Innan dopingskandalen ansågs Lance Armstrong ha varit den ende cyklist som vunnitTour de France sju gånger, mellan åren1999 och2005. Hösten 2012 meddeladeUSADA emellertid att han skulle fråntas alla titlar från 1998 och framåt efter att han valde att inte bestrida USADA:s anklagelser omdopning. Detta beslut fastställdes i oktober 2012 av Internationella cykelförbundet (UCI).[1] De beslutade också att inga nya segrare skulle utses.[2] I början av 2013 erkände Lance Armstrong dopning under en intervju medOprah Winfrey.[3] Han har varken vunnit eller fråntagits några segrar iGiro d'Italia ellerSpanien runt.
Redan som 13-åring vann Lance Armstrongtriathlontävlingen Iron Kids Triathlon och det var också som triatlet som Armstrong började sin idrottskarriär. Armstrong var rankad etta år 1987–1988 års Tri-Fed, senare USA Triathlon, i åldersgruppen under 19.Chann McRae, som senare blev Armstrongs stallkamrat i US Postal Service var rankad som andra man. Efter att ha börjat sin karriär som professionell triatlet som sextonåring valde Armstrong att bli professionell cyklist fem år senare med det amerikanska stallet Motorola. Han körde under större delen av sin karriär på samma sorts sadel, San Marco.
Armstrong stannade hos Motorola till slutet av 1996 då stallet lade ned. Armstrong blev amerikansk amatörmästare1991 och året därpå slutade han på fjortonde plats i sitt förstaOlympiska sommarspel. Ett år senare, 1993, vann han proffsensvärldsmästerskap i linjelopp i ettregnigtOslo.[4] Han blev då den yngste cyklisten genom tiderna att ha vunnit ett världsmästerskap. Under säsongen 1993 blev Lance Armstrong rankad som etta i världen och han vann sammanlagt tio endagslopp och etapplopp. Han tog också sin första etappseger iTour de France det året.
Säsongen 1994 var inte lika vinstrik för Armstrong, men han vann den amerikanska tävlingen Thrift Drug Classic och slutade tvåa i Tour Du Pont. I Europa slutade han tvåa påClásica de San Sebastián ochLiège-Bastogne-Liège. Han vann senare Clásica de San Sebastián under säsongen 1995. Han vann också Tour Du Pont och tog flera segrar i USA och i Europa.
Armstrong låg högt upp på rankinglistorna under1996 och hade precis skrivit på ett lukrativt kontrakt med det franska stalletCofidis för kommande år när han i oktober1996 diagnostiserades medtestikelcancer; cancern hade spridit sig till lungorna, magen och hjärnan. Armstrong fick hjärntumören bortopererad och genomgick även annan behandling.[5]
Lance Armstrong lyckades därefter komma tillbaka till sin proffskarriär starkare än någonsin. Före sin cancerbehandling hade Armstrong vunnit två etapper på Tour de France, den åttonde etappen under 1993 års upplaga och etapp 18 år 1995, en seger som han tillägnade stallkamratenFabio Casartelli, som kraschade och avled under etapp 15. Armstrong körde några etapper på Tour de France 1996, men lämnade tävlingen efter några etapper då han kände sig sjuk.
Armstrongs comeback kom 1998 när han slutade på fjärde plats iSpanien runt. Året efter vann hanTour de France, en seger han fråntogs 13 år senare på grund av dopningskandalen. SchweizarenAlex Zülle cyklade in 7 minuter och 27 sekunder bakom Armstrong. I och med attJan Ullrich ochMarco Pantani inte deltog i tävling på grund av skador och dopningsrykten cyklade Armstrong in som förste man i Tour de France även år2000, en seger han senare fråntogs.
Under säsongen 1999 slutade Lance Armstrong tvåa påAmstel Gold Race bakomMichael Boogerd. Två år senare slutade han på andra plats bakomErik Dekker och 2002 slutade han på fjärde plats i tävlingen närFassa Bortolo, Michele Bartoli och stallkamratenSergej Ivanov visade sig vara för starka för amerikanen. Michael Boogerd slutade trea i loppet.
