Lord (eng.,skot.laird, av angls.hlaford,fnord.lavarþr,isl.lavarðr), egentligen "brödvärd, brödgivare", därav "herre" (jfr angls,hlaf-aeta, "brödätare, tjänare"), liktydigt medlat.dominus ochfr.seigneur.
Ordet betecknas av Seldan som "ett storhetsattribut", och i enlighet därmed används det omGud ochGuds son (The Lord = "Herren";Our Lord, "Vår Herre Kristus";The Lord's day, "Herrens dag, söndagen";The Lord's prayer, "Herrens bön";The Lord's supper, "Nattvarden" ochkungen samt om vissa högt uppsattaämbetsmän (då antingen ensamt, till exempel i tilltalmylord eller jämte deras ämbetstitel, till exempelLord spiritual (se "andligt frälse") ochLord mayor (överborgmästare).
Underlänsväsendets tid var lord beteckningen för en länsherres överhuvud och särskilt för den som innehade sitt län direkt avkronan, enbaron ellerpär (peer of the realm). Lord kom därför även att beteckna medlem avöverhuset (House of lords), och bland dessa skiljer man mellanLords spiritual, "andliga" lorder, deärkebiskopar ochbiskopar, som haft säte i överhuset, ochLords temporal, det vill säga "världsliga" lorder.
Lord är inte någon speciell adelstitel, utan en allmän benämning för innehavare av vissa titlar och värdigheter (till exempel för de olika graderna inompärsvärdighet, såsomhertig,markis, och så vidare). Dessutom används benämningen lord enligt vedertaget bruk (by courtesy) om söner till vissa pärer, nämligen om yngre söner till hertigar och markiser (då med tillfogat dop- och släktnamn, till exempel lord Hugh Cecil). Som titel används lord alternativt i stället för den egentliga adelstiteln till och om markiser,earler ochviscounter (till exempellord Salisbury,lord Rosebery,lord Kitchener i stället för markis av Salisbury, earl av Rosebery, viscount Kitchener) samt undantagslöst om engelska baroner (till exempel lord Loreburn i stället för baron Loreburn). Såsomtilltalsord till en lord begagnasmy lord elleryour lordship.
Flera ämbetsmän och ministrar har i England också "lord" i sin titel.
