Kungariket Skottland (engelska:Kingdom of Scotland,skotsk gaeliska:Rìoghachd na h-Alba,lågskotska:Kinrick o Scotland) var ensuverän stat iNordeuropa som existerade från 843 till 1707.
Riket omfattade en tredjedel av önStorbritannien och delade landgräns i söder medKungariket England. År 1603 blevJakob VI av Skottlandkung av England då Skottland gick ipersonalunion med England. År 1707 förenades de två rikena i realunion och bildadeKungariket Storbritannien, enligt villkoren iunionsakterna.
Sedan England hade erövratBerwick 1482 (efter annekteringen av deNorra öarna frånNorge 1472) har kungariket Skottlands territorium motsvarat det nuvarandeSkottlands, begränsat avNordsjön i öster,Atlanten i norr och väster samtNordkanalen ochIrländska sjön i sydväst. Bortsett från fastlandet bestod kungariket Skottland av över 790 öar.
HuvudstadenEdinburgh föregicks av städernaScone,Dunfermline ochStirling som landets huvudstad. Folkmängden i kungariket Skottland 1701, sex år före godkännandet av unionsakterna, var cirka 1,1 miljoner innevånare.[1]
- ^Devine, Tom; Clive Lee, George Peden (2005) (på engelska). The Transformation of Scotland: The Economy Since 1700. Edinburgh University Press. sid. 129.ISBN 978-0748614332
