1948, inträdde många evangelisk-lutherska kyrkor i detta.
Under 1900-talets lopp började några lutherska kyrkor att prästviga kvinnor, med början i Danmark1948. I mitten av 1900-talet börjadeklosterlivet återinföras i lutherska kyrkor i Sverige, Tyskland och USA. Ekumeniska samtal med den romersk-katolska kyrkan blev möjliga efterAndra Vatikankonciliet och upptogs1964. Ett gemensamt dokument om samsyn i rättfärdiggörelseläran antogs 1999, men accepteras inte av konfessionella evangelisk-lutherska trossamfund utanför Lutherska världsförbundet. Lutherska kyrkor är sinsemellan inte eniga om synen på diakonatet. Medan exempelvisSvenska kyrkan numera betraktar diakonatet som en del av det treledade apostoliska ämbetet, är diakonatet i somliga andra evangelisk-lutherska kyrkor ännu moderhusorganiserat på 1800-talets vis.
De evangelisk-lutherska kyrkorna i norra Europa trädde stegvis (Svenska kyrkan redan1922, övriga först på 1990-talet) i gemenskap med deanglikanska kyrkorna på brittiska öarna och på iberiska halvön, den så kalladeBorgågemenskapen. Centraleuropeiska lutherska kyrkor, som ofta saknarapostolisk succession, står utanför Borgågemenskapen. De sista decennierna under 1900-talet såg framväxten av bland annat kontextuell teologi och karismatiska väckelser inom evangelisk-lutherska trossamfund.
Om2000-talet är det kanske för tidigt att ännu säga någonting. Utvecklingen är fortsättning på 1900-talets sekulariseringsprocess i folkkyrkorna. Också denpluralism ochpostmodernism som orsakats av bland annatglobaliseringen har gjort att splittringen bland lutheranerna blivit allt större.
Som vi ser i historiken ovan, är den lutherska läran ingalunda fullständigt enhetlig. Också skillnaden mellanluthersk ochLuthers lära bör poängteras. Till exempel är inte den lutherskabekännelseskriftenAugsburgska bekännelsen ett verk av Luther. Man kunde säga att idén till en reformation kom från Martin Luther, men efter det har den lutherska läran utvecklats som en egen enhet, dock under stark påverkan från denne.
Här några centrala lutherska läropunkter, som omfattas i olika grad av lutherskakyrkosamfund (de liberala har stor frihet i tolkningen, de konservativa mindre frihet och de konfessionella följer dem utan att tillåta avvikelser):
Lutherrosen är en symbol som brukar användas som symbol för lutherdomen.
SomMartin Luther hävdar, ärBibeln det enda rättesnöret för luthersk lära och lutherskt liv. Lutherdomen bröt sig ur (eller som vissa hävdar: bröts ur) denromersk-katolska kyrkan och accepterar således intetraditionen ellerpåven som någon auktoritet. Förhållandet till kyrkans tradition är dock olika i olika lutherska grupperingar och en del håller den för att vara nästintill bindande.
Enligt luthersk lära är alltså Bibeln enda rättesnöre, men det hävdas att bekännelseskrifterna (ofta samlade iKonkordieboken) tolkar Bibelns lära rätt. Till debekännelseskrifter som återfinns i Konkordieboken hör:
Konkordiebokens skrifter äger inte samma ställning i alla evangelisk-lutherska kyrkor.Danska folkkyrkan använder sig bara av de tre tidiga trosbekännelserna, Augsburgska bekännelsen och Luthers lilla katekes, men inte de övriga skrifterna i Konkordieboken. InomSvenska kyrkan har de tre tidiga trosbekännelserna och Augsburgska bekännelsen ställning som "sammanfattningar" av tro, bekännelse och lära, medan Konkordiebokens övriga skrifter – inte ensamma, utan tillsammans med ett antal övriga, nyare, dokument – "förklarar och kommenterar" denna.Huria Kristen Batak Protestant är ett evangeliskt-lutherskt trossamfund i Indonesien, som inte har antagit någon av Konkordiebokens skrifter. Däremot använder denna kyrka de gamla trosbekännelserna i gudstjänstlivet, och använder Luthers lilla katekes i undervisningen.
