Kvadratroten ur ett talx är det icke-negativa taly varskvadrat är lika medx, det vill sägay2 =x.
Kvadratrot betecknas med ettrottecken och exempelvis är eftersom 42=16 och eftersom 12 = 1.
Namnet kommer av att kvadratroten är en lösning, rot, till en kvadratisk ekvation av typeny = x2. Ekvationen har två lösningar medolika tecken. Med "kvadratrot" avses ofta denpositiva lösningen, även kalladprincipalvärdet av kvadratroten. Exempel: ekvationen 4 = x2 har två lösningar, det positiva talet 2 och det negativa talet −2. Med "kvadratroten ur 4" avses då 2.
Anledningen till att man väljer bara den icke-negativa lösningen är att man vill att skall vara enfunktion, som då enbart får anta maximalt ett värde för varjex. Det går att generalisera kvadratroten till enflervärd funktion, men detta är inte särskilt vanligt när man bara behandlar reella tal.
Kvadratrötter ur negativa tal behandlas ikomplex analys. Mer generellt kan begreppet användas i sammanhang där kvadrering av ettmatematiskt objekt är definierat.
Att det finns sådana lösningar tillalla positiva reella tal har inte alltid ansetts självklart. Se artikeln omkvadratroten ur två.
Kvadratroten ur negativa tal kan inte definieras på ett tillfredsställande sätt, men genom att införa deimaginära talen kan man finna lösningar till ekvationer av ovanstående typ även närx är negativt.
Mer allmänt kan kvadratrötter definieras för diverse objekt som exempelvismatriser,funktioner och heltal undermoduloräkning.
Ibland används följande samband mellan kvadratrot ochabsolutbelopp:
Kvadratroten ur ett positivtheltaln är ett heltal endast omn är ettkvadrattal, det vill säga förn = 1, 4, 9, 16, 25, …, och i annat fall ettirrationellt tal. Mer generellt är kvadratroten ur ett rationellt tal ett irrationellt tal, om det rationella talet inte går att skriva som ett bråk med kvadrattal som täljare och nämnare.Kvadratroten ur 2, ungefär lika med 1,4142, var troligtvis det första kända irrationella talet, studerat avPythagoréerna. Däremot är kvadratroten ur ettalgebraiskt tal alltid algebraisk.
Eftersom kvadratrotsfunktionen inte är kontinuerlig så gäller oftast inte regeln. Detta problem uppstår på grund av friheten att väljagren, och ett liknande problem uppstår för denkomplexa logaritmen och relationen. Om man skulle använda regeln ovan utan att bestämma sig för att använda en av de två grenarna kan detta leda till motsägelser, till exempel att −1 = 1:
Kvadratroten användes också i både det antikaKina ochIndien. I Indien finns metoder för att beräkna närmevärden till kvadratrötter beskrivna på500-talet f.Kr., i bland annatBaudhayanasutran. IAryabhatasAryabhatiya finns en metod för att beräkna kvadratroten ur tal med många siffror.
Den äldsta kända kinesiska matematiska textenTexter om beräkning är författad någon gång mellan202 f.Kr. och186 f.Kr., under den tidigaHandynastin. Där finns en metod beskriven för att finna närmevärden till kvadratrötter.
Heron från Alexandria anses ha varit den förste som angav en explicit iterativ metod för att beräkna kvadratrötter, vilken baserades på vad som ofta kallas denbabyloniska metoden. Herons metod är ett specialfall av den långt senare angivna Newton-Raphsons metod. IEuropa började man beräkna kvadratrötter påmedeltiden. Symbolen √ började användas på1500-talet.
Förkortningensqrt (frånengelskanssquare root) används inom olikaprogramspråk somoperator för kvadratrotsfunktionen. Vanligast är formatet: Sqrt(operand), men de flestabasicdialekter använder det något kortare SQR(x). Sqrt används även ofta i elektroniskt kodad text somASCII ellerISO 8859-1 då möjlighet att skriva ett kvadratrotstecken saknas och lånar då formatet mer eller mindre direkt frånprogramspråket C.