Lesotho, formelltKonungariket Lesotho[1] (kolonialt namn:Basutoland), är enmonarki i södraAfrika. Landet är enenklav till, och alltså på alla sidor omgivet av,Sydafrika och ett av de minsta länderna i Afrika. Lesotho är bergigt, och är ett av världens ekonomiskt minst utvecklade länder, med begränsade resurser och ett starkt beroende av Sydafrika. Omkring en fjärdedel av den yrkesarbetande befolkningen arbetar i Sydafrika, många i gruvorna.
Lesotho var tidigare den brittiska besittningenBasutoland, och enades till ett kungarike omkring 1820 avMoshoeshoe I. Då befolkningen kände sig hotad avboerna iOranjefristaten valde landet 1868 att bli ett brittisktprotektorat. Från 1871 till 1884 var det inlemmat iKapprovinsen, och blev därefter återigen ett eget protektorat. Landet blev självständigt 1966, medMoshoeshoe II som kung. Vid dennes död 1996 blev hans son insatt som kungLetsie III.
Det finns lite dokumenterat om Lesothos historia före 1800-talet. Platsen har bebotts avsan-folk vilka har lämnat efter sig grottmålningar på flera ställen. Zulufolkens våldsamma och framgångsrika expansion underShaka Zulu på 1820-talet ledde till att många byar splittrades och människor flydde. Lesothos förste kung,Moshoeshoe I, lyckades organisera ett motstånd på en naturlig fästning, berget Thaba Bosiu ("Nattens berg"). Även om Moshoeshoe kunde hålla zuluerna stången så fick han även försvara sig mot de boer som vandrade in från Kapprovinsen. Boerna lyckades annektera den största delen av de bördiga lågländerna innan Moshoeshoe lyckades få den brittiska kronans beskydd 1868.[7] Efter Moshoeshoe I:s död 1870 införlivades området med Kapkolonin. 1884 blev Lesotho kronkoloni som det brittiska protektoratet Basutoland.[8] Basutoland bytte namn till Kungadömet Lesotho vid självständigheten frånStorbritannien 1966. KungMoshoeshoe II av Lesotho fick gå i exil 1990. Under exilen till 1995usurperade hans son, nuvarande kungLetsie III, tronen. År 1993 återupprättades en konstitutionell regering efter 23 års militärstyre. År 1998 hölls ett omtvistat val som följdes av våldsamma protester och militärt uppror, vilket ledde till att Sydafrika ingrep i en kort men blodig militär invasion. Efter detta har konstitutionen reformerats och det politiska läget har stabiliserats. År 2002 hölls fredliga val till parlamentet.[9]
Lesotho utgör en enklav i den sydöstra delen av Sydafrika. Lesotho är det land vars lägsta punkt är högst i världen; det ligger i sin helhet över 1 400 meter över havet.[2][10] Berggrunden består avkarroo-sandsten med ett överliggande horisontellt lager av karroo-lava.[11]
De östra två tredjedelarna av landet omfattar den högsta delen avDrakensbergen, på östsidan av den sydafrikanska platån. Det högsta berget ärThabana Ntlenyana med 3 482 meter över havet. I väst ligger en 60-100 km bred platå, cirka 1 700 meter över havet, som utgör en fortsättning av den högliggande platån iFristatsprovinsen i Sydafrika.Oranjefloden och dess källor har i väst skurit djupa dalgångar och skapat ett genomskuret landskap.[11] Den lägsta punkten ligger där floderna Oranje ochMakhaleng flyter samman, 1 400 meter över havet. Den odlingsbara ytan i landet är omkring 10 %, och större delen av landet är högland.[2]
Lesotho är enparlamentariskkonstitutionell monarki ochenhetsstat. Monarkens, sedan 1996 kungLetsie III, uppgifter har dock övergått till att bli allt mer symboliska.Landets parlament består avtvå kamrar:Senaten har 33 platser vars ledamöter har en mandatperiod på fem år. Av dessa upptas 22 av platserna av traditionella hövdingar och elva nomineras av kungen efter rådgivning avThe Council of State, en grupp bestående av nyckelfigurer från regeringen samt ämbetsmän. Tillnationalförsamlingen väljs ledamöterna genom val till en mandatperiod på fem år. Nationalförsamlingen består av 120 ledamöter, varav 80 väljs i majoritetsval ienmansvalkretsar och 40 väljs iproportionella val.Regering utses avpartiledaren till det parti som fått majoriteten av rösterna. Vid valet till parlamentet 2007 uppgick valdeltagandet till 72 % av de registrerade väljarna.[12][2] Vidvalet 2015 valdesPakalitha Mosisili till Lesothos premiärminister.[2] Efter parlamentsvalet2017, som hölls i förtid på grund av en misstroendeförklaring mot Mosisili, blevTom Thabane premiärminister.
