Under lång tid styrdes Lettland, i likhet medEstland ochLitauen, av främmande regimer. I mer än1 000 år hadetyskar,polacker,svenskar och slutligenryssar makten i området, som först på 1800-talet började kallas Lettland. I kölvattnet avoktoberrevolutionen 1917 förlorade den ryska regimen greppet över området och Lettland blev för första gången i historien självständigt. Republiken Lettland bildades 1918 och fanns i praktiken kvar till 1940, då landet, mot sin vilja, inkorporerades medSovjetunionen. 1941 invaderades Lettland avTyskland och styrdes fram till 1944 av den tyska nazistregimen. Därefter tog Sovjetunionen tillbaka landet och det blev under benämningenLettiska Socialistiska Sovjetrepubliken, (Lettiska SSR) en del av Sovjetunionen.
År 1991 blev landet åter självständigt. Det är idag en parlamentariskdemokrati med flerpartisystem.Parlamentet, som utserlandets president, väljs i direkta proportionella val. Sedan självständigheten är detkommunistiska partiet förbjudet.
Landet är till största delen flackt, bara i öster förekommer kullandskap, och stora områden utgörs av torvmossar och kärr. Cirka 40 % av landet består av hedar och skogsområden, främstblandskog.Jordbruket bedrivs huvudsakligen på små gårdar. De viktigaste grenarna är mjölkproduktion och boskapsskötsel, medan spannmål och grönsaker bara odlas i begränsade kvantiteter. Av tradition ärskogsbruk ochfiske viktiga näringar i Lettland.
Lettland har största andelen tung industri i Baltikum. Eftersom landet har stor brist på mineraltillgångar måste råvarorna till industrin för elektriska apparater, skeppsbygge, motorfordon och järnvägsvagnar, importeras.
När det gäller energiförsörjningen är landet starkt beroende avRyssland, som transiterar en stor del av sin export avpetroleum ochnaturgas via hamnen iVentspils. Utsläpp från industrin har skapat stora miljöproblem.
Misshushållning och finansskandaler orsakade 1995 en tillbakagång i den lettiska ekonomin. Trots stora inkomstskillnader har befolkningen en relativt hög levnadsstandard med ettHuman Development Index på 0,863 vilket placerar dem på 39:e plats i världen enligt 2021 års siffror.[7]
Precis som i grannländerna Estland och Litauen växte en självständighetsrörelse fram under 1800-talet som ville se ett fritt Lettland. Den 18 november 1918 utropade sig Lettland självständigt från Ryssland och fick sin frihet den 11 augusti 1920.
Den 17 juni 1940 införlivades landet medSovjetunionen. 1941 intog tyska trupper Lettland innan Sovjetunionen 1944 tog tillbaka Lettland och åter gjorde det till en del av Sovjetunionen.
Ett nyvalt "högsta sovjet" (parlament) antog 4 maj 1990 ensjälvständighetsförklaring, som skulle träda i kraft efter en övergångsperiod, och den 3 mars 1991 hölls en folkomröstning som stödde detta. Makthavarna i Moskva menade att processen var olaglig. Efter kuppen mot Gorbatjov 19 augusti 1991, utropades självständigheten den 21 augusti 1991 och erkändes av Sovjetunionen den 6 september 1991. Lettland har efter det vänt sig västerut. Den 1 maj 2004 blev Lettland medlem iEuropeiska unionen. Den4 maj (1990) firas som självständighetsdagen och18 november (1918) som republikens dag.
Lettland ligger främst mellan latituderna 55° och 58° N med ett litet område norr om 58°, och longituderna 21° och 29° Ö med ett litet område väster om 21°.
Lettiskt landskap sett från utsiktstornet på bergetGaiziņkalns, landets högsta punkt.