Jan Ullrich var tillbaka inför Tour de France 2000 efter skadebekymmer och han var ute efter sin andra seger i loppet, liksom Lance Armstrong. Under sex år skulle amerikanen och tysken fortsätta vara rivaler i Grand Tour-sammanhang. Det var Armstrong, som tog hem Tour de France 2000 med 6 minuter och 2 sekunders försprång mot Ullrich. Armstrong vann en etapp under loppet, ett tempolopp. År 2000 gav Armstrong också ut sin första självbiografi,It's Not About the Bike - My Journey Back to Life, som handlar om hans sjukdomstid och hur han kom tillbaka till cykelvärlden som vinnare avTour de France. Hans andra självbiografiEvery Second Counts kom ut 2003 och handlar om hans liv efter cancern och livet som segrare i Tour de France. Efter att Armstrong hade överlevt testikelcancern startade hanLance Armstrong Foundation, som arbetar med forskning mot cancer. Samtidigt som organisationen startade mötte Armstrong sin blivande fru Kristin och tillsammans fick de tre barn. Paret gick skilda vägar under 2003.
Även under säsongen 2001 vann Armstrong över Ullrich i Tour de France. ITour de France 2002 deltog inte Ullrich utan Armstrong vann tävlingen med sju minuter över spanjorenJoseba Beloki.
UnderTour de France 2003, samma år som tävlingen fyllde 100 år, blev Armstrong den femte personen i loppets historia att vinna fem Tour de France och han hamnade i historieböckerna medJacques Anquetil,Eddy Merckx,Bernard Hinault ochMiguel Indurain. Att vinna tävlingen det året visade sig dock inte vara lika lätt som under tidigare år, men efter en hård kamp mot en pånyttföddJan Ullrich samt bland andra Joseba Beloki ochAleksandr Vinokurov fick amerikanen kliva högst upp på pallen vidTriumfbågen som segrare av fem raka Tour de France. 1 minut och 1 sekund var Armstrongs försprång till Ullrich vid målgången iParis.
Armstrong vann även Tour de France 2004, 6 minuter och 19 sekunder framför tyskenAndreas Klöden. Ullrich slutade fyra, ytterligare två minuter och 31 sekunder bakom amerikanen. Armstrong vann fem etapper under tävlingen, plus ett lagtempolopp. Han blev den förste sedanGino Bartali 1948, att vinna tre raka bergsetapper under tävlingen. På etapp 16, ett bergstempolopp uppförAlpe d'Huez, vann amerikanen genom att cykla ikappIvan Basso, som hade startat två minuter före amerikanen. På bergstempoloppet uppförAlpe d'Huez satte han även en av de snabbaste tiderna, som någonsin registrerats uppför stigningen. Han vann etapperna 13 och 15 framför Basso, och på etapp 17 vann han före Klöden. Han vann också etapp 16 och 19 för att kunna slå sitt personliga rekord genom att ta fem etappvinster under samma Tour de France-tävling.
Armstrong vannTour de France 2005, sitt sista, framför italienaren Ivan Basso med fyra minuter och 40 sekunder. Under detta års Tour de France erövrade han den gula ledartröjan på den fjärde etappen, men tappade den under en dag till tyskenJens Voigt. Han bar den senare hela vägen tillParis. Armstrongs stallUS Postal Service vann lagtempoloppet under tävlingen medan Armstrong själv vann etapp 15, trots att han tidigare under etappen hade vurpat i uppförsåkningen när han fastnade i en åskådares väska. Ullrich väntade sportsmannamässigt på Armstrong efter olyckan och Armstrong kunde ta hem etappsegern.[6]
Armstrong lade av som tävlingscyklist efterTour de France 2005, vilket också blev hans sista seger. Han slutade tvåa på det första tempoloppet, etapp 1, efter landsmannenDavid Zabriskie. Det trots att Armstrong hade passerat Jan Ullrich under etappen. Hans stallDiscovery Channel vann lagtempoetappen 2 sekunder föreTeam CSC sedan Team CSC:s David Zabriskie vurpat med den gula ledartröjan på slutet av loppet. Armstrong vann senare det sista tempoloppet och korsade mållinjen på Champs-Élysées som segrare av sju raka segrar i Tour de France. Han vann tävlingen 4 minuter och 40 sekunder före Ivan Basso. Jan Ullrich slutade på tredje plats 6 minuter och 21 sekunder bakom Armstrong. Utöver sina sju raka segrar vann Armstrong 22 individuella etapper, 11 tempolopp och hans stall vann lagtempoetappen vid tre tillfällen.
