| Lockheed AC-130 | |
 En AC-130E Spectre under en skjutövning 1980. | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Markunderstödsflygplan |
| Besättning | 7 – 14 |
| Första flygning | 21 september 1967 |
| I aktiv tjänst | 1967 – |
| Versioner | Sevarianter |
| Ursprung |  USA |
| Tillverkare | Lockheed Corporation Lockheed Martin[1][2][3] Boeing[1][2][4][5] |
| Utvecklad från | Lockheed C-130 Hercules |
| Data | |
| Längd | 29,8 meter |
| Spännvidd | 40,4 meter |
| Höjd | 11,73 meter |
| Vingyta | 162,16 m² m² |
| Max. startvikt | 70 300 kg |
| Motor(er) | 4 ×Allison T56 eller 4 ×Rolls-Royce AE 2100 (AC-130J) |
| Motoreffekt | 4 × 4 300 hk (Allison) eller 4 × 4 700 hk (Rolls-Royce) |
| Prestanda | |
| Maxhastighet | 670 km/h |
| Max. flyghöjd | 12 000 meter |
| Beväpning & bestyckning | |
| Upphängnings- punkter | 2 (AC-130W och J) |
| Eldvapen | 2 × 7,62 mmGAU-2/A (AC-130A) 2 × 20 mmM61 Vulcan (AC-130A och E) 1 × 25 mmGAU-12 (AC-130H och U) 1 × 30 mmGAU-23 (AC-130W och J) 1 × 40 mmBofors L/60 (AC-130A, E, H och U) 1 × 105 mmM102 Haubits (AC-130E, H, U, W och J) |
| Bomber | GBU-44/B,GBU-39 ochGBU-69/B (AC-130W och J) |
| Robotar | AGM-176 Griffin ochAGM-114 Hellfire (AC-130W och J) |
| Elektronik | |
| Radar | AN/APN-241 (AC-130H) AN/APQ-180 (AC-130U) |
| Motmedel | AN/ALQ-196 strörsändare (AC-130U) AN/ALE-47rems/fackel-fällare |
Lockheed AC-130 är ettmarkunderstödsflygplan som används avUSA:s flygvapen. Flygplanet som är baserat på transportflygplanetLockheed C-130 Hercules utvecklades underVietnamkriget som ett tyngre och modernare komplement tillDouglas AC-47 Spooky. AC-130 har förutom Vietnamkriget även använts iUSA:s invasion av Panama,Kuwaitkriget,Bosnienkriget,Afghanistankriget,Irakkriget,inbördeskriget i Somalia ochLibyen. Karaktäristiskt för AC-130 är den tungaeldrörsbeväpningen som är koncentrerad till flygplanets babordssida. Flygplanstypen har utvecklats kontinuerligt och har tillverkats i sex olika versioner.
Redan i början avVietnamkriget visade sigDouglas AC-47 Spooky vara ett mycket användbartflygplan, men det var baserat påDouglas C-47 Skytrain som härstammade från 1930-talet. USA:s flygvapen utvärderade därför modernare alternativ och fastnade förLockheed C-130 Hercules. Den erbjöd möjlighet att bära tyngre beväpning, mer ammunition och att stanna i luften längre tid.[6]
Den första versionen AC-130A hade ett batteri av fyraGAU-2/A Minigun och fyraM61 Vulcan.[4] Idealiskt mot oskyddat infanteri, men det blev snart uppenbart att det även fanns ett behov av att kunna bekämpa hårdare mål. En AC-130A byggdes om med två styckenBofors 40 mm automatkanoner i stället för hälften avGatling-vapnen, men det visade sig också vara otillräckligt. Nästa version AC-130E fick därför en 105 mmhaubits, en 40 mm Bofors och två Vulcans.[7] Den kombinationen visade sig vara effektiv och stod sig fram till millennieskiftet då de båda Vulcan-kanonerna byttes ut mot en 25 mmGAU-12 Equalizer. I de båda senaste versionerna AC-130W och AC-130J är den i sin tur utbytt mot en 30 mmGAU-23. Det är till skillnad från de tidigare gatlingkanonerna enrevolverkanon vilket markerar att de senaste versionerna av AC-130 prioriterar precision före eldvolym, något som även märkts på att Bofors-kanonerna har tagits bort och flygplanen i stället har fått möjlighet att användaprecisionsstyrd ammunition. Dels den lätta glidbombernaGBU-44 Viper Strike,GBU-69 Small Glide Munition och robotenAGM-176 Griffin som kan laddas för hand i avfyringstuber i lastrampen (kallad ”Derringer door”), dels lite tyngre vapen somGBU-39 Small Diameter Bomb ochAGM-114 Hellfire som kan hängas påvapenbalkar under vingarna. Planer finns för att ersätta 30 mm automatkanonen med enhögenergilaser med en effekt på 120 kW.[8][9]