Regeringschefen ärlandets premiärminister. Ledaren av majoritetspartiet eller majoritetskoalitionen i nationalförsamlingen blir automatiskt premiärminister.
Ungefär tre fjärdedelar av Lesothos befolkning bor på landsbygden och sysselsätts av jordbruk och boskapsskötsel, men landet producerar endast 20 % av maten som befolkningen kräver. Lesotho har ett handelsunderskott därexporten (851,6 miljonerUSD) utgör en liten del jämfört medimporten (1,688 miljarder USD).[2]
Lesothos är beroende av Sydafrika för mycket av dess ekonomiska aktivitet och Lesotho importerar bland annat 90 % av konsumerade varor från Sydafrika. Hushåll i landet är till stor del beroende avremittans från medborgare som arbetar i Sydafrika inom gruvbranschen, jordbruk samt somhushållsarbetare. Inkomsterna från tullavgifter genomSouthern Africa Customs Union uppgick år 2014 till 44 % av regeringens inkomster. Sydafrika betalar också royalties för att bruka vatten från dammar i Lesotho.[2]
Inkomstskillnaderna i landet är stora och 2010 beräknades 57,1 % av befolkningen ligga underfattigdomsgränsen.[2]
Man har även viss turism, bland annat en skidanläggning.[14]
Omkring 70 % av Lesothos befolkning livnär sig av lantbruk, i huvudsakdjurhållning ochsjälvförsörjning. Landet är dåligt ägnat åt jordbruk; bara 10 % av arealen är odlingsbar, och ytterligare 66 % är lämplig som betesmark.Majs,vete,durra ochbaljväxter är viktiga jordbruksartiklar; under år med överskott exporteras vete till Sydafrika. Från djurhållningen produceras fårull ochmohair för export, och ävenboskap exporteras. Lantbruket stod 2003 för cirka en femtedel av de samlade exportintäkterna och för 14 % avBNI. Bristen på jord och den intensiva användningen av betesmarker har lett till allvarligaerosionsskador.[15]
Många lesothier flyttar in till storstäder på grund av att jordbruket inte räcker till för försörjning för hela befolkningen längre.
Naturtillgångar i landet är vatten, odlingsbar mark samt en mindre mängddiamant och andra mineraler. Vatten säljs från de stora dammarna, Mohale Dam och Katze Dam.[2]
Lesotho har få mineralförekomster, mendiamanter utvanns iLetseng-la-Terai-gruvan till 1982, då den stängdes. Diamantutvinning i mindre skala påbörjades 1999. Landets viktigaste resurs näst arbetskraften är vatten, som bland annat exporteras – dels som vatten, dels som elektricitet – till Sydafrika. Ett storstilat byggprojekt,Lesotho Highlands Water Project, ska förse delar av Sydafrika med vatten genom rörledningar. Den första fasen färdigställdes 1997, och hela projektet planeras stå klart 2017.[uppföljning saknas] 2004 lanseradesLesotho Lowlands Water Supply Scheme för att försörja den lokala marknaden, särskilt industri och jordbruk i och runt huvudstaden Maseru, med vatten och kraft.[16]
Lesotho har inte haft mycket industri, men tack vare en fördelaktig tillgång till den amerikanska marknaden utvecklades en omfattandetextilindustri (inklusive produktion av skodon) tidigt på 2000-talet. Denna blev en betydande faktor i landets ekonomiska utveckling, både i fråga om sysselsättning och som källa till exportintäkter; år 2004 var sektorn landets största arbetsgivare.Thetsane Industrial Area upprättades av myndigheterna 2001 för att dra till sig investeringar från utlandet, och 2003 öppnadesMohalés Hoek Industrial Estate för att samla nyetableringar, särskilt inom textilsektorn.[17]
