| Stora riksvapnet | |
 Stora riksvapnet. | |
| Litet vapen | |
|---|---|
 Lilla riksvapnet. | |
| Detaljer | |
| Ägare | Konungariket Sverige |
| Infört | 1336[1]/1448/1908 |
| Sköldhållare | Två krönta lejon av guld med kluvna svansar |
| Ordnar | Serafimerorden |
| Tidigare versioner |  |
| Används | Konungen samt den svenska staten |
Sveriges riksvapen ärSveriges officiellaheraldiska vapen. Det finns två riksvapen: stora riksvapnet, som även ärstatschefens personliga, och lilla riksvapnet. Riksvapnen regleras isvensk lag och får inte användas inäringsverksamhet utan tillstånd.[2][3]
Kung Magnus Ladulås (cirka 1240–1290) fördetre kronor i sittkontrasigill, och hans sonsonMagnus Eriksson (1316–1374) lät slå tre kronor på sinamynt. Under kung Magnus regering förekommer även tre kronor-vapnet första gången. NärAlbrekt av Mecklenburg (cirka 1338–1412) kröntes till kung (1364), bortlade han fädernesvapnet och satte i stället tre kronor i sinvapensköld.
Karl Knutsson (Bonde) (cirka 1408–1470) lät 1448 skapa stora riksvapnet genom att i en huvudsköld kvadrera tre kronor ochBjälboättens kungavapen från 1275. Vapnets fyra blå fält åtskildes av ett gult (gyllene)kors, vilket kan betraktas som förlagan till densvenska flaggan. Vid den tiden tillkomvapensköld endast levande enskilda personer; man kunde då inte tala om ett riksvapen, utan endast omkungens eget.
Stora riksvapnet har utvecklats sedanmedeltiden. Skölden innehåller element som representerar Sverige (tre gyllene kronor i blått fält; huvudsköldens första och fjärde fält),Bjälboätten (gyllene lejon ovanpå strömmar; huvudsköldens andra och tredje fält),Vasaätten (vase; hjärtsköldens första fält) och den nuvarande kungaättenBernadotte (hjärtsköldens andra fält). Det senare innehållerPontecorvos stadsvapen, enNapoleonörn (en örn med naturligt större vingar än tidigare heraldiska örnar), samtKarlavagnen.[4]
Kungakronan ovanpå skölden visar att Sverige är ettkonungarike. Ävenvapenmanteln syftar ursprungligen på den kungliga värdigheten, medansköldhållarna, de två lejonen som står på var sida om skölden, är mer allmänna höghetstecken. Skölden omges normalt också avSerafimerordens kedja, eftersom Serafimerorden är Sveriges förnämstastatsorden.
Ett heraldiskt vapen beskrivs med enblasonering, en kortterminologisk text som anger hur vapnet ska se ut. Olika konstnärer kan tolka vapnet olika inom den ram som blasoneringen ger. Stora riksvapnet blasoneras så här:[2]
| ” | Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ettkors avguld med utböjda armar, samt enhjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen. Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar avsilver, överlagda med ett upprest, med öppen krona kröntlejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor. Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehållerVasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med envase av guld. Andra fältet innehållerätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och tvåkrenelerade torn, allt av silver, däröver enörn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld. Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges avSerafimerordensinsignier. Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld. Det hela omges av en med kunglig krona krönthermelinsfodrad vapenmantel av purpur medfrans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld. Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel. | „ |
| – Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen, 2 § | ||
Karl XIV Johan använde dock aldrig några stjärnor i sitt vapen, varken som furste avPontecorvo eller kung av Sverige och Norge. Dessa stjärnor, senare utlagda såsomKarlavagnen, inkorporerades i mitten av 1800-talet.[5] Karlavagnen blev under denna tid en populär symbol för Sverige främst som en allusion till namnet Karl som hade burits av många kända svenska kungar.[6] IEsaias Tegnérs diktKrigssång för Skånska landtvärnet från 1808 står:
Så länge ännu karlavagnen vältar
de gyllne hjulen omkring Nordens zon,
så länge bergen än ge järn och hjältar,
så länge står det gamla Sveas tron.
