Leonardo Bruni var den främste eleven tillColuccio Salutati och efterträdde denne som kansler1410. Brunis tid som kansler var inte lika farofylld som den varit några år dessförinnan, men präglades ändå av seglivade krig. Hans period var mindre upphöjd än hans föregångare, då först familjenAlbazzi och sedanMedici dominerade Florens. Han efterträddes av Carlo Marsuppini.
Det främsta alstret av Bruni är "Historiarium Florentinarum Libri XII" (Det florentinska folkets historia), som har kallats det första moderna historieverket. Bruni var den förste att strukturera historien med treperiodsystemet:antiken,medeltiden, och modern tid. Termen "medeltid" myntades dock avFlavio Biondo. Indelningen skiljer sig årtalsmässigt från nutida men den begreppsliga grunden för epokindelning används ännu och är ett verk av hans hand. Fastän det troligen inte var Brunis intention, har treperiodssystemt kallats en sekulär historieskrivning, vilket är ytterligare ett skäl till benämningen "modern historia".
Man kan finna spår avPetrarca i periodsystemet. Petrarca hade en generation tidigare skrivit omDen mörka tiden, som innefattade tiden frånRomarrikets fall till hans egen tid. Det var Bruni och hans samtida som menade att de lämnat den mörka tiden bakom sig, och logiskt följde att kalla mellanperioden "medeltiden" (i betydelsen "mittentiden").
Leonardo Bruni verkar även ha myntad uttrycketstudia humanitatis, i betydelsen att studera det genuint mänskliga i motsats tillteologi ochmetafysik. Detta uttryck ligger till grund för termenhumanist.
I egenskap av humanist var Bruni livligt upptagen med att översätta verk avPlaton ochAristoteles. Han användeTacitusHistoriae för att ge tyngd åt sinarepublikanska idéer där han verkade för att de romerska historikerna skulle beaktas avrenässansens politiska tänkare.
Han har även författat biografier överDante och Petrarca, samtCicero och Aristotles.