Levern ärmänniskokroppens störstakörtel och det näst största organet efterhuden. Den väger mellan 1 200 och 1 500 gram.
Levern bryter nersockerartenfruktos tillglukos och andramonosackarider; de senare efter omvandling till glukos. Glukosen lagras i levern som en lätt rörlig energireserv, i form avglykogen. Glykogen lagras även imuskler. Levern har specifikaenzymer som kan bilda glykogen från glukos. Den kan också lagra glukos för att tillgodose energibehovet i omkring 12 timmar.
Förutom glykogen lagras ävenproteiner, vissafetter,mineral ochvitaminer (till exempelvitamin A ochB12 som kan lagras för flera års behov). Dessa ämnen kan antingen förbrännas i levercellen eller avges i blodet i obunden form (till exempel glukos), eller bundet till en bärare (till exempeltriglycerider bundna tilllipoproteinkomplex (kolesterteroler). Levern omvandlar vitaminer ochhormoner (till exempeltyroxin) till mera aktiva former.
Levern producerargalla som lagras igallblåsan för vidare transport ut itolvfingertarmen. Gallan höjerpH-värdet och hjälper till vidmatspjälkningen av främst fetter. Vissa andra nedbrytningsprodukter som bildas i levern utsöndras via gallan (ut medavföringen). Till exempelhemoglobinet från nedbrytningen av uttjänta erytrocyter imjälten och som transporterats från denna viaportvenen,vena portae. Den slutprodukt som fås av denna nedbrytningsprocess kallasbilirubin som ger både avföringen ochurinen dess färg. Bilirubin utsöndras från levern med gallan.
Levern tar också hand om de flesta gifter som kan förekomma i blodet, till exempeletanol ochläkemedel, samt hormoner ochkalcium som normalt ska renas där. Där metaboliseras många av gifterna till andra ämnen.Metaboliterna och gifterna kan antingen följa gallan ut ur kroppen genom avföringen, eller – vilket oftast sker – återupptas av blodet och sedan hamna injurarna som rensar bort gifter ochmetaboliter vilka då utsöndras ur kroppen medurinen. De gifter som inte levern lyckas bryta ner till overksamma ämnen kommer att finnas kvar i kroppen tills njurarna kan ta hand om dem, varigenom giftets effekt förlängs.[1][2]
Levern syntetiserar även protein somalbumin och andraplasmaproteiner,glukos,kolesterol ochfettsyror. Plasmaproteiner är viktiga för blodets förmåga attkoagulera. Vid brist påaminosyror kan inte levern skapa plasmaproteiner, vilket kommer att leda till att vatten diffunderar ut i vävnaden omkring blodkärlen. Detta leder till att det kommer att bildasödem. Denna sjukdom kallaskwashiorkor. Den ses nästan uteslutande hos barn i fattiga delar av Afrika. Barn behöver mycket proteiner och eftersom det kan råda brist på mat får de då inte i sig deessentiella aminosyror som kroppen behöver.
En vuxen människas lever väger omkring 1,5 kg. Levern är placerad på höger sida högst upp ibuken precis under revbenen och övermagsäcken som ligger till vänster. Levern brukar delas in i fyralober; den högra (lobus dexter) och den vänstra (lobus sinister) syns på framsidan medan lobus caudatus och lobus quadratus är synliga på baksidan (tillsammans med höger och vänster lober). Loberna separeras av det skärformade ligamentet (lig. falciforme hepatis). På baksidan finner man även hilus där kärlen entrar/lämnar levern; bland annat finner man arteria hepatica (syrerikt och näringsfattigt blod), vena portae (syrefattigt och näringsrikt blod) och vv. hepaticae (syrefattigt blod som tömmer sig i vena cava inferior). På baksidan finns ävengallblåsan (vesica felleae) som är förvaringsplats åt gallan (notera att levern producerar den galla som kommer hit). Gallan tömmer sig via ductus cysticus till ductus choledochus som i sin tur mynnar iduodenums (tolvfingertarmen) papilla vateri tillsammans med ductus pancreaticus (frånbukspottkörteln). Gallans utsöndring påverkas av olika faktorer som till exempel CCK (cholecystokinin) vilket utsöndras av enterocyterna (tarmceller) när framförallt fettrik mat kommer till duodenum. CCK inhiberar även ventrikeln (magsäcken) från att fortsätta tömma. Gallans uppgift är att finfördela fettet till mindre droppar så att pankreassaftenslipas (fettnedbrytande enzym) lättare kan komma åt. Gallan innehåller gallsalter,kolesterol och gallpigmentet bilirubin som ger gallan dess gröna färg. Bilirubin bildas från nerbrutna röda blodkroppar (erytrocyter) och ger också avföringen dess brunaktiga färg.
Levern förses med blod frånportvenen som kommer direkt fråntarmarna med näringsriktblod, vilket står för 75 procent av inflödet. Portvenen förgrenar sig i levern till mindre kärl som kallas förvenoler; dessa dräneras i hålrum vid namnsinusoider.
Det övriga blodflödet kommer frånleverartären som försörjer lever och gallblåsan medsyresatt blod. Leverartären förgrenar sig i levern tillarterioler som även de dräneras i sinusoiderna. Blodet inne i sinusoiderna är dels i kontakt med så kalladekupfferceller men framförallt med levercellerna,hepatocyterna. Hepatocyterna renar blodet från skadliga ämnen (sexenobiotika). Kupfferceller är en form avmakrofager, det vill säga immunceller, som avlägsnarbakterier ochviruspartiklar från cirkulationen.
Alla sinuisoider dräneras sedan i vener som går ihop till den stora levervenen som lämnar organet.