Lettland är ett låglänt land med mjukt böljande landskap som höjer sig mot öster. De högsta höjderna finns iVidzemehöjderna, därGaizinkalns når 311 meter över havet.Latgalehöjderna i sydost ochKurzemehöjderna i sydväst är också framträdande områden, präglade av moränkullar och sjöar.Rigaslätten, en tidigare issjöbotten, består av myrmarker och bördig jord i söder. Landets floder, somDaugava,Gauja och Venta, mynnar iÖstersjön, och bland sjöarna utmärker sigLubāns som den största.[9]
Lettland har ett varierande klimat, med maritim påverkan i väster och ett mer kontinentalt klimat i de östra delarna. Årsnederbörden varierar mellan 600 mm i lågländerna och upp till 800 mm i högre områden. Somrarna är milda med en medeltemperatur på 17 °C i juni, medan vintrarna kan vara kalla, särskilt i inlandet där temperaturen kan sjunka till −7 °C. Luftfuktigheten är hög, och molnighet är vanligt förekommande.[9]
Skogar täcker nästan hälften av Lettlands yta och domineras av tall, gran och björk. Myrmarker utgör 10 procent av landets areal. Kusten består främst av sandstränder och sanddyner. Djurlivet är rikt och inkluderar varg, lo, älg och visent. Bland fåglarna märks svart stork, havsörn ochkornknarr. Floder och sjöar är hem för arter som lax och flodkräfta.[9]
Omkring 18 procent av Lettlands yta är skyddad natur. Fyra nationalparker –Gauja,Slītere,Ķemeri ochRāzna – samt hundratals naturreservat bevarar landets unika ekosystem. Vid fågelsjön Pape och andra våtmarker skyddas flyttfåglar och arter som trollfladdermus och rördrom. Slītere är känt för sina sälkolonier och ovanliga arter som kärrsköldpadda och smedbock. Lettland har också viktiga häckningsområden för både fåglar och fladdermöss, vilket understryker dess biologiska mångfald.[9]
Lettland är enrepublik varskonstitution från 1991 bygger på konstitutionen från 1922. Landets parlament,Saeiman, består av 100 ledamöter som väljs i direkta val vart fjärde år. Presidenten väljs av parlamentet och utser sedan en premiärminister vars regering måste godkännas genom en omröstning iSaeiman.
Landet höll en folkomröstning den 20 september 2003 om inträde tillEuropeiska unionen. 66,9 procent av väljarna röstade för förslaget och Lettland blev en fullvärdig medlem i EU första maj 2004. Lettland är medlem iNato sedan den 29 mars 2004.
Lettlands näringsliv har genomgått stora förändringar under de senaste decennierna, från sovjetisk centralstyrning till marknadsekonomi. Ekonomin drabbades hårt av den globala finanskrisen, men landet har återhämtat sig med hjälp av internationella stödprogram. Trots framstegen kämpar Lettland med utmaningar som hög arbetslöshet och emigration av utbildad arbetskraft.[11]
Jordbruket spelar en viktig roll i Lettlands ekonomi, även om naturliga odlingsförhållanden är måttliga. Ungefär en tredjedel av landets yta används för jordbruk, där spannmål, potatis och grönsaker dominerar. Djurskötsel står för knappt hälften av produktionen och fokuserar på fläsk, nötkött och mjölk. Efter självständigheten privatiserades jordbruken, vilket ledde till en betydande minskning av produktionsvolymen och förändrade jordbrukets struktur.
Skogsbruket är en av Lettlands viktigaste sektorer och täcker cirka hälften av landets yta. Avverkningarna används huvudsakligen för timmer, massaved och möbeltillverkning, vilket också utgör en betydande del av exporten. Fiske har däremot minskat i betydelse på grund av miljöproblem och utfiskning. Det mesta av fångsten sker idag utanför Östersjön, medan kustfisket huvudsakligen försörjer lokalbefolkningen.[11]
Lettland har begränsade naturresurser och är beroende av import för de flesta råvaror och energibehov. Landet har små förekomster av dolomit, kalksten och sand. Energimixen domineras av ved, importerad olja och naturgas. Elproduktionen täcks till stor del av vattenkraft från Daugava-floden, medan resterande energi genereras från fossila bränslen och biobränslen. Lettland har investerat i att minska sitt beroende av rysk energi genom att utöka samarbeten med andra EU-länder.[11]
Industrin i Lettland präglas av både modernisering och historiska influenser från sovjettiden. Produktionen omfattar livsmedel, trävaror, metallprodukter och elektronik. Skogsprodukter och träförädling är fortsatt dominerande i exporten. Efter den globala finanskrisen minskade industrins produktionsvolym men återhämtade sig snabbt med hjälp av kostnadsanpassningar och ökad konkurrenskraft på den internationella marknaden.[11]
Tjänstesektorn och turismen är växande delar av ekonomin. Riga, med sin välbevarade medeltida stadskärna och berömda jugendarkitektur, lockar många besökare. Andra populära resmål inkluderar rekreationsorten Jūrmala, Gauja nationalpark och historiska slott som Rundāle. Lettlands kultur och natur, särskilt under midsommarfirandet, bidrar till dess attraktionskraft som turistdestination.[11]
Lettlands handel är starkt inriktad mot EU, där de främsta exportpartnerna är Litauen, Estland och Sverige. Viktiga exportvaror är trä, metallprodukter, maskiner och livsmedel. Importen består främst av maskiner, elutrustning och mineralprodukter. Lettland har länge haft ett handelsunderskott, men finanskrisen bidrog till att minska importens dominans över exporten. Sverige är en av de största investerarna i Lettlands ekonomi, särskilt inom bank- och telekomsektorn.[11]
Lettlands strategiska läge har gjort landet till en central knutpunkt för handel, både i öst-västlig och nord-sydlig riktning. Transportinfrastrukturen, som expanderade under sovjettiden, används idag för ökande godstransporter från Ryssland, före detta Sovjetrepubliker och Fjärran östern via Lettland till Västeuropa och USA. Transitsektorn är därmed en av de mest betydelsefulla delarna av Lettlands ekonomi och ansvarar för cirka 90 procent av godsflödet i landets hamnar och 75 procent på järnvägen.
