 | Den här artikelnbehöver fler eller bättrekällhänvisningar för att kunnaverifieras.(2023-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kanifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras pådiskussionssidan. |
| Louis Auguste Blanqui | |
 | |
| Född | Louis Auguste Blanqui 8 februari1805[1][2] Puget-Théniers,Frankrike |
|---|---|
| Död | 1 januari1881[3][4][5] (75 år) Paris |
| Begravd | Père-Lachaise kartor |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | lycée Charlemagne |
| Sysselsättning | Filosof,journalist,politiker,kommunard |
| Befattning | |
| Parlamentsledamot från Gironde (1879) | |
| Maka | Amélie-Suzanne Serre |
| Föräldrar | Jean Dominique Blanqui |
| Släktingar | Jérôme-Adolphe Blanqui (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Concours général | |
| Redigera Wikidata | |
Louis Auguste Blanqui, född8 februari1805 i Puget-Théniers, död1 januari1881, var enfranskteoretiker,socialist,revolutionär ochpolitisk aktivist. Han var bror till ekonomenJérôme-Adolphe Blanqui.
Blanquis kompromisslösa form avkommunism och hans vilja att genomdriva den medvåld gjorde att han hamnade i konflikt med alla franska regeringar under sin livstid. Han tillbringade halva sitt liv i fängelse. I sina politiska idéer var Blanqui starkt påverkad avGracchus Babeuf som efterrevolutionen1789 agiterade för en våldsam samhällsomdaning och samlade tusentals svältande arbetare kring sig (och på grund av sin våldsamhet – åtminstone lika många kring sina politiska motståndare).
Förutom hans oräkneligajournalistiska verk publicerade han ettastronomiskt arbete med titelnL'Éternité par les astres1872, och efter hans död samlades hans essäer omekonomi ochsamhälle iCritique sociale som utkom1885.
Louis Auguste Blanqui föddes iPuget-Théniers idepartementetAlpes-Maritimes. Hans far Jean Dominique Blanqui var underprefekt. Blanqui studerade bådejuridik ochmedicin, men det varpolitik som var hans stora passion och han blev snabbt mycket känd för sina radikala åsikter.
Blanqui deltog aktivt ijulirevolutionen1830. UnderLudvig Filip I:s regim höll han fast vid derepublikanska doktrinerna vilket ledde till att han upprepade gånger dömdes till fängelse. Han var en av ledargestalterna bakomSociété des Saisons och var delaktig i dess väpnade uppror, för vilket han1840 dömdes till döden, en dom som senare omvandlades till livstids fängelse. Han släpptes underfebruarirevolutionen1848 och återupptog genast sina attacker mot samhällets institutioner. Han fann revolutionen otillfredsställande. För att påverka regeringen grundade hanSociété républicaine centrale, vars våldsamma metoder gjorde att han hamnade i konflikt med mer moderata republikaner, och1849 dömdes han till tio års fängelse.1865, då han åter dömts till fängelse, denna gång avkejsardömet, lyckades han rymma och fortsatte sinapropagandakampanjer från utlandet. Efter den allmännaamnestin1869 återvände han till Frankrike.
Blanqui fortsatte att använda sina våldsamma metoder, och1870 låg han bakom två misslyckade väpnade demonstrationer: Den12 januari vidVictor Noirs begravning (en journalist som sköts avPierre Bonaparte) och den14 augusti då han försökte komma över vapen i enkasern. Då kejsardömet föll4 september, startade Blanqui den politiska klubben och tidningenLa patrie en danger. Han tillhörde den grupp som tillfälligtvis lyckades ta makten31 oktober, för vilket han åter igen dömdes till döden17 mars1871. Några dagar därefter utbröt de våldsamma uppror som ledde tillPariskommunen. Blanqui satt i fängelse och kunde inte delta i upproret men valdes ändå in i Pariskommunens styrelse.1872 blev han dömd tilldeportation tillsammans med de andra revolutionärerna som överlevt kommunens fall. Hans sviktande hälsa gjorde emellertid att straffet omvandlades till fängelse.1879 valdes han in istadsfullmäktige iBordeaux. Trots att valet genast ogiltigförklarades frigavs Blanqui. Han började genast agitera igen.
Efter ett tal vid ett revolutionärt möte i Paris1 januari1881 drabbades han av ettslaganfall och avled. Han begravdes påkyrkogårdenPère-Lachaise iParis.
Blanquis idéer sammanfattas i vad som kallasblanquismen och går ut på att organiserade grupper av revolutionärer med våld skall överta makten i kapitalistiska och reaktionära regimer. Revolutionärerna upprättar därefter en diktatur och använder sedan sin makt för att introducera en ny regim som bygger på egendomsgemenskap. Vissa av Blanquis revolutionära idéer kom att påverka den efterföljande generationen kommunister.
Wikimedia Commons har media som rörLouis Auguste Blanqui.