Kurilerna är en ungefär 1 300 kilometer lång rad av öar som går frånKamtjatkas södra spets i sydvästlig riktning till nordöstra delen avHokkaido.Ögruppen har omväxlande tillhörtRyssland (Sovjetunionen) ochJapan. Antalet öar är mellan 50 och 60 och deras sammanlagda yta är knappt 16 000 kvadratkilometer. Många är mer eller mindrekobbar ochskär.
Ökedjansryska beteckning är Кури́льские острова́,Kuril'skie ostrova, med betydelsen "Kurilöarna".Kurilerna heter påjapanska Chishima Rettō (千島列島), bokstavligen "Ögruppen Tusenöarna". NamnetKuril härrör frånainu, talat av öarnasursprungliga invånare, där "kur" betyder människa. Det kan också ha samband med namn på andra öar, som traditionellt bebotts av ainu-folk, såsomKuyi ellerKuye förSachalin ochKai förHokkaidō.
Öarna vilar på enbergsrygg under vattnet. Formationen liknar kvarstående pålar till en brygga, som en gång förenat Kamtjatka med Hokkaido. De flesta "pålarna" består avlavaformationer (andesit ochbasalt). Vulkanisk aska ingår också som en viktig beståndsdel. Flera av öarna har troligtvis uppstått genom anhopning av aska som förts dit av havsströmmar. Det finns 23vulkaner i området. 13 av dem är ännu verksamma. Heta källor och jordbävningar förekommer rikligt. De flesta öarna i Kurilerna är höga. Ögruppen är en vulkankedja som skiljerOchotska havet frånStilla havet. Sydost om Kurilerna ligger djuphavsgravenKurilergraven.
De sydligare öarna är täckta ända till toppen av en rik vegetation som får sin karaktär av mörka barrträd, särskiltdvärgtall (Pinus pumila). Det finns ocksåpoppel,björk,vide ochdvärgek. De nordligaste öarna är till stor del täckta av snö och har tunn växtlighet endast vid stränderna. Djurvärlden representeras avvarg,sobel, röd och svarträv,bäver samtutter. Befolkningen utgjordes tidigt avainu. Många av öarna är dock obebodda av människor.
Ainu är ett avursprungsfolken på Kurilerna. Ökedjan kom först under nominell japansk administration underEdoperioden, i form av anspråk frånMatsumae-klanen. Dokumenterat är att etniska japaner kände till de nordliga öarna vid1600-talet.[3] Handel mellan dessa öar och Ezo (Hokkaidō) hade dock bedrivits länge dessförinnan. På "Shōhō Onkuko Ezu", en karta över Japan, upprättad 1644 avTokugawa-shogunatet, finns 39 större och mindre öar utritade nordost omShiretoko-halvön och KapNosappu. Ainu-folket kuvades och japaniserades under 1800-talet.
Ryssland började rycka fram mot Kurilerna från tidigt 1700-tal. Ryssarna skickade visserligen ofta expeditioner för utforskning och bedrev jakt påhavsutter, men de kom aldrig söder om Urupön. Ryssar hade en bosättning påIturup under 1700-talet. Tokugawa-shogunatet kontrollerade öarna söder därom och höll vakter stationerade på dessa öar för att förhindra utländska strandhugg.
År 1811 blev den ryske kaptenenVasilij Golovnin och hans besättning, vilka hade lagt till vidKunasjir under enhydrografisk kartläggning, tillfångatagna avvasaller tillNambu-klanen och skickade till Matsumae-myndigheterna. Då en japansk köpman,Takadaya Kahei, likaså blivit gripen av ett ryskt skepp nära Kunasjir, kom Japan och Ryssland att ta upp förhandlingar om att fastlägga gränsen mellan de båda länderna.
Ettfördrag omhandel,sjöfart och gränsdragning slöts 1855, och gränsen blev fastställd mellan Iturup och Urup. Gränsöverenskommelsen bekräftade att Japansterritorium sträckte sig söderut från Iturup och ryskt territorium gällde norr om Urup.Sachalin förblev en plats, där folk från båda länderna kunde bo. Japanerna var dock inte tillfreds med det senare otydliga gränsförhållandet och utverkade ett nytt fördrag 1875,fördraget i Sankt Petersburg, vilket resulterade i att Japan avträdde alla rättigheter över Sachalin i utbyte mot attRyssland överlämnade alla Kurilernas öar norr om Urup till Japan.
Under detrysk-japanska kriget 1904–1905, leddeGunji, en pensionerad japansk militär och bosättare påSjumsjuön, en invasionsstyrka tillKamtjatkas kust. Ryssland skickade förstärkningar till området för att gripa och internera gruppen. När kriget var över erhöll Japan fiskerätt till 1945 på ryskt vatten som del i ett rysk-japanskt fiskeriavtal.
Under sin väpnadeintervention iSibirien 1918–1925 ockuperade japanska styrkor från norra Kurilerna, tillsammans medUSA och europeiska styrkor, södraKamtjatka. Japanska fartyg utförde anfall från havet motPetropavlovsk-Kamtjatskij.
Den 22 november 1941 beordrade AmiralIsoroku Yamamoto denKejserliga japanska flottans attackstyrka förattacken mot Pearl Harbor att samlas iTankan ellerHittokappubukten påEtorofu-ön som är en del av de södra Kurilerna. Samlingspunkten valdes för dess sparsamma bebyggelse, avsaknad av utlänningar och konstanta dimtäcke. Amiralen gav order om förflyttning mot Hawaii morgonen den 26 november.
