| Krister Wickman | |
.jpg) | |
| Tid i befattningen 30 juni 1971–3 november 1973 | |
| Statsminister | Olof Palme |
|---|---|
| Företrädare | Torsten Nilsson |
| Efterträdare | Sven Andersson |
| Tid i befattningen 1 januari 1969–30 juni 1971 | |
| Statsminister | Tage Erlander Olof Palme |
| Företrädare | Förste innehavaren |
| Efterträdare | Rune B. Johansson |
| Tid i befattningen 28 februari 1967–1 januari 1969 | |
| Statsminister | Tage Erlander |
| Företrädare | Förste innehavaren |
| Efterträdare | Bertil Löfberg |
| Född | Hans Krister Wickman 13 april1924 Oscars församling,Stockholm |
| Död | 10 september1993 (69 år) Hedvig Eleonora församling,Stockholm |
| Gravplats | Norra begravningsplatsen |
| Nationalitet |  Svensk |
| Politiskt parti | Socialdemokratiska arbetarepartiet |
| Utbildning | Jur. kand. (1948) Fil. lic. (1953) |
| Alma mater | Stockholms högskola |
| Maka | Ulla Sundin (g. 1952–1982) Barbro Parak (g. 1982–1993; hans död) |
| Föräldrar | Johannes Wickman Hervor Mellgren |
HansKrister Wickman, född13 april1924 iOscars församling iStockholm, död10 september1993 iHedvig Eleonora församling i Stockholm, var en svensknationalekonom, ämbetsman ochsocialdemokratiskpolitiker. Wickman varordförande i riksbanksfullmäktige 1964–1967,riksdagsledamot 1967–1973, biträdande finansminister 1967–1969,industriminister 1969–1971,utrikesminister 1971–1973 och chef förSveriges riksbank 1973–1976.
Krister Wickman avladejuris kandidatexamen 1948 ochfilosofie licentiatexamen 1953, båda vidStockholms högskola, varunder han hade anställning påKonjunkturinstitutet. 1960 utsågs han till dessbyråchef. Efter licentiatexamen blev Wickman sekreterare ibankoutskottet, men lämnade platsen när han 1959 blevstatssekreterare ifinansdepartementet underGunnar Sträng, en tjänst han upprätthöll till 1967 då han själv blev statsråd. Under tiden som statssekreterare var Wickman vice ordförande förLKAB 1962–1967, ordförande förSvenska Filminstitutet 1963–1967 och ordförande i riksbanksfullmäktige 1964–1967.
Wickman varkonsultativt statsråd i finansdepartementet med ansvar bland annat för näringspolitiken 1967–1969, och var den försteindustriministern i det nyinrättadeindustridepartementet från den 1 januari 1969.
Vid en presskonferens iKanslihuset den 29 juni 1971 meddelade statsministerOlof Palme att utrikesministerTorsten Nilsson på egen begäran lämnade regeringen den 1 juli och att industriminister Krister Wickman utsetts till ny utrikesminister. Wickman satt på posten fram till hösten 1973, då han utsågs till att bli riksbankschef. I september 1971 uppvaktades han av ett trettiotal organisationer som krävde att den svenska regeringen skulle uttala sitt stöd för densydvietnamesiska provisoriska regeringens fredsplan.
Hans ämbetstid som utrikesminister blev händelserik. I mars 1972 besökte hanPolen och varnade där vid en presskonferens för att ett haveri förgrundfördraget mellanVästtyskland ochÖsttyskland skulle få allvarliga konsekvenser för de europeiska förbindelserna. I mars 1972 gav han vid riksdagens utrikesdebatt sitt stöd till den västtyskeförbundskanslernWilly Brandtsavspänningspolitik mellan öst och väst, och uttryckte sin oro över de ökandebombningarna i Vietnam. Han sade också att ett svenskt medlemskap iEEC var uteslutet på grund av den svenska neutraliteten, vilket kritiserades avModeraternas partiledareGösta Bohman. I april samma år slog han i riksdagen fast ett tidigare regeringsuttalande där man kritiserade de amerikanska bombningarna avNordvietnam. Han stöddes av samtliga talare i riksdagen utom ungmoderaternaAnders Wijkman ochAnders Björck.
I juni 1972 inleddesFörenta nationernas miljövårdskonferens i Stockholm. På konferensens öppningsdag höll Palme ett inledningstal där kan kritiserade den miljöförstöring som det moderna kriget innebar. Wickman deklarerade i ett uttalande att Palmetalet var utformat på ett sådant sätt att det inte behövde uppfattas som utmanande iVietnamfrågan. Under samma månad bekräftadeUtrikesdepartementet (UD) att man skulle utnämna en ny ambassadör iGrekland, som under denna tid var en diktatur. Beskedet kritiserades avSSU:s kongress som uttryckte sin besvikelse över utnämningen. Vid en följande SSU-uppvaktning lovade utrikesministern att Sverige skulle ta uppGreklandsfrågan iFN ochUNHCR.
