| Lili Ziedner | |
 Lili Ziedner 1929 | |
| Född | Ida Cecilia Maria Ziedner[1] 14 september 1885[1][2] Hedvig Eleonora församling, Stockholm[1][2] |
|---|---|
| Död | 10 februari1939 (53 år) Stockholm |
| Utbildad vid | Dramatens elevskola |
| Aktiva år | 1908–1939 |
| Släktingar | Edvin Ziedner (bror) |
| IMDbSFDb | |
Ida Cecilia Maria "Lili" Ziedner, född14 september1885 iHedvig Eleonora församling,Stockholm, död där10 februari1939,[2] var ensvenskskådespelare ochkomiker.
Ziedner studerade vidDramatens elevskola 1904–1907. Därefter var hon engagerad vidVasateatern ochFolkan. Hennes mest aktiva period var1921–1936 och under denna tid var hon länge engagerad somrevyaktris avKarl Gerhard. Hon filmdebuterade1913 iMauritz StillersMannekängen, som dock aldrig blev klar, varför hennes nästa film från samma år,Den moderna suffragetten, blev hennes första som gick upp på biografen. Efter detta gjorde hon drygt 20 filmroller. År 1930 publicerades hennes självbiografiI lögn och ro.
Lili Ziedner var dotter till Thor Edvin Anders Ziedner, bland annat skribent förDagens Nyheter, och Ida Kristina Johansdotter. Hon hade fyra syskon, däribland kapellmästaren och kompositörenEdvin Ziedner och systern Sigrid (Karin), som var musiklärare.[3]
Lili Ziedner utbildade sig vid Dramatens elevskola 1904–1907[4], arbetade en tid som korrekturläsare påDagens Nyheter och fick engagemang 1909 hos teaterdirektörenAlbert Ranft påVasateatern.[4] År 1912 var hon del av en föreställning ledd avJenny Tschernichin-Larsson med unga skådespelare, som turnerade i Norden.[5] Under ett av dessa gästspel påApolloteatern iHelsingfors upptäcktes hon avMauritz Stiller, som då arbetade vidSvenska Teatern. Detta ledde till att hon medverkade i några av Stillers första filmer, där baraDen moderna suffragetten från 1913, som hon själv skrev[6], helt fullbordades. Filmen är idag försvunnen, men recenserades bland annat iUpsala Nya Tidning som ett "fyndigt och muntert gyckel med suffragettrörelsen".[3]
Sitt stora genombrott fick Ziedner 1916–1918 som konferencier iCabaret Läderlappen, där hon också gjorde sin populära rollfigur Hansy Petra. Den 15 juni 1919 hade hennes egnaLili's cabaret premiär på Röda kafeet vidHasselbacken, med scenografi avEinar Nerman[7] Våren 1920 verkade hon som konferencier påFenixpalatset i Stockholm för en revy med bland andraCarl Alstrup,Karl Gerhard,Rolf Hansen ochStella Kjerulf.[8] Detta ledde till hennes långa samarbete med Karl Gerhard, som inleddes hösten 1920 med Sverigeturnén avrevynVar så god det är serverat.[9] Fram till 1931 arbetade hon sedan i hans ensemble och blev en av Karl Gerhards främsta komiska stjärnor, både som revyskådespelare – ofta i rollen som oförskämd satkärring – men även fortsättningsvis som uppskattad improvisatör när hon fick vända sig direkt till publiken med sin slipade satir och rappa repliker.[3]
På 1930-talet arbetade hon allt mindre med Karl Gerhard men ingick i revyer och kabaréer med bland andraGösta Ekman,Tollie Zellman,Thor Modéen,Ulla Billquist ochSickan Carlsson. År 1934 skapadeBjörn Hodell den turnerande revynLyckliga Sverige skriven avKar de Mumma, där Lili Ziedner var ett av huvudnamnen, tillsammans medEdvard Persson, Sickan Karlsson ochÅke Söderblom. Revyn hade premiär i Göteborg den 20 oktober påFolkteatern.[10] År 1938 gjorde hon ett uppmärksammat gästspel i teaterföreställningenKvinnorna i regi avRune Carlsten påDramaten.
Det mesta av Lili Ziedners scenkonst är numera försvunnet, inklusive många av hennes filmframträdanden. Hon gjorde ett par roller i filmer som fick rejäl skandalstatus. Den första är den försvunnaCirkus Bimbini från 1923 som hör till 1920-talets mest utskällda filmer.[3] Den andra skandalfilmen varPensionat Paradiset från 1937, där Ziedners rollkaraktär fröken Cronblom anknyter till många av de karaktärer hon tidigare spelat på revyscenen.[3]
Vid Zideners bortgång skrevBrita von Horn att Lili Ziedner, som glatt hela Norden med sin genialt festliga humor, sin slagfärdighet och sina yverborna infall, i likhet med alla stora komiker inte var en lycklig människa. På botten låg det mörka allvaret och ruvade. För de som räknade sig som hennes vänner kunde hon lyfta på sin oförlikneliga clownmask, och blotta ett ensamt hjärta vars oförställda kamp kunde fylla en med ömhet. Till detta bidrog också ett alkoholmissbruk, som troligen ledde till hennes för tidiga död ilevercirros.[3] Zidener är begravd påNorra begravningsplatsen iStockholm.[11]
| År | Produktion | Teater |
|---|---|---|
| 1933 | Kanske en revy Lili Ziedner | Vasateatern |
|