 | |||||||||||||||||||||
 Sverigestre kronor |  Bjälboätten |  Ätten Bernadotte | |||||||||||||||||||
 Vasaätten |  Jean Baptiste Bernadottes vapen somfurste avPontecorvo (senare Karl XIV Johan) | ||||||||||||||||||||
 Napoleon |  Pontecorvo | ||||||||||||||||||||
Enligt vissa är den enda yrkesgrupp som bär Stora Riksvapnet utbildadesotare. Dessa ska bära det förgyllt på sina bälten. Sotarna ska ha fått denna tillåtelse avdrottning Kristina efter att ett flertal sotare hjälpt till att släcka en brand påStockholms slott på 1640-talet.[7][8]
Detta stämmer dock inte. ISverige bär utbildade sotare ettheraldiskt vapen på sina bälten, vilket visar Sverigeslilla riksvapen bestående av de tre kronorna i guld mot en rund botten samt tvålejon somsköldhållare. Det varGustav IV Adolf som gav sotarna rätten att bära officersbältesspänne av1802 års modell, det vill säga samma spänne som officerare senare bar underFinska kriget.[9]
.svg)
.svg)
Lilla riksvapnet återger huvudelementen från stora riksvapnet. Det är alltså en enklare variant. Det består av en blå sköld med detre kronorna i guld. Skölden kröns av en kungakrona.
Tidigare ansågs att de tre kronorna troligen kommit till Sverige medAlbrekt av Mecklenburg och använts som rikssymbol första gången i hans sigill 1364. Symboliken med de tre kronorna skulle ha anknutit till Heliga tre konungar (tre vise män) på samma sätt som när de förekommer i bilder som illustrerar medeltida diktverk, till exempelArtursagan. År 1982 gjordes dock en upptäckt i Frankrike som ledde till en omdatering av lilla riksvapnet. I kardinalspalatset iBayonne upptäcktes då nämligen bland en serie kungliga vapen från hela Europa målade år 1336 även de svenska tre kronorna[1]. Då detta vapen härrör redan frånMagnus Erikssons regeringstid har man tolkat de tre kronorna som symboler för de tre riken Magnus periodvis var kung över:Sverige,Norge ochSkåne. De tre kronorna förekom dock redan på 1200-talet (se nedan).
Lilla riksvapnet används av flera olika myndigheter bland annat på uniformen hoscivilanställda vid svenska polismyndigheten[10]. Användningen av lilla riksvapnet i andra än officiella sammanhang finns reglerad i lagar och förordningar. Tillståndsgivande krävs för att få använda riksvapnet i näringsverksamhet och prövas avPatent- och registreringsverket (PRV) som är mycket restriktiva till användandet.[11]
Vapensköld tillkom i början endast levande personer; man kunde då inte tala om ett rikets vapen, utan endast om kungens. Det första svenska kungsvapen vi känner ärKnut Långes (1229–1234), avErikska ätten: tre bjälkar. Ättens siste kungErik Eriksson (död 1250), förde däremot i sinsköld tre gående kröntaleoparder, och detta vapen övertogs av hans systerson och efterträdareValdemar Birgersson av Bjälboätten.
De följande kungarna avBjälboätten (Folkungaätten), Magnus Ladulås, Birger Magnusson och Erik Eriksson förde däremot Bjälboättens släktvapen: i blå sköld ett upprätt krönt gyllene lejon över treginbalkar, silver. Dessa ginbalkar, som från 1500-talet tecknats som strömmar, ingår ännu i vapenskölden. Vapnet har också kommit att utan fog betraktas somGöta rikes vapen; något sådant har i själva verket aldrig funnits.
NärAlbrekt av Mecklenburg blev kung (1364) bortlade han fädernevapnet och satte i stället i sin sköld tre kronor.Drottning Margareta ochErik av Pommern förde i sina sigill en sköld med tre kronor. Underengelbrektsupproret mot Erik av Pommern antog det svenska rådet 1436 ett nytt rikssigill som visarErik den helige, hållande en sköld med tre kronor. Redan 1439 talas om Sveriges tre kronor. KungKarl Knutsson (Bonde)s vapen var en fyrdelad sköld med enhjärtsköld; i hjärtsköldenBondeättens vapen (en båt), i den stora sköldens första och fjärde fält tre kronor och i andra och tredje fältet Bjälbovapnet. Under den korta tid som han var kung i Norge ersattes Bjälbovapnet med det norska yxbärande lejonet.
Underunionskungarna[förtydliga] har Sverige endast ett fält i deras fyrdelta sköld, och i detta fält finns de tre kronorna. Under hela den nya tiden har kungens och rikets sköld alltid varit fyrdelat på samma sätt som Karl Knutssons. Hjärtskölden har varit olika för var regentätt. Vasavapnet var ursprungligen en svartvase i guldfält.Gustav Vasa slog samman sitt fädernevapen med moderns vapen (förEkaätten) så att vapenskölden visar en sköld: styckad i blått, silver och rött (färgernas plats växlande i början) och överlagd av en vase av guld. Vasen fick småningom utseende av en gyllenehalmkärve.