AC-130 har alltid haft mycket elektronisk utrustning både för att lokalisera mål och för självskydd. De första A-130A var utrustade medljusförstärkare och AN/AAD-4FLIR. UppgraderingenSurprise Package innebar inte bara ändrad beväpning utan även en AN/AVQ-18 laserpekare och AN/AYK-9 eldledningsdator.Pave Pronto var en uppgradering som infördes på tio AC-130A och inkluderade lokaliseringssystemet AN/ASD-5Black Crow som kunde pejla in tändsystemet i bensinmotorer, något som visade sig vara ett effektivt medel för att lokalisera fordon påHo Chi Minhleden. Dessutom fick de möjlighet att bära störsändaren AN/ALQ-87 och rems/fackel-fällaren AN/SUU-42A under vingarna.[6] AC-130H utrusades med en AN/APN-241 terrängföljande radar, en AN/APQ-150 sekundärradar som användes för att lokalisera radiofyrar och nödsändare, ny AN/AAQ-26 FLIR, AN/ASQ-145 ljusförstärkare och AN/AVQ-19 laserpekare.[10] AC-130U var betydligt mer avancerad än tidigare versioner med AN/APQ-180 attackradar, två FLIR-system, AN/AAQ-26 och AN/AAQ-39, för olika våglängdsområden och tre olika laserpekare för 1570 nm, 1064 nm och 860 nm våglängd. Dessutom fick den varnings- och motmedelssystem i form av AN/ALR-69 digital radarvarnare, AN/AAR-44 robotvarnare, AN/ALQ-172 och AN/ALQ-196 störsändare och AN/ALE-47 integrerad rems/fackel-fällare.[10] Attackradarn kan följa 40 mm och 105 mm granaterna i flykten och därigenom korrigera eldgivningen.[6]
Antalet besättningsmän har varierat över tid och mellan varianterna. AC-130H:s besättning består av fem officerare (pilot, andrepilot, navigatör, eldledningsofficer samt telekrigofficer) samt nio underbefäl eller meniga (flygmekaniker, TV-operatör, FLIR-operatör, lastmästare och fem skyttar). På grund av färre vapen i AC-130U har dess besättning reducerats med en skytt. De senaste modellerna AC-130W och AC-130J har ännu färre vapen och högre grad av automatisering vilket gör att de klarar sig med sju mans besättning.
AC-130 började användas iVietnam på hösten 1967. Ett år senare hade tillräckligt många AC-130 tillförts flygvapnet för att utrusta en division vilket blev 16th Special Operations Squadron.[11] Då hade man också utvecklat en taktik där treF-4 Phantoms eskorterade en AC-130 för att skydda den mot jaktflyg och koncentrerat luftvärn.[4] Totalt sex AC-130 blev nedskjutna över Vietnam, hälften av dem av rysktillverkade37 mm automatkanon M1939. I och med att USA drog sig ur kriget i Vietnam minskade behovet av markunderstödsflygplan och alla AC-130A överfördes till reserven, och så även de AC-130E som inte byggdes om till AC-130H.[11]
Sedan dess har AC-130 använts i så gott som alla konflikter som USA har varit involverad i. Bland annatoperation Eagle Claw iIran 1980,invasionen av Grenada 1983,invasionen av Panama 1989 och iKuwaitkriget 1991 där en AC-130 för första gången sedan Vietnamkriget blev nedskjuten.[4] AC-130 har också använts avUnified Task Force iinbördeskriget i Somalia 1993, ioperation Uphold Democracy iHaiti 1994,[11] samt i före dettaJugoslavien ioperation Deliberate Force 1995 ochoperation Allied Force 1999.[2][5] I Somalia förolyckades en AC-130H när en 105 mm granat exploderade i eldröret på haubitsen.[6]
Under 2000-talet har AC-130:or använts iAfghanistankriget ochIrakkriget. I just den typen av konflikter har AC-130 visat sig vara mycket användbara på grund av sin förmåga att stanna i luften länge, övervaka vad som händer på marken och med kort varsel bekämpa små mål med minimalasidoskador.
USA:s flygvapenDivisionerna är baserade påHurlburt Field iFlorida ochCannon Air Force Base iNew Mexico.[11]
| |||||||||||||||||||||||||||||||