Lesotho är ett bergigt land, och många samhällen är inte knutna till vägnätet även om detta i betydlig utsträckning har byggts ut, och de flesta dalarna är sammanknutna med enkla småvägar. Det samlade vägnätet var 2004 på cirka 6 000 kilometer, inklusive enkla vägar som bara lämpar sig förfyrhjulsdrivna fordon.[18] Landet har skrivit under 1949 årsGenèvekonventionerna ochKonvention om vägtrafik (1968 års Wienkonvention) och accepterar därför internationella körkort som är 1- eller 3-åriga.[19]
Lesotho är knutet till det sydafrikanska järnvägsnätet genom en två kilometer lång sidogren från huvudstaden Maseru tillMarseilles. Kommunikationslinjerna till Sydafrika är avgörande för Lesotho, som ligger långt från havet. På grund av otillgängligheten spelar småflygplan en viktig roll i kommunikationerna, och det finns flera småflygplatser med reguljär trafik och ännu fler flygfält. Maseru har en internationell flygplats, Thota-Moli.[18]
År 2015 uppgick läs- och skrivkunnigheten bland personer över 15 år till 79,4 %. Det fanns dock skillnader mellan könen, där 70,1 % av männen och 88,3 % av kvinnorna kunde läsa och skriva.[2]
Befolkningen hör nästan i sin helhet tillsotho (basotho), som är ettbantutalande folk. 75 procent bor i små byar på smala remsor av lägre land nedanför bergen, men överbefolkning tvingar många att flytta upp på platåerna eller att söka arbete i Sydafrika.[20]
År 2014 led 11,9 procent av den vuxna befolkningen i Lesotho av fetma, medan 10,3 procent av barn under fem års ålder var underviktiga. Mödradödligheten i landet uppgick till 487 dödsfall per 100 000 födslar år 2015.[2]
Den senastefolkräkningen hölls den 13 april 2006 och då uppgick antalet folkbokförda (de jure) invånare till 1 876 633, varav 912 798 män och 963 835 kvinnor. Folkräkningar hade tidigare hållits 1996, 1986, 1976 och 1966.[3][22] Den faktiska befintliga (de facto) befolkningen i Lesotho uppgick till 1 741 406 invånare i folkräkningen 2006, varav 818 379 män och 923 027 kvinnor.[23] Invånartalet i Lesotho uppskattades i juli 2016 avThe World Factbook till 1 953 070 invånare,[2] medan Förenta nationerna uppskattade befolkningen 1 juli 2016 till 2 160 000.[4] Vid folkräkningstillfället 2006 befann sig 118 898 av den folkbokförda befolkningen utomlands, varav 118 543 (99,7 %) befann sig i Sydafrika.[3]
Lesotho har mycket få tidningar, för tillfället inga dagstidningar men däremot flera små veckotidningar. Utgivare är informationsdepartementet och olika kyrkosamfund. Tidningarna är på sesotho eller engelska. Det statligaLesotho National Broadcasting Service sänder radio- och tv-program på sesotho och engelska sedan 1964 respektive 1988.[24]
Liksom på andra platser i södra Afrika har man även i Lesotho funnitklippmålningar frånförhistorisk tid, samt även från nyare tid, utförda avsanfolket. Bostadshusen har samma prägel som i Sydafrika,Botswana ochZimbabwe. Ofta är ytterväggarna målade i geometriska mönster i jordfärger, utfört av kvinnorna. Denna typen av kvinnokonst utvecklas ännu, och under de senaste decennierna har man även producerat bildvävnader och textilkonst för export.[25]
Lesotho skiljer sig från andra länder i Afrika i det att man tidigt utvecklade en modern litteratur på landets inhemska språk, sesotho. Landets första tryckeri grundades 1841 av missionärer, ochBibeln utkom på sesotho 1878. En av de tidigaste betydande sesothoförfattarna, och Lesothos mest kände författare genom tiderna ärThomas Mofolo (1875-1948). Mofolo skrev tre romaner, däriblandChaka (1910, utgiven 1925), omzuluhövdingenShaka. En senare storhet inom lesothisk litteratur varAtwell Sidwell Mopeli-Paulus (1913-1960), som bland annat skrevBlanket Boy's Moon (1953).[26]
.jpg)
.jpg)
