| Luigi Russolo | |
 | |
| Född | Luigi Russolo 30 april1885[1][2][3] Portogruaro[4],Italien |
|---|---|
| Död | 4 februari1947[3][5][6] (61 år) Laveno-Mombello,Italien |
| Medborgare i | Italien[7][8] ochKungariket Italien |
| Utbildad vid | Accademia di belle arti di Brera |
| Sysselsättning | Kompositör[9],instrumentmakare,målare[9],musikteoretiker |
| Redigera Wikidata | |
Luigi Carlo Filippo Russolo, född30 april1885 iPortogruaro, död4 februari1947 iLaveno-Mombello, var enitalienskmålare, musikinstrumentmakare ochkompositör, anhängare avfuturismen.
I mars 1913 publicerade Luigi RussoloOljudens konst (italienska:L’arte dei rumori) som kom att ses som det faktiska manifestet för futuristisk musik. I manifestet proklamerar Russolo för amatörens och den oskolades rättighet och skyldighet att skapa musik eftersom denne inte tyngs av traditionen.
Russolo började konstrueraoljudsmaskiner (it.intonarumori) tillsammans med målarenUgo Piatti. Dessa maskiner skulle producera stadens och det moderna samhällets oljud genom att man vevade på en vev. Apparaterna såg oftast ut som stora lådor med en vev och en stor tratt och med en spak kunde man justera tonhöjden på oljudet. Han konstruerade olika maskiner som kunde skapa olika former av oljud som exempelvisscoppiatore,crepitatore,ronzatore ochstropicciatore och han komponerade de tre verkenRisveglio di una Citta (Uppvaknandet av en stad),Convegno d'aeroplani e d'automobili (Mötet mellan flygplanet och bilen) ochComiendo en la terraza del hotel. Den första konserten med dessa oljudsmaskiner skedde den21 april 1914 påTeatro dal Verme iMilano.
Inga av oljudsmaskinerna överlevdeandra världskriget och mycket få notationer eller inspelningar finns kvar. Den enda inspelning från denna tid som finns bevarad där oljudsmaskiner används är två verk av Luigi Russolos äldre brorAntonio Russolo,Corale ochSerenata som gavs ut 1924 avSocieta Nazionale del Grammofono.
En kompositör som inte brukar klassificeras som futurist men som umgicks med kretsen varIgor Stravinskij. Trots manifestens propagerande för oljud och byggandet av oljudsmaskiner är övervägande delen av de stycken, där antingen inspelningar eller partitur finns kvar, pianostycken. För sin tid var dessa stycken nog så nydanande med improviserade partier etc men man kan också höra inspiration från exempelvisClaude Debussy ochErik Satie och många av futuristernas musikstycken låter idag inte alls lika revolutionära som texterna som skrevs om musiken och kompositörens roll i samhället.
1977 rekonstruerades fem oljudsmaskiner förBiennalen i Venedig ochPerforma Festival (New York). Den holländskeLjudkonstnärenWessel Westerveld har också byggt ett antal rekonstruktioner.
|