I juli 1972 undertecknades iBryssel efter långa förhandlingar ett frihandelsavtal med EEC, där Wickman var närvarande som undertecknare med chefsförhandlareSverker Åström som andre svenske undertecknare. I oktober samma månad beslutade den socialdemokratiska partikongressen att enprocentsmålet ifråga ombiståndet skulle vara uppnått omkring 1974/1975, trots att Wickman och Gunnar Sträng motsatt sig detta. I samma månad lade Sverige fram en resolution som var begärd av de afrikanska staterna att en världskonferens omkolonialism ochapartheid skulle hållas iOslo. I slutet av oktober 1972 under ett möte anordnat av SverigesFCO uttalade Wickman att fördröjandet av undertecknandet av fredsuppgörelsen i Vietnam väckte oro och bitterhet. I november samma år undertecknade Wickman tillsammans med sin indiska motpartSwaran Singh en överenskommelse om att ge 254 miljoner kronor tillIndien från Sverige. I samma månad besökte hanBangladesh som fick löfte om 75 miljoner kronor i bistånd. I december 1972 erkändes Östtyskland diplomatiskt ochCarl Johan Rappe blev Sveriges ambassadör där. Efter ett kritiskt uttalande av statsminister Olof Palme i samma månad om de amerikanska så kalladejulbombningarna, där de jämfördes mednazistiska ochkommunistiska förbrytelser, meddelade man frånWashington att den nyutnämnde svenske ambassadören tillUSA,Yngve Möller, inte var välkommen i landet.
1973 blev Wickmans sista år som chef för UD. Vid riksdagens utrikesdebatt i mars 1973 meddelade Wickman att Sverige skulle erkännaNordkorea och man skulle öka sitt bistånd till de svarta iSydafrika. I Vietnamfrågan kritiserade moderatledaren Gösta Bohman de regeringsuttalanden mot julbombningarna, som han betecknade som ”måttlösa”. I april 1973 besökteSovjetunionens premiärministerAleksej Kosygin Sverige, där han mottogs av statsminister Olof Palme. I samma månad erkände Sverige Nordkorea som tidigare hade förutskickats av Wickman. Han deklarerade i ett uttalande att regeringen inte fann det acceptabelt att USA ingrep i ett litet landsinbördeskrig, och syftade härmed på de amerikanska bombningarna inne i landet som han ansåg urskillningslöst drabbade civilbefolkningen. Under samma månad mottog UD åtta representanter för afrikanska befrielserörelser, där Wickman samtalade om bland annat deras möjliga framtida ställning i FN.
Vid ett snabbesök av FN:s dåvarande generalsekreterareKurt Waldheim i maj 1973 träffade han inte bara statsminister Palme utan även utrikesminister Wickman ochkronprins Carl Gustaf. Vid samma månad var Wickman närvarande tillsammans med statsminister Palme ochMarcus Wallenberg vidBilderbergmötet iSaltsjöbaden, där samtalen främst gällde energi och säkerhetspolitik. I juni 1973 besökte WickmanKina, där han bland annat besökteMaos födelsehem. Han träffade bland annat den kinesiske utrikesministernJi Pengfei och den kinesiske premiärministernZhou Enlai. Vid besöket undertecknades ett luftfartsavtal och det dryftades emellan den svenske utrikesministern och de kinesiska ledarna möjligheterna att stimulera utbyta av handel och kultur mellan Sverige och Kina. I juli 1973 genomfördeFrankrike trots många protester det förstakärnvapensprängningen i en serie prov vidMururoaatollen iStilla havet. UD förklarade att Sverige konsekvent tog avstånd från alla kärnvapenprov.
I september 1973 fördömde Wickman den sovjetiska kampanjen mot oliktänkande, vilket fick den följden att den sovjetryska nyhetsbyrånTASS skrev att man inte skulle lägga sig i Sovjetunionens ”inre angelägenheter”. Eftermilitärkuppen i Chile 1973 beslutade UD att stoppa biståndet till landet tillsmilitärjuntans planer skulle bli klarare. I oktober samma år höll Wickman ett tal vidFörenta nationernas generalförsamling, där han ansåg att konflikten i mellanöstern inte kunde lösas ”genom att den ena eller andra demonstrerar sin militära överlägsenhet”. Han undvek att kritiseraEgypten ochSyrien för deras roll iJom kippurkriget och framhöllpalestiniernas svåra situation.
Efterriksdagsvalet i september 1973 lämnade Wickman regeringen i november, och ersattes av försvarsministerSven Andersson. Wickman blev nu istället riksbankschef, vilket han var fram till 1976. Efter den borgerliga valsegern iriksdagsvalet 1976 bekantgjorde den blivande statsministernThorbjörn Fälldin sin önskan att Wickman skulle kvarstå som riksbankschef, vilket ogillades av Socialdemokraterna. De ansåg att han skulle lämna sin post, vilket han också gjorde.
Wickman innehade efter sin avgång som riksbankschef en lång rad utredningsuppdrag, och invaldes som ledamot avKungliga Ingenjörsvetenskapsakademien 1975. 1981–1990 var han vd förAllmänna pensionsfonden.
Krister Wickman var son tillfilosofie doktorJohannes Wickman och Hervor Mellgren. Wickman gifte sig 1952 med konstnärenUlla Sundin. 1982 gifte han om sig medBarbro Parak, sedermera vice riksbankschef.
| Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren | Sveriges biträdande finansminister 1967–1969 | Efterträdare: Bertil Löfberg |
| Sveriges industriminister 1969–1971 | Efterträdare: Rune B. Johansson | |
| Företrädare: Torsten Nilsson | Sveriges utrikesminister 1971–1973 | Efterträdare: Sven Andersson |
| Företrädare: Per Åsbrink | Riksbankschef 1973–1976 | Efterträdare: Carl Henrik Nordlander |
|