Den 10 juli 1943 bombades de japanska baserna påShumushu ochParamushiro för första gången av åtta styckenB-25 Mitchell från 77:e bombskvadronen, ledda av kapten James L. Hudelson. Anfallet utgick från Alexai-flygplatsen och uppdraget riktade sig främst mot Paramushiro-baserna. Ett andra uppdrag flögs den 11 september 1943, när 11th Air Force skickade ut åttaB-24 Liberator och tolv B-25:or. Denna gång var japanerna på sin vakt och hade förstärkt sitt försvar. 74 man av besättningen i tre B-24:or och sju B-25:or återvände inte. 22 man dödades i strid, en blev tillfångatagen och 51 internerade i sovjetiskaKamtjatka. 11th Air Force genomförde ett andra bombuppdrag mot norra Kurilerna den 5 februari 1944. Japanerna rapporterade attMatsuwas militära installationer var föremål för amerikanska flyganfall mellan 1943 och 1944.
AmerikanernasOperation Wedlock, avledde den japanska uppmärksamheten mot norr och missledde dem om amerikanska strategin i Stilla havet. Planen inkluderade anfall från luften avUSAAF och amerikanska flottans bombflygplan, kustbeskjutning avUSA:s flotta och ubåtsoperationer. Japanerna utökade sin garnison på norra Kurilerna från 8 000 år 1943 till 41 000 man 1944 och höll mer än 400 flygplan på Kurilerna ochHokkaidōområdet, då de förväntade sig att amerikanerna kunde anfalla frånAlaska.
Amerikanska strategiska planerare hade flyktigt övervägt en invasion av norraJapan frånAleuterna under hösten 1943, men förkastade idén som alltför riskfylld och opraktisk. De planerade också att användaBoeing B-29 Superfortress frånAmchitka- ochShemya-baserna, men förkastade också den idén. Amerikanska militären höll dock fast vid dessa planer, då de beslutade om expansion av baserna på västra Aleuterna och större byggen igångsattes på Shemya. Men 1945 lades planerna över en möjlig invasion av Japan via den nordliga vägen ner för gott.
18–31 augusti 1945 invaderade sovjetiska styrkor norra och södra Kurilerna. Hela den civila japanska befolkningen om cirka 17 000 utvisades fram till 1946.[4] Mellan 24 augusti och 4 september 1945, sände 11th Air Force frånUnited States Army Air Force två B-24:or på rekognosceringsuppdrag över norra Kurilerna i avsikt att fotografera desovjetiska ockupationsstyrkorna i området. Sovjetiska stridsflygplan gensköt dem och tvingade iväg dem, en föraning om detkalla kriget som skulle komma.
Fram till 2009 kunde den ekonomiska tillväxten i Ryssland även iakttas på Kurilerna. Det synligaste tecknet på förbättringar var nya satsningar på infrastruktur. Byggnadsarbetare hölls sysselsatta med att uppföra enpir och envågbrytare i Kitovy-bukten, på mellersta Iturup, därpråmar fortfarande var det huvudsakliga transportsättet att ta sig mellan den skyddade viken och fartyg förankrade på redden. Till en kostnad av 1,26 miljarder rubel (330 miljoner SEK) byggdes en ny väg ut genom skogen nära öns största by, Kurilisk, som leder till en flygplats som öppnades under 2010.
Gidrostroj, Kurilernas största affärsgrupp med intressen i såväl fiske som bygg och fastigheter, konstruerade sin andra fiskberedningsfabrik på Iturup-ön 2006, med ett toppmodernt hanteringssystem.
För att komma till rätta med den ökande efterfrågan på elektricitet är den lokala administrationen också i färd med att uppgradera det statligt drivnageotermiska kraftverket vid Baranskij-berget; en aktiv vulkan, där ånga och hetvatten sprutar fram.[6]
Japan och Ryssland debatterade 2010 och 2011 i heta ordalag anspråken på de fyra södra öarna, sedan den dåvarande ryske presidentenDmitrij Medvedev besökt öarna 2010. Japan har utnämnt den7 februari till Nordterritoriets dag, efter etttraktat från 1855 som Japan hänvisar till som stöd för sina anspråk. Japans premiärministerNaoto Kan höll ett tal denna dag där han hävdade anspråken. Den 9 februari 2011 deklarerade Dmitrij Medvedev att Ryssland skulle öka sin militära närvaro på Kurilerna.[7]Dispyten har hindrat de båda länderna från att formellt skriva ett fredsavtal efter andra världskriget.
Den näst nordligaste ön,Atlasovön (Araido på japanska), är en nästan perfektvulkankon som reser sig rätt upp ur havet och har lett till åtskilliga japanskaelegier ihaiku,träsnittstryck och dylikt, som lovprisar dess skönhet, ungefär som de brukar göra om det välkända bergetFuji.Den 13 januari2007, alstrade en jordbävning medmagnituden 8,3 entsunamivarning. Tsunamin nåddeCrescent City,Kalifornien och vållade där mindre skador.
^Från oljeprospektering, "It was hoped that the proceeds from the ongpoing projects would help to alleviate the high level of poverty in the region".Eastern Europe, Russia and Central Asia,s.v. Sakhalin Oblast" (Europa Publications) (2003).
