Lektor (frånlatinetslector, "föreläsare") är en titel förlärare och liknande som internationellt används i starkt varierande betydelse.
I detantika Rom syftade det på en slav som läste högt för sin herre. Vanligtvis är det en form av lärare med en högre titel änadjunkt och en lektor har vanligtvis avlagtdoktorsexamen. Ursprungligen användes ordet främst om lärare vidläroverk ochfolkskoleseminarier. Vissa utlandsfödda universitetslärare gick under benämningen "universitetslektorer", något som förekom vid universiteten iUppsala ochLund men även iKöpenhamn,Berlin,Wien,Warszawa,Prag,London,Paris ochRom.[1]
Numera är titeln vanligast inomhögskola ochuniversitet – högskolelektor respektive universitetslektor – men förekommer även inomgymnasium. En lektor vid ett gymnasium skall ha avlagtlicentiat- ellerdoktorsexamen. Det kan ibland finnas lektorer även inomgrundskola ellerförskola.
InomEvangelisk-lutherska kyrkan i Finland är en lektor en kvinnligteolog som har tjänst inom en församling men som inte ärprästvigd. Kyrkomötet grundade lektorstjänsten för kvinnliga teologer, då det 1963 förkastade förslaget om att införa kvinnor i prästämbetet. Tjänsten är till sin natur en undervisningstjänst. Motsvarande tjänst finns inte inom andra kyrkor.
År 1978 fick lektorerna rätt att predika med tillstånd av kyrkoherden, bistå präster vid nattvardsutdelningen och konfirmera. De kan också förrättasjukkommunion.
Lektorernas speciella ansvarsområden är enligt kyrkoordningen kristen fostran, undervisning ochsjälavård. Dessutom deltar hon i annat församlingsarbete.
Då prästämbetet öppnades för kvinnor 1986 prästvigdes merparten av församlingslektorerna. Samtidigt ändrades deras lektorstjänster till prästtjänster. Det finns fortsättningsvis några tiotals lektorstjänster i församlingarna, men de verkar småningom försvinna.[2]
| ||||||||||||||||||||||||||