| Kvinnliga blicken (engelska:female gaze) |
|---|
 Laura Mulvey, som 1975 myntade begreppetden kvinnliga blicken.
|
Denkvinnliga blicken (engelska:female gaze) är en attityd och syn på oftastmanligarollfigurer i olikamedier, sedda utifrån ettheterosexuelltkvinnligtperspektiv. Den kompletterar idén om denmanliga blicken (engelska:male gaze), den traditionellt förhärskande modellen för presentation och syn på olika rollfigurer utifrån ett heterosexuellt manligt perspektiv. I båda fallenobjektifieras män respektive kvinnor, därhistorien ochcinematografin konstrueras utifrån kvinnliga respektive manliga betraktare.
De båda begreppenmale gaze ochfemale gaze myntades 1975, av den brittiska filmteoretikernLaura Mulvey.[1]
Den manliga blicken inom film och andra massmedieprodukter har diskuterats och studerats sedan 1970-talet, och begreppet myntades 1975 av den brittiska filmteoretikernLaura Mulvey. Denna blick har ansetts grundläggande inom framför allt filmbranschen, därfilmfotografer,manusförfattare,regissörer ochproducenter oftast varit just män.[2]
Den feministiska idén är att detta perspektiv på kvinnliga rollfigurer berör kvinnor på tre olika sätt – genom mäns syn på kvinnor, kvinnors syn på sig själva och kvinnors syn på andra kvinnor.[3] Den manliga blicken handlar dock inte uteslutande om att se kvinnliga rollfigurer som objekt, utan om att presentera en historia utifrån en manlig vinkel och där övriga/omgivande rollfigurer främst finns där för att bekräfta "mannens" världsbild och tjäna hans intressen.[2]
En liknande kvinnlig blick anses långifrån vara lika vanlig inom filmen, men i vissa genrer kan den spela roll. Medan den manliga blicken är synlig både inom genrer riktade specifikt till heterosexuella män och inom mer allmänna genrer, syns en kvinnlig, objektifierande blick nästan bara i vissa specifika genrer med en nästan uteslutande kvinnlig målgrupp. Detta kan inkluderasåpoperor,chick flicks,shōjomanga ochshōjoanime. Denna blick kan då även appellera till homosexuella män, som anses kunna attraheras av motsvarande presentationer av män.
I en del ofta nyare filmskapelser – inklusive medMarvels/Netflix' kvinnliga superhjälteJessica Jones – presenterastitelfiguren som en hel människa och ett subjekt i sin egen berättelse. Det hon utsätts för eller utsätter andra för presenteras genom hennes ögon.[2] På ett liknande sätt regisseradeNinja Thyberg sin dramafilmPleasure utifrån en tydligt kvinnlig blick, där rollfiguren Linnéas/Bella Cherrys äventyr inom den traditionellt manligt dominerademainstreampornografin visas fram ur hennes perspektiv.[4][5]
Inom tecknad japansk kultur har manga och anime ofta varit producerad mot en heterosexuellt manlig alternativt kvinnlig publik. Där shōnen ochseinen har visat fram attraktiva kvinnliga rollfigurer i olika åldrar, har shōjo ochjosei haft större fokus på skönheten hos de manliga gestalterna. Detta har även fött de båda stereotypernabishōjo ochbishōnen[6] – med tilldragande presenterade rollfigurer av motsatt kön. I den här utvecklingen har båda stereotyper ibland även fått drag avromantiserande avmaktskillnader.[7]
Inomslash fiction (en variant avfanfiction) paras rollfigurer av samma kön ihop, vilket – om figurerna är män/pojkar – lätt kan marknadsföras emot en kvinnlig läsekrets.[8] Denna litterära genre har stor spridning inom japansk eller japanskinfluerad populärkultur.[9]
Inte alla filmvetare anser att identifieringen med en rollfigur i ett medium är fast kopplad till könet. Den brittiska akademikernElizabeth Cowie har utvecklat en egen teori om bildbetraktande som bygger på en växling mellanpassivt ochaktivtfantiserande. I sin bokRepresenting the Woman: Psychoanalysis and Cinema beskriver hon hur betraktare av båda könen är aktiva parter i det både passiva och aktiva fantiserandet och ditofetischiseringen av filmens bilder.[10] Cowie har tagit intryck avpsykoanalysens idéer om huridentitetsskapande kan gå till.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
.svg)
