Loppmarknad (i dagligt tal oftaloppis, på finlandssvenskalopptorg) är en plats där det handlas med begagnade saker.
Många olika typer av föremål kan säljas på en loppmarknad. Ofta dominerar mindre objekt som köksutrustning, kläder, böcker, CD med mera.
Ordet loppmarknad har osäkert ursprung. Loppmarknader var vanliga iParis i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet[1]. Enligt en teori härrör ordet från att de begagnadekläder ochmöbler som såldes där påstods innehållaloppor.[2] Enligt en amerikansk teori hämtad urWord and Phrase Origins av Robert Hendrickson är den engelska motsvarigheten "flea market" en förvrängning av "vlie market" ("valley market"), en marknad som ägde rum näraEast River påManhattan i New York under 1700-talet.[3]
En första variant är större loppmarknader som anordnas tillfälligt eller regelbundet. Där kan privatpersoner och företag hyra ett bord för en eller flera dagar och sköta sin egen försäljning. Dessa loppmarknader kan hålla till i parkeringsgarage, i centrumbyggnader eller ute i det fria. Ett exempel på en sådan loppmarknad är loppmarknaden iVårberg iStockholm, tidigareSkärholmens loppmarknad. En särskild variant av denna typ av loppmarknad ärbakluckeloppisen, där försäljning sker från säljarens bil eller från ett bord invid bilen. En av de första bakluckeloppisarna i Sverige startade iNorrskedika utanförÖsthammar i norraUppland 1995, efter engelsk förebild. Sedan dess har många liknande loppmarknader öppnats i Sverige.
En annan typ av loppmarknad är inrymd i en konventionell butikslokal, men sortimentet består av begagnade varor som är för enkla och för vanliga för att betecknas somantikviteter. Denna typ av loppmarknad drivs ofta av en kyrka, kristen organisation eller annan välgörenhetsorganisation. I Sverige ärFrälsningsarméns butikskedjaMyrorna,Röda korsetsKupan-butiker och denPingstkyrkan närståendeErikshjälpen exempel på sådana butiker. Även flera avSvenska kyrkans församlingar bedriver sådan ideell loppisverkshet.
Ideella loppmarknader är momsbefriade i Sverige.[4]
En tredje typ av loppmarknad ordnas vid ett enstaka tillfälle av en privatperson. I tätorter finnsgarageloppis där säljaren under en begränsad tid, vanligen en helg säljer ut sina egna begagnade saker från sitt garage. Detta är vanligt i engelsktalande länder och kallas dågarage sale elleryard sale.Flyttloppis är ytterligare en variant av tillfällig loppmarknad som hålls i syfte att minska innehavarensbohag inför en föreståendeflytt. Dessa är vanligast i villor och gårdar och kan hållas i den privata trädgården, i ett garage eller i ett par rum i bostaden. Flyttloppisar i lägenheter är ovanliga. En variant som är vanlig på den svenska landsbygden ärbondloppisen: en gårdsägare fyller någon eller några av sina ekonomibyggnader med gamla prylar och lockar kunder (i första hand genomresande och inte ortsbor) genom skyltar vid vägkanten. PåGotland kallas denna typ av loppmarknad ofta förprylbod.
På senare år har också uttrycket "kvartersloppis" börja dyka upp. Ett grannlag bestämmer ett gemensamt datum för "garageloppis" i villakvarteret och kan därigenom kosta på sig en större annons i lokalpressen. Spekulanterna kan promenera genom kvarterets många mindre loppmarknader.