Martin Luther motsatte sig starkt all form av gärningslära och det att människan skulle kunna köpa åt sig frälsningen. Detta är en central punkt, kanske den mest centrala, i lutherskkristendom. Den kristne blir frälstgenom tro, av nåd allena.Jesu Kristi död på korset är försoningen för mänsklighetens synd och den som tror på Jesus blir frälst. De goda gärningarna ses inte som ett medel för frälsningen, utan som en följd av den.
Denromersk-katolska kyrkan har sjusakrament. Ett av Luthers kriterier för vad ett sakrament är var att det skall ha ett yttre tecken (vattnet vid dopet, brödet och vinet vid nattvarden) och vara instiftat av Jesus själv. Med denna definition ärdopet ochnattvarden sakrament, men i den Augsburgska bekännelsens apologi (1531) finner man ett antal alternativa sakramentsdefinitioner, som möjliggör synsätten att sakramenten är tre (inklusive bikten), fem (inklusive ordinationen till predikoämbetet och äktenskapet), sju (i likhet med romersk-katolskt synsätt) eller tio (inklusive bönen, överheten och prövningarna).
Om nattvarden lär lutheranerna att Kristi kropp och blod är fysiskt närvarande i nattvardselementen. Augsburgska bekännelsens Apologi kallar det som sker i mässan för en "förvandling". Detta utesluter inte att kroppen och blodet samexisterar med bröd och vin, i motsats till katolska kyrkans lära (den så kalladetranssubstantiationsläran) som innebär att brödet och vinet upphör att existera vid förvandlingen till Jesu kropp och blod. Både lutheraner och katoliker är överens om att brödet och vinet behåller sina förutvarande sinnliga egenskaper vid förvandlingen. Nattvarden är inte heller blott en symbolisk minnesmåltid, som reformatornHuldrych Zwingli hävdar.
Emedan den lutherska läran framhåller detallmänna prästadömet, är förhållningssättet till ett särskilt prästämbete olika i olika kyrkor. I Augsburgska bekännelsen talas om ett ”Ordets och sakramentsförvaltningens ämbete” men detta har tolkats på olika sätt. Alla lutherska kyrkosamfund har till exempel intebiskopar som skulle vigapräster åt kyrkan. Denapostoliska successionen eftersträvas inte i alla samfund. De europeiska stats- och folkkyrkorna har dock i stort sett alla en organisation med biskopar och präster.
IEuropa återfinns till medlemsantalet relativt stora lutherska stats- och folkkyrkor. Dessa kyrkor finns iTyskland,Norden ochBaltikum. Inom en del kyrkor förekommer stor splittring i olika grupperingar inom kyrkan. Bland annat frågorna omkvinnliga präster, förhållandet tillhomosexualitet och förhållandet till andra kristna samt främmandereligioner ochkulturer orsakar stora stridigheter inom kyrkorna. Också samhällets starkasekularisering och det låga deltagandet iförsamlingarnas aktiviteter är kännetecknande för de lutherska kyrkorna i Europa.
IAfrika är de lutherska kyrkosamfunden i huvudsak samfund som grundats vid före detta eller ännu aktiva missionsfält. Stora lutherska kyrkor finns bland annat iEtiopien,Madagaskar,Namibia,Kenya ochTanzania.
^Simon, Edith (1966). Great Ages of Man: The Reformation. Time-Life Books. sid. 120–121.ISBN 0662278208
^Sveriges kyrkohistoria, folkväckelsens och kyrkoförnyelsens tid. Oloph Bexell. Huvudredaktör Lennart Tengborg. Verbum Förlag Stockholm 2003.ISBN 91-526-2462-5, sid 229.
.ajb.jpg)