De mest betydelsefulla hamnarna är Riga, Liepāja och Ventspils. Ventspils var tidigare en viktig knutpunkt för en fjärdedel av Sovjetunionens oljeexport. Efter självständigheten 1991 fortsatte en stor del av Rysslands oljeexport via Ventspils, men 2003 stängdes oljeledningen, och numera transporteras olja främst med järnväg.
Järnvägssystemet, som i huvudsak sträcker sig i öst-västlig riktning, behöver moderniseras och anpassas till den västeuropeiska spårbredden. För transporter i nord-sydlig riktning används huvudsakligen landsvägar. Den förbättrade huvudvägen Via Baltica, som går från Tallinn genom Riga och vidare till Polen, är ett viktigt projekt som finansierats med EU-medel.
Efter Lettlands inträde i EU 2004 har Rigas internationella flygplats utvecklats till en viktig knutpunkt för flygtrafik mellan östra och västra Europa. Flygbolaget Air Baltic erbjuder ett omfattande nätverk med cirka 40 destinationer.[12]
Den senastefolkräkningen hölls den 1 mars 2011 och då uppgick den folkbokförda (de jure) befolkningen i Lettland till 2 070 371 invånare, varav 946 102 män och 1 124 269 kvinnor.[3] Efter andra världskriget hade folkräkningar tidigare hållits 2000, 1989, 1979, 1970 och 1959.[13] Invånartalet i Lettland uppskattades i juli 2016 avThe World Factbook till 1 965 686 invånare,[14] av Förenta nationerna (befolkning den 1 juli 2016) till 1 956 000,[15] avInternationella valutafonden till 1 959 000 invånare (för år 2017)[5] samt avVärldsbanken (juli 2016) till 1 960 424 invånare.[16] Den 1 januari 2017 uppgick den folkbokförda befolkningen i landet till 1 950 116 enligtCentrālā statistikas pārvaldes, Lettlands statistiska centralbyrå.[4]
Lettiska är Lettlands officiella språk men flera minoritetsspråk förekommer. Bland de större återfinns bland annatryska,belarisiska,ukrainska ochpolska. Cirka 20 % av befolkningen är så kallade "icke-medborgare", huvudsakligen rysktalande som saknar rösträtt[19]
Basket är precis som i grannländerna en av de stora sporterna. Ett av Europas bästa basketlag på damsidan ärTTT Riga med en av de mest framgångsrika spelarna genom tidernaUljana Semjonova.Lettlands herrlandslag i fotboll deltog iEM i fotboll iPortugal 2004 och landets storlag är Riga-lagetFK Skonto. I ishockey har man en stark tradition och man har kontinuerligt deltagit i ishockey-VM. De lettiska ishockeyfansen har blivit kända för sitt starka engagemang och publikstöd. På klubblagsnivå ärDinamo Riga, som spelar i proffsliganKHL det klart dominerande laget.
1Monaco,San Marino ochVatikanstaten har öppna gränser mot Schengenområdet.2Färöarna ochGrönland omfattas ej, men har öppna gränser mot Schengenområdet genom dennordiska passunionen.3 Områden utanför Europa omfattas ej.4Svalbard omfattas ej.5 Gränskontroller kvarstår tillfälligt vid Bulgariens och Rumäniens inre landgränser.
