Gråkråkan mäter 48–52 centimeter, har ett vingspann på 84–100 centimeter och väger i genomsnitt 510 gram. Hanen är något större än honan men annars ser de båda könen lika ut. Huvudet, hakan, övre delen av bröstet, vingpennorna, en del avvingtäckarna (handtäckare och större armtäckare) och stjärten är hos den vuxna fågeln svarta. I övrigt är fjäderdräkten askgrå. Den har svart näbb och ben, ochiris är mörkbrun.
Precis som hos andra kråkfåglar genomgår den bara enruggning om året, vilken infaller på hösten. Gråkråkan har en vaggande gång[2] och flyger kraftfullt och långsamt, oftast ganska rakt. När den kläcks är den mörk och juvenilen har en mörkare fjäderdräkt än vuxna fåglar, iris är blå- till gråaktiga[2] och initialt har den röd "mungipa".[3]
Traditionellt har gråkråkan ochsvartkråkan (Corvus corone) behandlats som en och samma art, med svenska namnetkråka (Corvus corone), framför allt grundat på omfattande hybridisering. Vissa, somBirdlife International och internationella naturvårdsunionenIUCN, gör det fortfarande.[1] Under senare tid har de vanligen urskilts som egna arter av internationella taxonomiska auktoriteter.[4][5][6] 2024 följde ävenBirdlife Sveriges taxonomikommitte efter och delade upp kråkan i två arter. Motivet är smal och plastisk hybridzon, begränsadfitness hos hybriderna och det finns ekologiska skillnader och lätesskillnader.[7]
Gråkråkan förekommer över helaEuropa öster om en linje som sträcker sig från nordöstligaste Tyskland till nordvästra Italien och dessutom i Nordeuropa, Skottland och på Irland, i delar av norraAfrika och västraAsien. I delar av Centraleuropa överlappar dess utbredning den hos svartkråka. Den norra häckningspopulationen ärflyttfåglar medan sydligare populationer ärstannfåglar. I områden där den vanligtvis är stannfågel kan den vid sträng köld genomföra lokala förflyttningar. Gråkråkan är vanlig i Sverige och häckar över hela landet.
Gråkråka delas in i fyra underarter med följande utbredning:[4][5]
C. c. cornix – förekommer från norra Europa tillJenisej, Ukraina, Korsika och södra Italien
C. c. sharpii – förekommer från italienska fastlandet till forna Jugoslavien, mindre Asien, norra Iran och Kazakstan
C. c. pallescens – förekommer från södra Turkiets kustområden till Levanten, norra Irak och Egypten
C. c. capellanus – förekommer i södra Irak och närliggande områden i sydvästra Iran
Gråkråkan är en typiskallätare.Två unga gråkråkor.
Kråkfåglar har i likhet med papegojor veckad hjärnbark vilket ger dem högreintelligens än andra fågelarter. Det finns därmed många observationer av avancerade problemlösningar hos denna art. Gråkråkan beskrivs ofta som social och läraktig. Den håller gärna till i skogsdungar, men även i parker och trädgårdar i närheten av människor. Den har skarp syn, hörsel och luktsinne. Under förmiddagarna söker kråkan energiskt sin föda och letar igenom alla ställen där det kan finnas något lämpligt att äta.
Mitt på dagen vilar den sig, men under eftermiddagen är den åter ute på spaning. Framåt kvällen samlas traktens kråkor och tillbringar natten i någonlund eller skog. Gråkråkan är mycket vaksam, särskilt om den är utsatt för förföljelse. Rovfåglar undgår sällan kråkornas uppmärksamhet och de är kända för attmobba rovfåglar genom att förfölja dem under höga skrik. När en gråkråka av denna anledning eller vid någon fara ger ifrån sig sitt läte samlas alla kråkor som finns inom hörhåll.
Underhäckningsperioden lever gråkråkorna parvis, vid andra tider av året ofta i flock. Den bygger sitt bo i höga träd, i Sverige i slutet av mars eller i början av april. Gamla bon repareras ofta och används på nytt. Underlaget består av torra kvistar. Ovanpå dessa läggs gräs,bastremsor, rötter med mera, därefter ett lager lera och innerstull, hår, borst och andra mjuka fibrer. Äggen är tre till sex till antalet. De är gröngrå, fläckade med leverbrunt och askgrått. Honanruvar ensam, men efter kläckningen vårdar båda föräldrarna ungarna. Ungarna matas även en tid efter att de lämnat boet, och äter då ofta direkt ur gapet på föräldrarna.
Gråkråkan är en mycket allmän och spridd fågel.IUCN, som dock även inkluderarsvartkråka i bedömningen, uppskattar det häcka mellan nio och 16 miljoner par, vilket skulle innebära att världspopulationen mycket preliminärt skulle uppgå till mellan 60 och 110 miljoneradulta individer. Utvecklingstrenden för populationen i Europa var positiv under perioden 1980–2013.[1]
I Sverige har populationen av gråkråka tidigare betraktats somlivskraftig. Sentida studier visar dock att den minskat rätt kraftigt med i genomsnitt 24 procent, under de senaste tre generationerna (18 år). På grund av detta togs den därför 2020 för första gången upp påArtdatabankens rödlista, somnära hotad (NT).[8][9]
Gråkråkan och kråkfåglar har länge samspelat med människan. Den specifika egenskapen att de har veckad hjärnbark, ger dem en överlägsen förmåga att analysera, memorera och lösa problem jämfört med de flesta andra fåglar.
Gråkråkan i kulturen förekommer i en rad ordspråk och myter. Ett svenskt exempel är: "Det smakar ändå fågel sa gumman och koka soppa på den stör där kråkan suttit", och ettlatinskt ordspråk: "Cornix cornici nunquam oculus effodit" (sv. "Den ena kråkan hackar inte ut ögonen på den andra").
Att slösa med sina resurser i onödan kan beskrivas som att "elda för kråkorna" (bokstavligen elda i brasan, men bara så kråkorna uppe vid skorstenen får nytta av värmen). Man kan "skriva som en kråka" så att skriften ser ut som "kråkfötter", (jämför verktygetkråkfot), "sätta en kråka i kanten" vilket betyder att notera, som vid rättning, och "sätta sin kråka" på angivet ställe vilket innebär att mansignerar en handling. "Kråka" förekommer också i olika lekar och ramsor som "hoppa kråka", vilket innebär att hoppa jämfota i nedhukad ställning,[10] eller i barnvisan "Prästens lilla kråka".
Precis som korpen siar kråkan om dödsfall och andra olyckor. I det forntidaNorden fanns det – åtminstone påIsland – specialister som utvannspådomar ur kråkornas beteende. Dessa kalladeskrákukarlar.[11]
Runtom i landet har det ibland observerats egendomliga gråkråkor med vita vingpennor som för tankarna till en skata. Framdelen är en gråkråka men bakre delen en skata. Många tror att detta är en hybrid mellan gråkråkan och skatan, en så kallad "skråka".Riksmuseetsornitologer tror dock att det kan vara fråga om en störning ipigmenteringen i kråkan som ger den ett utseende av att vara en skata-kråka-hybrid.[12]
^ [abc]Birdlife International 2016Corvus corone Från:IUCN 2016.IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
^ [ab]Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
_-_Ystad-2023.jpg)
_-_Ystad-2023.jpg)
