Snaptunstenen i Danmark har eventuellt den äldsta avbildningen av Loke, där den avbildade personen har hopsydd mun, något som Loke straffas med i sagorna.
Namnet Loke har ännu, trots många försök, inte tolkatsetymologiskt övertygande.[1] En teori går dock ut på att namnet är kopplat till ett fornnordiskt ord med betydelsen 'stänga' eller 'slutföra', vilket då skulle kunna hänsyfta på hans roll som den som frambringar undergången och slutet i Ragnarök.Anna Birgitta Rooth menade att Loke från början var en spindel och hänvisade bland annat till hans dialektala namn ”Locke” ochLockespindlar[2].
Vissa forskare menar att Loke är identisk medLodur, som också är bror till Oden. Anledningen till detta är att Lodur aldrig nämns i någon annan berättelse än skapelsen avYggdrasil och människorna. Dock nämns Loke ofta ihop medOden ochHöner som en trio, som i dikten Reginsmál, berättelsen omTjatse och den färöiska folksaganLoka Táttur. I den sistnämnda beskrivs Loke som en positiv (men alltid slug) figur. Problemet som forskare har med den teorin är att Lokes handlingar längre fram iProsaiska Eddan och Loketrätan inte verkar gå ihop med en positiv figur som Lodur. I 1300-talsverketLokrur benämns Loke och Lodur som densamme, och flera teorier om detta betyder att författarna var bekanta med en likställning från en muntlig tradition eller har dragit slutsatsen från att ha läst Eddadikter.[3]
Loke hade sönernaVale och Narfe med sin hustruSigyn. Med jättinnanAngerboda hade han barnenFenrisulven,Midgårdsormen (även kalladJörmundgand) ochHel som styr över dödsriket Hel (Helheim). Fenrisulven kommer under Ragnarök att sluka Oden och Midgårdsormen kommer strida med Tor och de kommer att döda varandra.
Loke blev även, i gestalt av ett sto, mor till Odens åttafotade hästSleipner.
Loke är vacker till utseendet, men uppträder ibland som ondskan personifierad och slugast av alla jättar; han är nästan lika psykologiskt komplicerad som Oden bland gudarna. Då han dessutom kan förvandla sig till vad han vill och ändra både gestalt och kön, är han dramatiskt tacksam, så det är inte så konstigt att han,Tor ochOden är de tre vanligaste huvudpersonerna i den nordiska mytologin.[5]
Fastän han har räddat gudarna ur många knipor är hans svek mycket större. I myten omBalders död var det han som luradeHöder att skjutaBalder till döds med enmistelpil. Som straff blev han fastbunden med sin sonNarfes tarmar, som förvandlades till järn, i underjorden på tre vassa stenar; en under skuldrorna, en på hans länder och en under hans knäveck.Skade satte en giftorm ovanför hans ansikte så att den skulle droppa sitt gift i hans ögon, som straff för att han orsakadeTjatses död. Hans lojala hustruSigyn står hela tiden med en skål för att hindra ormens gift att träffa Loke. Det sades att när Sigyn tog undan skålen för att tömma den när den blev full, droppade ormensetter på Loke, och då vred han sig så kraftigt av smärta i sina snaror att han framkallade jordskalv. Han ligger fången tillRagnarök, då han kommer frigöra sig och sedan anföra ondskans härskaror. Loke kommer då att mötaHeimdall i strid, varpå de dödar varandra.
Det bör dock noteras att endast Snorres version av Eddan innehåller denna versionen av Balders död. I Saxos version dör Balder, i envig med Höder, som här är en människa, medan de kämpar om Nannas kärlek.[6] Med tanke på att Snorre även helt tar bort Lodur, som här ovan nämns kan vara densamma som Loke, ur skapelseberättelsen och istället kallar Odens bröder för Vile och Ve, kan Snorres motiv för att skriva in Loke i berättelsen ifrågasättas.
Föreställningar om Loke överlevde i skandinavisk folktro fram till modern tid. I Sverige och Danmark så var han i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet känd som Locke. På Jylland är fraserna "Locke slår sin havre" och "Locke driver sina getter" nedtecknade i början av 1900-talet. Det betecknar ett fenomen på våren när solskenet skapar dimma från marken och som kan ses som svävande, skimrande luft vid det platta landskapets horisont. I Sverige förekom traditionen att när barnen tappade sinamjölktänder så kastades de i härden i det att man sade: "Locke, Locke, ge mig en bentand, här har du en guldtand!"
Olika slags växter är också namngivna efter Locke, såsomLockhavre, ellerLockens havre. Det finns enligt den danske folklivsforskaren Axel Olrik tre huvudsakliga teman i folktrons uppgifter om Locke; Han uppträder som ett "luftfenomen", är förbunden med den husliga härden och framträder även som en retfull nattlig varelse. Locke förekommer även i den svenska folkvisanHammarhämtningen och kallas därLocke Leve (islLoki Laufeyjarson).
^von Schnurbein, Stefanie (2000). "The function of Loki in Snorri Sturluson's 'Edda'". History of Religions. University of Chicago Press. 40 (2): 109–124.
