| Louis II Condé | |
| Född | 8 september1621[1][2][3] Paris |
|---|---|
| Död | 11 december1686[1][2][4] (65 år) Fontainebleau,Frankrike |
| Medborgare i | Frankrike[5] |
| Sysselsättning | Politiker,militär ledare |
| Maka | Claire-Clémence de Maillé (g. 1643–)[6] |
| Barn | Henrik Jules av Bourbon(f. 1643) |
| Föräldrar | Henrik II av Bourbon Charlotte-Marguerite de Montmorency |
| Släktingar | Anne Genevieve av Bourbon-Condé (syskon) Armand de Bourbon (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Helgeandsorden Riddare av Mikaelsorden | |
| Namnteckning | |
| Heraldiskt vapen | |
| Redigera Wikidata | |
Louis II avBourbon,prins av Condé, känd som "den store Condé", född8 september1621 iParis, död11 november1686 iFontainebleau,[7] var enfranskfältherre, son tillHenri II av Bourbon ochCharlotte de Montmorency.
Vid åtta års ålder sändes Condé tilljesuiterna för att uppfostras. Som 15-åring återvände han tillhovet. Han bistod sin far i styrelsen avBourgogne och deltog som frivillig i fälttåget 1640-42. År 1643 fick Condé, då ännuhertig av Enghien, befälet över de franska arméerna och slog med dessa i grunden spanjorerna islaget vid Rocroi, något som snabbt gjorde honom berömd. Under de följande åren kommenderade Condé de franska trupperna dels vid belgiska gränsen, dels i Tyskland. IFranz von Mercy fann han där en värdig motståndare. Islaget vid Freiburg 1644 tvingade han visserligen sin starkare motståndare till återtåg, men fransmännens förluster var större än motståndarens, och att Condé vannslaget vid Allerheim 1645 berodde till stor del på von Mercys död.
År 1646 kommenderade han med framgång iFlandern, men misslyckades 1647 med att intaLérida. Han vann 1648 en glänsande seger islaget vid Lens, vilket gavMazarin modet att inskrida mot parlamentet. I de nu inleddafrondeoroligheterna spelade Condé en olycklig roll, genom sin härsklystnad men brist på politisk insikt. Han stod i början på hovets sida, fastän hans broder,prinsen av Conti, och hans syster,hertiginnan av Longueville, tillhörde motpartiet. Sedan hovet i januari1649 lämnatParis, inneslöt Condé staden och lät vidCharenton nedsabla 3000 man av frondens trupper.
Emellertid medlades fred, och hovet återvände till Paris, i augusti 1649. Condé lyckades genom sina insatser belönas med rikets främsta plats näst efter kungen, men hans högfärd, trots och ständigt växande anspråk drev hovet till det yttersta. I januari 1650 arresterades såväl Condé som hans broder Conti och hans svåger hertigen av Longueville, men redan i februari 1651 frigavs de på parlamentets begäran. Inbördeskriget blossade nu upp på nytt, och i slaget vidPorte S:t Antoine blev Condé 1652 besegrad avTurenne, men räddades av att Paris öppnade sina portar för honom. Han tvingades dock snart att på nytt fly ur staden.
Han valde nu att 1654 sluta förbund med spanjorerna och blev deras överbefälhavare och dömdes till döden av parlamentet. Under ett antal år kämpade han med växlande framgång mot de franska trupperna. Hans benådning var ett av villkoren i fredsförhandlingarna mellan de båda länderna, något som var nära att få Frankrike att avsluta dessa, men 1659 beviljades dock detta och Condé kunde återvända till sitt hemland. Han misstroddes till en början avLudvig XIV, som inte tordes använda honom, men väl stödde hans planer på att för sig eller sin son 1668 vinna den polska kronan. Dessa liksom förnyade försök 1674 misslyckades dock.
År 1668 beslöt Ludvig XIV att ge Condé befälet över de trupper som skulle erövraFranche-Comté. Detta uppdrag utförde Condé med glans och efter detta återvann han kungens gunst. Åren 1672-75 förde han tillsammans med Turenne befälet över Frankrikes armé, deltog i invasionen avNederländerna 1672, stoppade islaget vid Sennef 1674Vilhelm III:s framträngande och försvarade efter Turennes död framgångsriktElsass.Gikt tvingade honom kort därefter att nedlägga sitt befäl, och resten av sitt liv tillbringade han på sitt slottChantilly, där han förde ett glänsande hovliv.
Gift medClaire Clémence de Maillé,Mademoiselle de Brézé, systerdotter tillkardinal Richelieu
Barn:
| Företrädare: Henri II | Prins av Condé 1646 –1686 | Efterträdare: Henri III Jules |
|