UnderPfalziska huset (1654–1720) hade kungens och rikets sköld som hjärtsköld den pfalziska skölden, fyrdelad, med hjärtsköld: hjärtskölden (Pfalz)svart, med upprätt krönt gyllene lejon (kronan ofta röd), fält 1Bayerns snedrutor, blått och silver, fält 2Jülichs svarta lejon å guld, fält 3Kleves lilla silversköld med de åtta därifrån utspringande gyllene liljestänglarna i rött, fält 4Bergs röda lejon med blå krona i silverfält.
UnderFredrik I av Hessen (1720–1751) var kungens och rikets hjärtsköld det hessiska, en sexdelad sköld med hjärtsköld: hjärtskölden blå med ett upprätt krönt lejon, randat på tvären (fem band silver, fem röda), fält 1Hersfelds röda patriarkkors i silver, fält 2Ziegenhains delade sköld, svart och guld, med ensilverstjärna i det övre svarta fältet, fält 3Katzenellenbogens upprätta krönta röda lejon å guld, fält 4Diez två gående gyllene lejon å rött, fält 5Niddas delade sköld, svart och guld, med två silverstjärnor i det övre svarta fältet, fält 6Schaumburgs lilla, delade sköld, silver och rött, inom ett trekluvet nässelblad, silver, med tre silvernaglar riktade mot sköldens tre hörn, allt detta å rött.
UnderAdolf Fredrik,Gustav III,Gustav IV Adolf ochKarl XIII (1751–1818) var kungens och rikets hjärtsköld det holstein-gottorpska, en femdelad sköld med fyrdelad hjärtsköld, i hjärtskölden fält 1 och 4Oldenburgs två röda bjälkar på guld, fält 2 och 3Delmenhorsts guldkors på blått, i den stora skölden fält 1 Norges krönta yxbärande lejon, guld på rött, fält 2Slesvigs två gående lejon, blått på guld, fält 3Holsteins silvernässelblad med delad sköld (silver och rött) och tresilverspikar, allt på rött, fält 4Stormarns silversvan med gyllene krona om halsen, å rött, fält 5Ditmarskens gylleneryttare med bartsvärd å vitspringare, å rött.
Somfurste avPontecorvo fördeKarl XIV Johan Pontecorvos vapen något förändrat, en bro med två torn, silver på blått, samt däröver i enginstam den franska kejserliga gylleneörnen på blått – ett särskilt tecken för suveräna furstar inom detnapoleonska väldet. Som kung tog han en kluven hjärtsköld, med vasaskölden till höger, sin pontecorvoska sköld till vänster.Oscar I ändrade det pontecorvoska vapnet; delningen i två fält upphörde, örnen förvandlades till en flygande svartkorp, däröver sattesKarlavagnens stjärnor, femuddiga.Oscar II återinförde sköldens delning. Korpen ersattes av den ursprungliga örnen, men denna bibehölls svart.
Genom lagen om rikets vapen 15 maj 1908 blev riksvapnet för första gången lagligen fastställt och skyddat mot godtyckliga förändringar. Härigenom infördes även officiell skillnad mellan stora och lilla riksvapnet; det senare, en blå sköld med tre kronor under kunglig krona, har alltsedan1600-talet ofta förekommit. Beträffande stora riksvapnet gjordes ingen annan ändring, än att hjärtsköldens örn åter blev av guld. Från 1814 till 1905 fann man i kungens och den kungliga familjens vapen även den norska skölden intagen. Den upptog först en tredjedel av vapnet, sedan sinister (heraldiskt vänster) hälft. Kronan över kungens och rikets sköld är sedanErik XIV:s tid sluten. SedanJohan III:s tid förekommer somsköldhållare två krönta gyllene lejon. SedanGustav II Adolfs tid är deras svansar kluvna. När kungens och rikets vapen skall framställas med synnerlig prakt, omges det av envapenmantel, i form av en vid,hermelinsfodradkunglig mantel ipurpur, vars övre mittflik är uppdragen i en kunglig krona och vars övre sidoflikar är uppdragna och omslagna med förgylldaband medtofsar.
Erik XIV begagnade en tid ett så kallat pretentionsvapen: vasaskölden på en fyrdelad sköld, fält 1 tre kronor, fält 2 Bjälboättens vapen, fält 3Norges och fält 4Danmarks vapen. Detta infördes efter att man i Danmark i riksskölden intagit skölden med tre kronor. Om Danmarks rätt att föra svenska vapnet och om betydelsen av de tre kronorna tvistades ivrigt under 1500-talets senare del. Tre kronor ingick fram till 2025 i Danmarks riksvapen och sågs som en historisk symbol för Kalmarunionen.[12]
.png)
_vapen_(i_rikssigillet_1448).png)
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material frånNordisk familjebok,Riksvapnet, 1904–1926.
Wikimedia Commons har media som rörSveriges riksvapen.
| ||||||||
| |||||
