| Luigi Pelloux | |
 | |
| Född | Louis Jérôme Pelloux 1 mars1839[1][2] La Roche-sur-Foron[2],Frankrike |
|---|---|
| Död | 26 oktober1924[1][2] (85 år) Bordighera[2],Italien |
| Medborgare i | Kungariket Italien och Kungariket Sardinien |
| Sysselsättning | Politiker[3] |
| Befattning | |
| Ledamot av Kungariket Italiens senat Prefect of Haute-Savoie (1873–1875) Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens fjortonde legislatur (1880–1882)[4] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens femtonde legislatur (1882–1886)[4] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens sextonde legislatur (1886–1890)[4] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens sjuttonde legislatur (1890–1892)[4] Kungariket Italiens krigsminister (1891–1893) Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens artonde legislatur (1892–1895)[4] Kungariket Italiens krigsminister (1896–1897) Kungariket Italiens inrikesminister (1898–1900) Kungariket Italiens premiärminister (1898–1900) Kungariket Italiens krigsminister (1900–1900) | |
| Politiskt parti | |
| partilös | |
| Föräldrar | Joseph Pelloux |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Savojens militärorden (1870)[5] Storkorsriddare av Italienska kronorden (1893)[5] Storkorsriddare av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden (1897)[5] Storkors av Hederslegionen (1899)[5] Militär tapperhetsmedalj | |
| Redigera Wikidata | |
Luigi Gerolamo Pelloux, född1 mars1839 iLa Roche-sur-Foron, död26 oktober1924 iBordighera, var enitalienskgeneral ochpolitiker.
Pelloux blev 1857 italienskartilleriofficer. Han deltog med utmärkelse i samtligafälttåg i Italien 1859–70 och iAfrika 1885–89. Han kommenderade 1870 sommajor den artilleriavdelning, som sköt den berömda bräschen iRoms stadsmur vidPorta Pia. Han blev 1878överste, var 1880–84generalsekreterare ikrigsministeriet och 1881–95 ledamot avdeputeradekammaren, där han anslöt sig till vänstern, samt blev 1896senator.
Pelloux, som hade stor andel i 1884 års arméreorganisation, blev 1891generallöjtnant, var under tiden februari 1891 till november 1893krigsminister, först iAntonio di Rudinìs och sedan iGiovanni Giolittis kabinett. Han blev i maj 1896 generalstabschef och var juli 1896 till december 1897 ånyo krigsminister (i Rudinìs andra kabinett). Sedan Pelloux i maj 1898 som kunglig kommissarie stillat oroligheterna iApulien, blev han i juni samma år Rudinìs efterträdare somkonseljpresident i en moderat/liberal regering och övertog samtidigtinrikesportföljen.
Pelloux rekonstruerade sin ministär i maj 1899, närmade sig därvidSidney Sonninoskonservativa grupp och vidtog energiska åtgärder för bekämpande av den revolutionära jäsningen i Syditalien. Radikaler ochsocialister motsatte sig envist, bland annat genomobstruktion, regeringens lagförslag om förenings-, församlings- och tryckfriheten, vilka då provisoriskt utfärdades genom kungligadekret (juni 1899). Valen 1900 försvagade hans ställning i parlamentet, och i juni samma år lämnade han plats för en moderat-liberal ministär under ledning avGiuseppe Saracco. Pelloux blev därefter armékårschef.
| ||||||||||||||
|
.svg)