Lance Armstrong meddelade den24 juli2005 att han skulle avsluta cykelkarriären efter sin sjunde och sista seger i Tour de France. Tidigare samma år hade han vunnit poängtävlingen iCritérium du Dauphiné Libéré.
Armstrong sprang år 2006New York City Marathon på tiden 2.59.36. Året därpå avslutade han samma lopp på tiden 2.46.43.[7]
I september 2008 beslutade sig Armstrong för att återvända till cykelsporten. Hans skäl var för att lyfta fram och därmed väcka folks uppmärksamhet kring sjukdomencancer.[8] Armstrong kontrakterades avAstana Team, som leddes avJohan Bruyneel, Armstrongs lagledare under alla hans segrar iTour de France.[9] Säsongen började i januari när han cykladeTour Down Under i Australien, där han placerade sig som 29:e man i slutställningen.[10]
Armstrong skulle köra 2009 årsGiro d'Italia i maj månad och han började bygga upp sin form, men brötnyckelbenet underVuelta a Castilla y Leóns första etapp och vilket ledde till operation i USA och senare rehabilitering innan han kunde börja tävla igen.[11][12]. Hans första prispallsplacering kom i början av maj när han slutade trea på ett tempolopp under Tour of the Gila bakomLevi Leipheimer ochTom Zirbel. Han slutade också tvåa på etapp 5 och slutade tvåa totalt i tävlingens slutställning.[12]
Armstrong startade i Giro d'Italia men lyckades inte placera sig på prispallen under någon av etapperna eller i slutställningen. I stället valde han att satsa på att göra bra ifrån sig under 2009 årsTour de France där han slutade på en tredje plats. Inför Tour de France tog Armstrong, sedan återkomsten till proffslivet i januari, sin första seger när han vann den amerikanska endagstävlingen Nevada City Classic.
Den21 juli2009 meddelade Armstrong att han skulle delta iTour de France 2010. Armstrong skulle bygga upp ett eget team ochRadioShack blev huvudsponsor för stalletTeam RadioShack. Den 16 februari 2011 meddelade Armstrong officiellt att hans karriär som cyklist är över för gott efter att han avslutat med ett lopp i Australien.
I augusti 2012 fråntogs Armstrong sina Tour de France-titlar efter att ha befunnits skyldig till att ha använt prestationshöjande medel under sin karriär.[13] Den amerikanska antidopningsbyrånUsada meddelade att Armstrong även skulle dömas till livslång avstängning från all idrott.[14][15] Han hade då omgivits av dopingrykten i flera år men fortsatte att förneka alla former av dopning. Men i början av 2013 erkände han under en längre exklusiv intervju medOprah Winfrey.[3] I intervjun erkände han att han varit dopad under samtliga sju upplagor av Tour de France som han vann. Dock så förnekar han dopningsanklagelserna gällande hans Tour de France-deltagande år 2009 och 2010. Enligt USADA är blodproverna Armstrong lämnat 2009 och 2010 helt överensstämmande med blodmanipulering, inklusive EPO-användning, blodtransfusioner eller både och.[16] I dokumentären "The World According to Lance Armstrong"[17] sa advokaten Jeffrey Tillotson att han anser att de bevis han och hans team tagit fram visar att Armstrong använt prestationshöjande preparat ända sedan början av sin karriär.
Lance Armstrong var känd inom idrottsvärlden för sin närmast omänskliga fysik. Man har med hjälp av effektmätning sett att Armstrong under den cirka 40 min långa stigningen uppförAlpe d'Huez år 2004 producerade 6,6-7 W/kg eller cirka 465-500 Watt under bergstempoloppet. De bästa klättringsspecialisterna i Tour de France idag kan normalt prestera cirka 6 W/kg under den tidsintervallen. Detta är en stark indikation att Armstrong troligtvis använde otillåtna prestationshöjande preparat. Han är även känd för att använda sig av en mycket högkadens, pedalvarv per minut, på cirka 100-110, då han körde maximalt. De flesta cyklister väljer ofta cirka 70-80 varv per minut uppför klättringar. Armstrong sas även vara oförmögen att dra på sig stora mängder mjölksyra (laktat) vid maxprestationer. Han hade oftast bara 6–7 mmol/l laktat i blodet efter en maxprestation jämfört med cirka 15–18 mmol/l för en normal elitidrottare.[18]
